På gång


söndag 28 december 2014

Mats Gren, Jörgen Lennartsson och lite Ryssland

KRÖNIKA. Det är dags för mig att i skriftlig form sammanfatta Mats Grens första tid på Kamratgården, och mycket av det han hittills gjort har sänt ut tydliga signaler - inte i första hand genom ord, utan genom handling. Jag har varit inne på hur lugn jag blir av Mats Grens handlingar tidigare, och så är det fortfarande - han gör mig lugn och inger förtroende. Han framstår som någon som vet vad han gör.

Trots att IFK Göteborgs komfortzoner stretchats till oigenkännlighet den sista tiden så känns det som om Mats Gren, med hela organisationen IFK Göteborg bakom sig, menar allvar; Nu spänner vi musklerna och gör allt vi kan för att jaga ikapp och förbi Malmö FF.

Till skillnad från t.ex. Mikael Stahre (som jag visserligen personligen tyckte om som karaktär, men som jag är fullt medveten om tyvärr skapade sprickor i inte minst de blåvita supporterleden), som pratade mycket och som försökte sända signaler till klubbledning, kollegor, supportrar och spelare genom ord, så har vi nu en något mer lågmäld dalmas till sportchef som mer eller mindre tilldelar Jörgen Lennartsson en spelartrupp. Jörgen tvingas möta upp genom att säga saker som att "jag kommer formulera mitt lag och vårt spel utifrån den spelartrupp som finns att tillgå". Klipskt av Jörgen, och helt rätt agerat av Gren, som visar utifrån handlingar att han är chefen i sammanhanget, sportchefen.

Det har från och till pratats om Farnerud, Sobra, Gerzic m.fl utifrån perspektivet "Stahres värvningar". Idag är det inget snack. Värvningarna av idag är Mats Grens värvningar. Det är Gren som är chef. Sannolikt en bra chef som lyssnar till en kunnig underställd i form av Jörgen Lennartsson, för Lennartsson sitter inte minst på en hel del intressanta kontaktvägar. Inte minst kontaktvägar som leder till den ryska huvudstaden. Jag tror och hoppas att Jörgen och Mats har bra dialoger med flertalet intressanta namn i Moskva - och magkänslan säger mig att vi snart kommer få ett eller annat besked från ryskt håll. I en långsiktig plan och vision kan det vara mycket intressant att veta hur ett Moskva-proffs resonerar, inte bara inför 2015, utan låt säga inför en femårs-period.

Apropå Ryssland, så måste vi avhandla detta ämne när vi ändå är inne på ämnet. Ryssland utgör en mycket speciell nation dessa dagar. Moskva en än mer intressant stad (vilket inte minst jag och ett gäng blåvita kamrater fick uppleva i samband med en fantastisk fotbollsresa till Moskva för en tid sedan). Med ryska soldater och pansarvagnar i Ukraina, med ryska stridsflygplan i tveksamma aktioner kring Östersjön, med en rubel som sjunker i värde snabbare än  Magnus Eriksson gör och med en politisk ledare som får Kjetil Waehlers krigiska sidor att framstå som närmast mesiga så kan man nästan räkna ut att man som boende i Moskva dessa dagar sitter på nålar så gott som hela tiden. Speciellt som utlandsfödd.

Jag har läst och också signerat en del affärsavtal och nästan alla större avtal innehåller någon typ av Force Majeure-del, och utöver det en del som bestämmer vilken domstol/instans som avgör eventuella tvister i det av berörda parter underskrivna avtalet. Sannolikt borde även affärsavtal i fotbollsvärlden, under överinseende av skiljedomstolar godkända av FIFA och/eller UEFA, innehålla denna typ av delar. Frågan är hur en "krigsliknande händelse" definieras i dessa avtal, och vilken domstol som är satt att avgöra tvister i underskrivna avtal i fotbollsvärlden.

Jag har givetvis ingen aning om hur internationella fotbollskontrakt ser ut, men att de innehåller Force Majeure-delar är jag övertygad om. Frågan är om/när dessa delar åberopas, hur mycket det anses värt att åberopa dem för någon som i hjärtat vill lämna t.ex. Ryssland och vilken instans som avgör när Force Majeure-delen i så fall kan åberopas. Spännande, minst sagt. Invasionen av Ukraina ser i alla fall jag som en "krigsliknande händelse". Att få sin lön utbetalad i rubel just nu kan inte heller kännas helt lugnt (om man nu får det om man är proffs i Ryssland vill säga, och får man den utbetalad i t.ex. EURO så står nog många klubbar med väldigt höga risker idag), och kanske finns även en rysk recession/depression reglerad, men intressant vore att i så fall veta hur detta formuleras i kontrakt och avtal. Finns det någon som läser detta som har någon typ av prejudicerande fall från fotbollsvärlden att dela med sig av så vore detta intressant - inte minst för att jag är lite av en nörd inom de flesta områden, och vill lära mig mer om detta. Länka gärna i kommentarsfältet i så fall.

Nu tillbaka till Gren. Jag gillar Gren. Min magkänsla är bra, och jag tycker mig känna att framtiden ser ljus ut. Om det är min obotliga optimism jag känner av ska jag låta vara osagt, men jag tycker mig se att vi har något bra på gång. Mycket är nu upp till oss. Jag tror att om vi bara vågar ta steget ut i den av Mats Gren utstretchade komfortzonen så finns det oerhört mycket roligt vi kan komma att få uppleva tillsammans under 2015.

Vi borde som andra, här icke nämnda, supporterskaror i Sverige sluter upp bakom sina lag, med det underlag av supportrar vi har, kunna sluta upp bakom Mats Gren, Jörgen Lennartsson och spelarna, och gemensamt ro det där efterlängtade guldet i hamn. En sak är dock säker; Mats, Jörgen och spelarna kan inte göra det utan oss. Mot 2015!

fredag 26 december 2014

BBpodd - 18) "Hit the shit"

PODD: 
I årets sista avsnitt av #BBpodd har vi samlat ihop det vi tyckte var roligast & bäst från premiärsäsongen. "Darijans nyårskarameller", best of - eller "Greatest hits" om ni så vill! Fokus är på skratt & skämt.
Mycket nöje så hörs vi nästa år!


Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver! Glöm inte att använda #BBpodd på sociala medier så vi kan hitta det ni skriver. Vi finns även på twitter under synonymerna @_PatrikG och @BaraBenStellham.

För att prenumerera gäller följande länkar:


Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;

Lyssna direkt på webben:

onsdag 24 december 2014

måndag 22 december 2014

VÄLKOMMEN HEM!



tisdag 16 december 2014

BaraBen-Podden - 17) Tollavallen

PODD: 
I veckans avsnitt gästas #BBpodd återigen av Andreas Toll.
Vi kokar soppa på en spik, pratar framtidsdrömmar i Jönköping och drar igång poddens rimstuga. Mycket nöje!

Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver! Glöm inte att använda #BBpodd på sociala medier så vi kan hitta det ni skriver. Vi finns även på twitter under synonymerna @_PatrikG och @BaraBenStellham.

För att prenumerera gäller följande länkar:


Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;

Lyssna direkt på webben:





onsdag 10 december 2014

Där floskelmetaforerna tar slut tar intelligensen vid...

ANALYS. För att rida på någon form av trend[insert valfritt ord] här finner jag det inte mer än rätt att sätta tänderna i den senaste (extremt uppskattade) "rakt på"-filmen, och på något sätt penetrera det som Lennartsson säger under styva tjugo minuter.

Först och främst då, formatet. Jävlar så gött att verkligen få lite grepp och djup kring extremt essentiella frågor, paketerade i en professionell mysfilm där man verkligen känner, lyssnar, funderar och suger i sig tugget bara sådär. Jag gillar upplägget som fan. Hade varit mycket intressant att se en motsvarande film med en sån som Nisse... Att blåvitt i och för sig enligt uppgift skickar ut någon form av pressmeddelande att man släppt en sådan film känns ju rätt löjligt, men skit samma, all publicitet är...

Knyta an till många tyckares baneman då, Jörgen, mysjörgen, Lennartsson. Häri måste jag, bara tvångsmässigt, ticksmässigt, och såklart helt ovidkommande, kommentera det Hamrénska slicka-sig-om-munnen-tixet. Gött störigt. Men, om det är den enda punkt som jag stör mig på när det kommer till Lennartsson, då har jag jävligt få issues med honom.

Och, för att komma till själva kärnan i detta blajet då (gött flow! Längesen detta!) så är det ju faktiskt som så att det Jörgen säger förefaller ju sig vara extremt genomtänkt och mynnar ut i välformulerade svar. Måhända att det är redigerat, men ändå. Det är ont om floskler. Det är ont om köra som fan-mentalitet, det är ont om bärande väggar (han använde visserligen ordet fundament vid något tillfälle!), det är ont om hat och rädsla för förluster, utan det hela är istället format av glädje, kollektiv (med spets och individuella anpassningar), ordning och reda, genomtänkthet och lite jävla gammal go blåvit anda. Det är vad det är.

Visst, i ett av de första brandtalen från Stahre (minns det så väl från när jag satt och tittade samtidigt som jag roade mig med att åka @expressbussen) fångades jag tämligen omgående av hans nästan trolska engagemang och (vid det tillfället) skönt häftiga kaxighet i just "köra som fan", "med skallarna på plats" och lovord kring bärande väggar. Min inställning ändrades ju ganska kraftigt över tid. Det vet både du som läser och mina familjemedlemmar. Den halvdjupa fascinationen och det mellansköna hatkärleksförhållandet till Micke Mourinho hade ju sina dalar och sina toppar, för att avslutningsvis hamna på någon väldigt ärligt och extremt professionell tacksamhetsnivå. Jag vet inte vad, men han fascinerade från dag ett till dag slutet. Även om jag lackade ur många fler gånger än jag jublade i falsett.

Skit samma med Stahre nu, det jag ville komma till var att Lennartssons approach är och var helt annorlunda och jag tror att lagomheten ackompanjerad av vettigheten i någon form av resolut jävla sunt förnuft i det faktiskt klassiska blåvitmindsettet (vad var det för jävla mening?) inbringar mig i en konfident sits. Jag tror helt enkelt på mysjörgen. Det gör jag. Samtidigt, i den här branschen garanterar ju inget någonstans såklart att jag om en och en halv säsong hashtaggar #mysjörgenout, det gör det inte. Men jag tror på hela upplägget. Jag tror på intelligenta tankegångar. Jag tror på att alla inblandade i detta är väldigt överens om var vi varit, var vi är och vart vi ska.

Tillsammans mot 2015!

BaraBen-Podden - 16) Breeev!

PODD: 
I veckans avsnitt av #BBpodd gästas vi av ingen mindre än "Hunken från Böda", Gustav Engvall. Vi pratar judo, fotboll och brudar. Dessutom ger vi er den givna startfemman i Blåvitts luciatåg.
Mycket nöje!

Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver! Glöm inte att använda #BBpodd på sociala medier så vi kan hitta det ni skriver.

För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;

Lyssna direkt på webben:

tisdag 9 december 2014

Mats Gren inger förtroende och skapar delaktighet

KRÖNIKA. Det börjar gå inflation i mina texter. Men det får ni leva med. Jag kunde inte låta bli denna gång. Detta är ingen lång och utsvävande analys, men det är ett resultat av vad som sker när en man i 50-årsåldern ser ut att vända sig till mig, och prata till mig om mitt favoritlag och klubben jag supportar, på ett sätt som gör mig lugn och tillfreds. För det var precis så jag kände mig när jag sett och hört intervjun med Mats Gren. Lugn och tillfreds.

"Rakt på: Mats Gren om den sportsliga strategin" har man döpt det elva minuter långa klippet till. Inga intervju-röster hörs. Det är snyggt ljussatt, klippt och producerat (på detta är vi absolut bäst i Sverige - snyggt jobbat alla inblandade!) och budskapet får min puls att sjunka. Budskapet gör mig lugn. Det känns som om Mats Gren sitter där och säger att; -"Ta det lugnt, vi har kontroll på det här. Vi ska ta hand om IFK Göteborg nu. Ta det lugnt."

Jag må vara lättlurad,  eller möjligen godtrogen, men detta räcker för mig. En känsla av att en stabil människa ytterst har ansvaret för det sportsliga i IFK Göteborg infinner sig. Det är vid närmare eftertanke längesedan det kändes så. Det har varit turbulent. Trots en tre-årsperiod i en svagt positiv trend när det kommer till de sportsliga resultaten så har det känts som om alla har jagat något.

Håkan Mild jagade spelare, till och med när det inte behövdes och så till den milda grad att vi ett tag stod där med allsvenskans bredaste mittfält. Stahre jagade kryss och kämpapoäng. Robin Söder jagade formen. Marknadsgänget jagade biljettköpare. Polisen jagade supportrar. Supportrar jagade guldet.

I jakten finner man ingen ro. Det är efter jakten, när jakten är avslutad, man finner ro. Antingen har man nått målet då, eller så har man bara insett att man inte alltid vinner på att jaga. Man kan låta sig jagas också.

Det är vad jag tycker att Mats Gren gör nu. Han låter de andra jaga lite. Med ett lugn som får Nalle Puh att framstå som hetsig i jämförelse, sitter han där i mörkret, med en mikrofon under näsan och talar till mig; -"Ta det lugnt. Vi löser detta...".

Detta kan få en provocerande effekt i andra läger. Motståndare och konkurrenter undrar givetvis vilken av alla hemvändare Mats Gren har lyckats linda runt sitt finger, och varför Mats är så lugn. Han talar på ett sätt som alla förstår. Han har koll på läget.

Jag tycker också att Mats inkluderar oss supportrar på ett sätt som i alla fall tilltalar mig. Utan att bädda in något i hemlighetsfulla gåtor berättar han rakt ut om hur han ser på fotboll, på IFK Göteborg och om värvningar som inom kort väntas bli klara. Jag är inte ens nyfiken på vem av Wernbloom eller Kim Källström han har på kroken. Jag behöver inte jaga det namnet. Jag kan ta det lugnt och låta de andra jaga lite.

Han berättar om ungdomsakademin och om hur han vill se samspelet med Jörgen att fungera. Hans dalmål har en lugnande effekt.

Möjligen slår Mats Gren in öppna dörrar, men faktum är att även jag tycker att det är bättre att göra det på ett sätt som lugnar, inkluderar och på sikt enar blåvita skaror, än att gång på gång jaga något hela vägen in i bärande väggar. Ta det lugnt, Mats Gren löser det här.

Har ni inte sett och hört intervjun så rekommenderas den starkt. Här kan ni se intervjun i sin helhet:


söndag 7 december 2014

Musikhjälpen 2014



VÄLGÖRENHET. Vi är många, och vi är starka. Med den vetskapen i ryggen vill jag uppmana till en ny omgång av deltagande för att hjälpa till att stoppa spridningen av HIV, via Musikhjälpen. I egenskap av IFK Göteborg-supporter ser du det som självklart att den slant du skänker också skänks i IFK Göteborgs supportrars namn.

Jag har på eget initiativ valt att utmana allsvenska fotbollssupportrar runt om i landet att samla in så mycket pengar de bara kan i sitt favoritlags namn.

Ni kan läsa om initiativet här: BaraBen.com utmanar resten av Sverige

Från och med i morgon skall vi samla in så mycket pengar vi bara kan till den digitala bössa som skapats. Länk till den följer - och det är viktigt att ni använder er av just denna "Bössan" för att sammanställningen skall bli så enkel och korrekt som möjligt: IFK Göteborgs supporter-bössa

Hjälp till att stoppa spridningen av HIV! Var med och skänk pengar till Musikhjälpen 2014!

Sprid nu ordet och länkarna, både till detta inlägg, till initiativet ovan, men också direkt till "Bössan" ovan. Visa att vi enade kan stå bakom detta initiativ. Låt Sverige förstå vilken styrka det finns i ett enat supporterskap bakom IFK Göteborg!

Glöm inte att hetsa igång detta bland andra supportrar också. Sprid länkar på forum och lev lite rövare på nätet. Låt detta initiativ synas och höras!

Ni kan redan idag ge oss ett försprång gentemot de andra klubbarnas supportrar genom att skänka en omedelbar slant. Klicka på länken ovan och låt pengarna rulla in till Musikhjälpen redan idag!

lördag 6 december 2014

Blåvittsupporterns dom är hård (vol 3)

Blåvittsupporterns dom är hård,
i år gällde bara att vinna
Reaktionerna slog på ett sätt rekord,
balansen var så svår att finna
Mats bör snart värva, och ha en plan,
om han ska våga sig ut på stan
Vi har dock givit nödvändig eld i baken.
Hoppas Jörgen är vaken

Lennartssons sits är otroligt svår,
för nästa år bör vi vinna
Det har vi sagt nu i många år,
men bägaren snart över rinna
Nordin, Sobra, Malick Mané
Är du blåvit så lär du få se,
hur Jörgen och Gren ser på saken
om herrarna faller i smaken

Vi började året med hashtags-kampanj
Vars resultat fick oss alla att skratta
Stora reklampengar som lovade champagne
Men "#visafärg" gjorde oss matta
Vi är inte alls bra på att sälja
Stolthet på den fronten vi svälja
Vem säljer biljetter till vår arena?
Laget, supportrar, eller Andrej allena?





















Det känns som om Sobra i blåvit vård
är oerhört svår att bra trimma
Likaså Nordin, men hans hud är hård,
vi bör ge honom tid, minst en timma
Med speltid per match, med Jörgen på span,
bör nog Nordin passa på blåvit plan
"Vi ska spela utifrån materialet",
säger Jörgen och siktar på kvalet

För kval till Europa bör vara mål
För ej vi kan "kräva för mycket"
"Tålamod, änglar!" - hal som en ål,
är Gren när vi ökar trycket
Vi måste tycka, och vi måste få,
framgång och guld någon gång då och då
Det var längesedan vi såg en guldmedalj
Är den nedtryckt i vårt kollektiva svalg?

För på läktarna har vi alltjämt "problem"
Vi sjunger om svunna guldtider
Självgodheten är ibland extrem
Förlåt om orden nu svider
Jag tror dock vi snart bör finna vår plats,
och tillsammans stå bakom vår nya Mats.
ej heller blott ge Stahre skulden,
fortsätt stötta - för snart kommer gulden.

Tillsammans vi bygger den mänskliga bron,
som försvagas betänkligt vid splittring.
Internt vi bör hålla en trevlig ton.
Då bron leder till härlig guldvittring,
Tillsammans och alltid vi bör vara "ett"
Det tror jag på riktigt är just rätt sätt,
för att ta oss tillbaka till toppen,
och mätta den blåvita kroppen

Vi välkomnar er, alla nya, till klubben
Ett helt nytt lag vi ska skapa
Personligen vill jag tacka den skönaste "gubben",
Kjetil, vars namn vi kommer sakna att gapa.
Vi bör lära av honom, när vi skapar vårt lag
Hans inställning, kraft, och hans mentala jag
Ett guldlag skulle falla i smaken
Vi får hoppas Mats Gren nu är vaken

Vår del i jobbet nu står helt klart
Vi måste enas bakom laget
Våga att släppa prestigen såklart,
på läktaren utgör vi jaget
Vi ses på Valhalla, och i Köpenhamn
Och vi skall öppna vår stora famn
Ju fler vi är under Gamla Ullevi-taken
desto mer ökar chanser till fler guld på raken

2012 års version

2013 års version

Ha nu en trevlig helg alla kamrater!

fredag 5 december 2014

Vikten av ett bra samarbete

Tanken var att denna text skulle ha kommit ut dagen efter att Jörgen blivit presenterad i förra veckan, men nu blev det inte så av olika anledningar.
Ta därför hänsyn till att vissa ämning texten som följer redan debatterats en del de senaste dagarna samt att första stycket i stort sett är meningslöst.
Men va fan, here it goes:

---------------------------------------------------------------------

Jag hade tänkt mig att ägna min första riktiga text här på Baraben åt att försvara Mats Grens och övriga i fotbollsutskottets val av att ta in Jörgen Lennartsson. Men efter att ha läst på media, forum, twitter och hört diverse kommentarer så ser det ut som om jag slipper det.

Lennartsson ger ett väldigt proffsigt sken och använder sig av helt rätt ord enligt mig. Han anser att vi måste anpassa spelet efter underlag och motstånd, att han med anser sig ha förbättrat sin taktiska sida sen Elfsborgstiden ihop med att han vill använda spelarna och laget efter dess individuella styrkor gör mig extra glad. Det vitnar på något sätt om att han är detaljerad och insatt i Allsvenskan. Vilket som sig bör.

Jag tänkte då istället gå igenom vad jag tycker att Stahre gjorde för fel, sett från läktarplats.
Men inser snabbt att det är näst intill ett evighetsjobb som kräver bra mycket mer tid, och ber om att få återkomma runt det ämnet.

---------------------------------------------------------------------

Så nu kommer en här en text och genomgång från tiden som varit och om vikten av att få ett bra samarbete den närmaste tiden emellan Mats Gren och Jörgen Lennartsson.

Om vi backar bandet några år och ser på några av Håkan Milds värvningar som han plockade in utifrån till Micke Stahre så kan vi se spelare som; Nordin Gerzic, Daniel Sobralense, Pontus Farnerud, Philip Haglund, Malick Mané, Gustav Svensson, Darijan Bojanic, Lasse Vibe, May Mahlangu och Martin Smedberg-Dalence för att nämna ett gäng profilstarka spelare som spelar framför backlinjen.

Endast två av de ovan nämnda spelarna, spelade och presterade på sin position i ett rakt 442 perioden då när de värvades in till Blåvitt.



Nordin Gerzic kom från ett dåligt år stört av skador, men värvades troligtvis från minnesbilden av året innan det. Då spelade Örebro ett 433 men Nordin som styrande spelfördelare i en av två mer defensiva positioner på mittfältet.

Daniel Sobralense gjorde många fina prestationer i Kalmar. Men de gångerna Kalmar spelade 442 under Nanne är lätträknade. Daniel spelade oftast på en högerkant i ett 4231/433.

Philip Haglund värvades visserligen in ett halvår innan Stahre tillträde. Han slog igenom i vad vi kallade för Wernbloomrollen i ett BP som spelade mestadels 451. Senare i slutet av Heerenveenåren så vikarierar han som mittback då han inte klarar av att ta plats på mitten i deras 433-system.

Lasse Vibe vet vi ju alla har gjort succé för oss, både på kanten men främst som forward. Inte mycket att klaga på hos Lasse som är ett superproffs med rätt inställning på både planen och utanför den.
Men, värt att veta är att Lasse kommer från ett klassikt Danskt 433 i grunden, men de sista innan han flyttade till Göteborg var ytterforward i ett 343.

Darijan Bojanic innehar en otrolig talang. Inget snack om det. Men att hitta en plats för honom i ett 442 är inte lika enkelt. I Öster så fick han oftast hoppa in på en kant i ett 4231. Ibland hamnade han i en plats bakom forwarden.

Gustav Svensson är en ”säker” värvning då man vet vad man får. Men faktum är att året innan han värvas till Göteborg huserar titt som tätt som mittback i en trebackslinje. Någon gång tom som högerback. Han värvas också som mittback till föreningen. Men snabbt inser Stahre att han passar bäst som mittfältare igen. Vilket jag anser som klokt. Otur bara att vi har typ 5 centrala mittfältare i truppen då.

May Mahlangu är ytterligare en klasspelare. Jag förstår värvningen helt klart då han två år innan är bäst i serien på en central position i ett 442.
Men året innan, det året som han skadar sig, är han minst lika dominant i ett 4231 som en av de två mittfältarna bakom Bedoya.

Malick Mané kommer som en välscoutad värvning från Norge och Sogndal. Har stora spetsegenskaper. Skulle bli Hyséns ersättare. Sogndal hade ju som bekant Jonas Olsson som tränare. Och visst, de spelade 442 det året där uppe. Men Mané, han höll till på kanten. I Göteborg användes han mest som forward med uppgift att suga ner långbollarna från Bjärsmyr med ryggen mot målet istället för den vänd emot mål.

Pontus Farnerud, de bästa fötterna som beträtt (nya)Gamla Ullevi? Så synd att han inte fick vara hel eller kom till oss tidigare i sin karriär. Pontus kom från ett Stabaek i Norge där han spelade under bland annat Jörgen Lennartsson. Och då såklart i ett hans 442.

Och så kommer vi då till den andra spelare som faktiskt spelat över tid på sin position i ett 442.
Martin Smedberg-Dalence har i år efter år matat inlägg från högerkanten på nickstarka spelare i Norrköping. Ibland som högerback, men oftast som ytter. Hos oss hoppades man på att Vibe, Söder eller Mané skulle knoppa in hans inlägg.



Alla är enskilt väldigt bra spelare som presterat väldigt fin fotboll i olika delar av sina karriärer. Men troligtvis också rejält dyra spelare för föreningen som än så länge gett väldigt lite resultat sett till vad de kostat oss. 
Även om flera av spelarna presterat bra fotboll i klubben som går det inte att bortse från att, med undantag för Vibe, så ser alla ut att bli rena förlustaffärer. Både sportsligt och ekonomiskt, sett till de förväntningar man kan ha från ett så pass namnkunnigt gäng.

Det är okej och ofta bra att värva in etablerade spelare. De höjer förhoppningsvis laget och utvecklar talanger och yngre spelare i truppen till att öka sitt värde. Men jag tycker att det varit för högt risktagande när man värvar duktiga spelare som presterat på positioner eller i formationer som de inte ges chansen på i Göteborg.
Visst det finns spelare som lyckats. Men efter så många misslyckade storvärvningar så måste man se vad som gått fel?
Det behöver såklart inte vara så enkelt som jag får det att låta. Men jag tycker att vi har fler dåliga värvningar än bra det senaste året, sett till vad var och en kostar.

Jag undrar jag hur mycket Mild och Stahre har samarbetat när det gäller värvningarna?
Och om de hade ett tätt samarbete vid de här frågorna, varför misslyckas man med att få in dem och prestera i laget?
---------------------------------------------------------------------

Åter till Gren och Lennartsson. Vi står inför ett fönster med extremt stor omsättning. Mats och Jörgen har nu chansen att rejält sätta sin prägel på laget. Jag hoppas att de inte bara ser till duktiga spelare som presterat. Utan även till spelare som passar in i sättet man vill spela, bygga sin trupp och utvecklas.

Varför jag oroar mig lite är dels för att Mats har haft 4231 i alla sina lag tidigare, medans Jörgen spelat med ett 442(här har jag anledning till att återkomma framöver då detta är en sanning med modifikation).
Nu är nästan alla spelare utom Hysén, som de spekuleras i, spelare som huserar i andra uppställningar än 442.
Nu är det ju bara en lek med siffror och behöver inte betyda något alls. Men detta ihopkopplat med att andra spelare och ledare upplever kommunikationen med Mats som något bristfällig så hoppas jag verkligen att de ihop bygger laget. Och att vi inte bara värvar ”bra spelare”. Utan att vi i år värvar rätt spelare.
Alla lag värvar ibland fel spelare. Men det är vid detta läget, med Malmös försprång, så otroligt viktigt att det blir rätt. Vi har inte råd med otaliga felköp igen.

Gren måste så upp så att han inte blir bländad av viss stjärnglans från spelare med attraktiva namn och meriter och ställer dem framför spelare som passar in i de lagbygge som nu är så viktigt för oss.
Han måste se upp så att han inte köper på sig ett problem på mitten med så många spelare som skall in. Vi kan inte ha 4 centrala mittfältare som kräver att vara startspelare. Kontinuitet är bra, men en för stor rotation centralt ger sällan de bästa resultaten.

Nu känner jag mig i och för sig relativt hoppfull till att Jörgen är bättre än sin företrädare på att använda materialet på rätt sätt, snarare än att försöka använda materialet på sitt sätt.
Jag känner mig med ganska lugn då jag tror att även Mats är bättre än sin företrädare på att se vilka luckor som behöver fyllas snarare än att bara förstärka med bra spelare.

Hoppas nu bara att kemin och kommunikationen mellan Mats och Jörgen är tillräckligt bra för att ge Jörgen, Edlund och Affe bästa möjliga förutsättningar för att bygga det vi alla vill ha. En lagmaskin som vinner vilka spelare som än är skadade eller avstängda. En trupp som är i harmoni och längtar efter nästa träning, match borta mot Gefle och tar jobbet, ansvaret som en grupp för att nå framgång nu och imorgon.
Spelare som vill utvecklas eller utveckla föreningen. Inte spelare som bara vill komma hit och plocka ut sin lön, vara nöjd med att tillhöra föreningen eller rädda föra att misslyckas.
Tydligare rollspelare är ett önskemål från min sida. Spelare som verkligen vill framåt med sin karriär. Hungriga på framgång, utveckling och drivs av viljan att vinna snarare än rädslan utav en förlust.
Man kan inte begära att alla skall äga ett blåvitt hjärta dagen de skriver på för oss. Men jag vill att det skall synas att de gör allt för att förtjäna sin tröja, fansens hjärta och framför allt så vill jag att det inte skall vara nöjda med att kvala till Europa eller spela lika borta mot Elfsborg. 

Jag vill ha spelare som visar upp en inställning som Ragnar, Sebastian, Bjärsmyr, Pontus, Berg, Bengan eller tom Nordin. Spelare som inte accepterar en förlust om vi inte gjort allt som vi klarar av för dagen. Spelare som inte låter någon i truppen bara spela av matcherna. Och framförallt spelare som ser till att övriga spelare i truppen utvecklas för varje träning som går.


Kan vi få in det, ihop med att Jörgen lyckas få det att fungera ihop. Då tror jag på en väldigt ljus framtid, både på planen men även på läktaren.
Framgång föder framgång sägs det ju, men Sebastians frenesi och vilja att göra allt för minsta duell kan tända en hel sektion så pass att de ställer sig och applåderar en defensiv löpning.


Jag tackar än en gång er som följt med mig hela vägen hit ner på texten.
Stort Tack!


/ Philip Hellström


onsdag 3 december 2014

BaraBen-Podden - 15) Men va fan.

PODD: 
I veckans avsnitt av #BBpodd gästas vi av ingen mindre än C-kändisen Erling.
Vi diskuterar Mys-Jörgen, truppen inför 2015 och så bjuds det på en stor dos av roliga anekdoter.

Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver! Glöm inte att använda #BBpodd på sociala medier så vi kan hitta det ni skriver.

För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;

Lyssna direkt på webben:

Gissa laget!

FÖRRA ÅRETS LAGBILD på officiella. 15 kryss. 15 huvuden som är borta eller (förmodligen) kommer att lämna. Joel och Philip de senaste i raden.

Vi har ett guld att vinna. Det är dags att börja prestera!


fredag 28 november 2014

En önskad text.

Krönika:
För ett bra tag sedan så blev jag kontaktad av Patrik, som är en av mina större förebilder inom supporterkretsar, som bad mig att skriva något för BaraBen.com. 

Jag har länge velat skriva ner mina tankar och funderingar här, men ofta kommit till insikt med att jag inte har tiden som den här plattformen förtjänar att ges. 


Varje gång jag har tänkt börja plita ner något så har mitt tålamod inte funnits med att vänta tills jag sitter vid en dator och jag har istället skrivit av mig på twitter eller på Svenskafans forum.
Men efter förra veckans poddasvnitt och debatten om Guld-Alex och att folk inte engagerar sig annat i att smutskasta osv, så fick jag mig en väckarklocka.
Jag önskar att jag kunde lova att jag skulle leverera en text om dagen eller tom i månaden.
Men jag väljer nu att dra mitt strå till stacken och hoppas att jag kommer kunna leverera något som tillför, berör eller i alla fall uppskattas av någon. Så ofta jag bara kan.

Det har blivit lite av kutym att presentera sig själva och berätta lite om sin relation till föreningen vi alla älskar. Så här kommer min story:
Jag är uppväxt i en liten ort söder om Kungsbacka som heter Fjärås. I en familj helt utan idrottsintresse så har jag min barndomskamrats far att tacka för mitt första blåvita minne.

Ulf som han heter är en inbiten gaisare, och som den gaisare han är så hade de såklart smittat av sig på hans son, min bästa vän Dennis. Jag gissar att vi kan ha varit 6-7 år när Ulf bestämde sig för att ta med oss på ett derby, där han såklart hade som plan att försöka få mig att bli gaisare med den jäveln. 
Men jag kan säga att efter att ha suttit på en neutral plats med blick över båda klackarna så fanns det inget i världen som kunde få mig att älska något annat än IFK Göteborg.
Jag kommer inte ihåg något alls från matchen, det känns som om vi var på Nya Ullevi, men mitt minne kan svika mig där med. Men jag glömmer aldrig den känslan jag hade i kroppen när vi åkte i bilen hem efter matchen. Jag visste såklart inte då vad det var, men nu i efterhand så är jag säker. Jag var kär i det där Blåvita laget.


Åren går och jag ser inte blåvitt mer än någon gång per år på plats. Ofta med min kompis Tobias och hans fars kusin Dävy som kom ner från Göteborg och hämtade oss. Vi parkerade alltid vid Katrinelund, då han jobbade där. Gick promenaden ner till Gamla Ullevi och stod nästan alltid bakom målet. Med ett öga på planen och ett öga mot klacken. Jag var så imponerad och begeistrad av de där killarna i klacken. Men samtidigt så hade jag ju fått höra från min mor som läst i GP att det var farligt att hänga med de där huliganerna som går på fotboll. Så vi vågade oss aldrig dit.

Efter matcherna så stod vi alltid och väntade på autografer från spelarna vid grindarna.
Vet inte hur många block fullkladdade med signaturer från Ravelli, Kåmark, Blomqvist, Anegrund, Lundén m.m jag har liggandes hemma.
Men så när jag börjar 6an så händer något. Jag träffar Staffan.

Staffan har gått på blåvitt i många år ihop med sin kusin och hans far. Ni som hängt med ett tag vet säkert vem Lars Rune Bohlin är.
Staffan tog med oss till klacken och från den dagen så försvann alla mina fördomar och rädslor för de där ”hemska huliganerna”.
Efter den där första matchen så gick jag med Staffan, Tobias och ytterligare en kompis, Henrik, på Blåvitt så ofta vi bara kunde och fick.
Efter att ha stått i klacken för första gången någonsin, fångat en plastboll, upplevt derbyn med endast någon meter mellan klackarna, SM-guld, matcher mot Stockholmslagen, Stefan Pettersson, Bengans idioträddningar för både oss och innan det ÖIS, Gustav Anderssons jubileumsmål, Fredrik Karlsson bytte till Risp, och ”Tollan på räcket” och mycket, mycket mer så beslutades att Gamla Ullevi skulle rivas.




Jag hade aldrig ett årskort till den arenan. Tyvärr.

Året efter, resterande och kommande år så äger jag min plats på vilken arena IFK Göteborg än väljer att kalla sin hemmaplan. Det är något jag hoppas att vi alla bör sikta på. Troligtvis så har de flesta som läser detta ett kort, men ni som inte har det.
Det är den bästa present du kan ge dig själv, jag lovar.

Vid den tidpunkten så hade alla mina vänner jag haft och gått på Blåvitt med fått ett svalnande intresse, medans mitt eget bara vuxit sig starkare.
Tillslut så var jag ensam om att vilja åka in på matcherna.
Jag kunde inte förstå hur någon kunde prioritera annat?

Jag har aldrig känt den gemenskapen som Hulken berättade om så fint här på Baraben. 

Aldrig saknat den heller. Det har bara fallit sig så att jag aldrig sökt mig till större grupper då jag ofta tyckt att det i vissa fall tagit för mycket fokus från sporten.

Jag har och åker såklart på mina bortaresor: Alltid älskat resorna, klacken och allt runt omkring.
Alltid blivit välkomnad och bemött på ett extremt fint sätt av alla. Men jag har aldrig hittat rätt grupp för mig. Hängt korta perioder med olika falanger. Men aldrig riktigt har jag haft någon som brunnit för samma saker som jag gjort i min närhet. Jag är en rånörd när det kommer till Blåvitt jämfört med de flesta jag umgås med. Allt från taktik, positionsspel till skostorlek, hur killarna träffade sina tjejer eller vilka de umgås med i laget.
Sjukligt, kan vissa kalla det. Och jag håller delvis med.

Men jag älskar det.

De första åren(också i samband med mina första löner) på Nya Ullevi och (Nya)Gamla Ullevi så köpte jag 2 årskort bara för att kunna slippa gå själv. Det blev min dåvarande sambo jag tvingade med ibland, eller olika andra polare som har större intresse för sporten men mindre för Svensk fotboll. Men de senaste 3 åren så har jag hittat min kamrat att gå med.

 Det blev en tillbakaflyttad Skåning med hjärtat på rätt plats, vid namn Emil.
Vi är på samma våglängd, han håller tillbaka mig på ett sätt som är nyttigt för mig. Ger mig mothugg. Annars svävar jag iväg på små detaljer som får mig att missa helheten.

Jag heter Philip Hellström, är 31 år gammal och bor i Kungsbacka.

Jag kommer förhoppningsvis leverera texter om taktik, känslor eller teorier här på Baraben.

Jag försöker oftast se saker på ett optimistiskt sätt och brukar alltid försöka se saker från båda sidor av myntet, viket ni kommer märka här i framtiden.Hoppas att jag inte kommer sväva iväg allt för mycket här i framtiden. Och jag skall försöka hålla det på en nivå som folk orkar läsa igenom framöver.
Hoppas även att fler drar sina strån till stacken, på vilket sätt det än må vara.
Jag tackar er som orkade läsa hela vägen hit ner.

Stort Tack / Philip

torsdag 27 november 2014

En tränare som äter, andas och lever fotboll.

Skrönika: Jörgen Lennartsson stegade så in på Kamratgården. Ganska väntat till slut, efter en kavalkad i skenande mediekommunikation. Lennartsson är en erkänt duktig och målinriktad tränare. När det stod klart att det var just han som skulle leda Blåvitt de närmaste tre åren, var reaktionerna skiftande. Några gick i taket, andra kryddade friskt med superlativer och en del konstaterade fakta med en desillusionerad syn i skyn.

Efter samtal med en kollega till Lennartsson, kan man gott tillskriva honom epitetet "Fotbollsidiot". Den här mannen verkar äta, andas och leva fotboll dygnets alla timmar. Kan han få in fotboll i exempelvis en maträtt, ett tandläkarbesök eller i vilket annat sammanhang som helst, då rullar livet på utan några märkbara distraktioner.

Någonting som belystes med all tydlighet när han gifte sig. Hans blivande fru hade mer eller mindre förbjudit all form av fotbollsanknytning under den stora dagen. Kanske till och med en rimlig begäran.

Hur som, så hade den gode Jörgen bestämt musiken som skulle spelas i kyrkan. Och när brudparet marscherade fram mot altaret så tonade hymnen Abide with me ut, samma melodi som sedan 1927 spelats innan FA-cupfinalerna på Wembley...

Man kan inte annat än lyfta på hatten inför denna briljanta planering. Och önska honom all lycka. Vi är många som står där, med längtan i bröstet.

tisdag 25 november 2014

Lennartsson: "En dröm att ha Kamratgården som sin arbetsplats"

PRESSKONFERENS. Göteborg bjöd på nästan ofattbart fint väder, när IFK Göteborg idag kallade till presskonferens på Kamratgården. Självklart var vi på BaraBen på plats. 

Det är lite drygt tre veckor sedan Mikael Stahre blev meddelad att han inte längre är önskvärd och att någon annan kommer att träna IFK Göteborg under nästkommande säsong. Det är lite drygt tre veckor sedan densamme höll presskonferens på O’Learys, Avenyn. Då sa Mats Gren att en ersättare ännu inte var klar, men att en lista över intressanta namn fanns. Indikationen kändes tydlig. En andraplats räckte inte för att en huvudtränare i IFK Göteborg skulle få sitta kvar en säsong till, trots ett år kvar på kontraktet. Det enda som gäller 2015 är SM-guld. Mats Gren tonar dock ner förväntningarna under presskonferensen, ”Målsättningen är fortfarande Europaspel och att vara med och tampas om SM-guldet, som Blåvitt alltid ska vara”.

Under de tre närmaste veckorna har media spekulerat flitigt kring tänkbara huvudtränare för IFK Göteborg och snacket på sociala medier har pågått oavbrutet. Valet från klubben föll på Jörgen Lennartsson. ”Ett enhälligt beslut”, konstaterar Gren. Kontakten med den nye tränaren ska ha tagits dagen efter Stahres presskonferens och enligt Gren togs det slutgiltiga beslutet att anställa Lennartsson för fem dagar sedan. Det nyligen påskrivna kontraktet sträcker sig över tre år och den första träningen med laget hålls den 8:de december. Innan dess kommer Lennartsson spendera tid med sin ledarstab, allt för att tränargruppen ska få en bra start och kunna arbeta tillsammans direkt.

En stor del i att Jörgen Lennartsson tar över som huvudtränare i IFK Göteborg är de framgångar han skördat i form av SM-guld med Elfsborg och en semifinalplats i U21-EM. Han är, enligt Gren, en vinnare. Efter 23 år som fotbollstränare har Jörgen Lennartsson spenderat de senaste året utan tränaruppdrag. Han har sett mycket fotboll, besökt klubbar, bland annat i Tyskland, och utvecklat sina ledarkunskaper genom interaktion med tränare inom andra idrotter. En sak är säker, frånvaron från sidlinjen har, enligt honom själv, gett mycket ny energi, ökat entusiasmen och väckt en stor hunger inför ett nytt uppdrag. ”Pressen detta jobb innebär stimulerar mig. Det är en dröm att ha Kamratgården som sin arbetsplats”, tillägger Lennartsson.

  En nöjd Jörgen Lennartsson i sällskap med Mats Gren och Mikael Vikla

En tidig fråga under Presskonferensen är hur Lennartsson ser på fotboll. Hur ska IFK Göteborg spela under 2015 för att vinna matcher? Både offensiv och defensiv taktik kommer att utformas utifrån spelarnas kompetens. ”Det är skillnad på att ha Iniesta på mittfältet, jämfört med Wernbloom”, menar Lennartsson. Tro nu inte att den nye tränaren ogillar Pontus Wernbloom. Tvärtom talar Jörgen mycket gott om de blåvita spelare som utgjorde stommen i det U21-landslag som dansade fram under sommaren 2009. Lennartsson hymlar inte med att han sneglar åt det tyska hållet när det gäller spelfilosofi. Han vill se en blandning av passningsorienterad fotboll där man skapar målchanser på egen hand och ett bra omställningsspel. Kontringsspel blir allt viktigare i dagens fotboll och detta vill Lennartsson utnyttja. Han vill samtidigt spela ett aggressivt försvarsspel, gärna högt upp i banan, men återigen påpekar han att spelarmaterialet utgör hur taktiken blir. ”Minst fem ordinarie spelare från hösten är redan förlorade eller kommer förmodligen försvinna. Det är ett nytt lag som skall byggas”, säger Lennartsson och ger oss, i samklang med Gren, prognosen att Lasse Vibe troligtvis lämnat IFK Göteborg innan den allsvenska premiäromgången 2015 dragit igång.

I övrigt kommer Lennartsson att arbeta med två assisterande tränare. Magnus Edlund, som haft uppdraget tidigare, samt Alf Westerberg som tar ett tydligt steg upp i A-laget. Thomas Olsson tar över huvudansvaret för U19.

Lennartsson är även tydlig i en värvningsfråga. Det blir ingen Anders Svensson i IFK Göteborg 2015. ”Han är en go gubbe, men han är för gammal”, utbrister den nye tränaren med ett stort leende på läpparna.


Kanal Glenn - New Coach

När IFK Göteborg annonserar presskonferens och det vankas ny tränare tar givetvis Kanal Glenn-redationen sig dit. Självklart lyckades vi fånga dagens huvudperson vilken berättar om en gammal fadäs innehållandes Robin Söder, samt sänder över en önskan om hemflytt till en (gammal) spelarfru.

Att haka på - att tänka efter och att välkomna Jörgen Lennartsson.

KRÖNIKA. Samma dag som jag insåg att, ”nu har jag verkligen möjligheten att tycka på BaraBen” dvs samma dag som jag rent fysiskt, via min mail för första gången kunde logga in, och skriva saker och ting här, väcktes en oro. Vad ska jag skriva om egentligen? Jag kom fram till att jag ganska ofta tycker ganska mycket, om Blåvitt. Hela dagars tankeverksamhet kan gå åt till något som rör klubben. Det är vid sådana tillfällen en krönika är på sin plats, tänkte jag. Detta är ett sådant tillfälle. Jag vet på förhand att i denna text kommer ganska många saker att vara med; Gratulationer, hyllningar, sågningar och vädjan är några exempel. Vi kör igång.

Grattis IFK Göteborg till rekryteringen av en av Sveriges mest meriterade fotbollstränare. För det är han. Förstaplats i Sveriges två högsta serier och bronsmedalj i U21-Em är några av Jörgens meriter. Tack IFK Göteborgs fotbollsutskott för ett fint arbete. Tack Mats Gren för ett riktigt bra arbete. Återigen har Blåvitt hävdat sin roll som storklubb i den Svenska fotbollen. Att de skickligaste personerna i branschen väljer Blåvitt är glädjande. Grattis Jörgen Lennartsson, till möjligheten att få föra Sveriges genom tiderna mest framgångsrika fotbollsklubbs arv vidare.

Min känsla är att en riktigt ljus tid ligger framför oss. Däremot bör jag villigt erkänna att jag främst grundar det på en känsla. Jag vet vem Jörgen är, vad han har uppnått och ungefär vilken typ av fotboll, de lag han tidigare tränat har spelat. Mycket mer än så vet jag inte. Bladet är ganska tomt. Så fram till och med det att vi får svar på allt vi nu undrar handlar det om att utgå ifrån något. För mig känns det så otroligt självklart att utgå från att det kommer att bli bra. Delvis därför att jag så gärna vill det, delvis därför att det i nuläget inte finns någon anledning att tro något annat. Tyvärr upplever jag att för de allra flesta har utgångsläget varit att, det som väntar är en vedervärdig tid, av lidande.

Jag älskar IFK Göteborg mer än vad jag kan uttrycka. Det är jag övertygad om att alla ni som ventilerar Blåvitt-tankar på sociala medier också gör. Därför vädjar jag till er att tänka er för lite innan ni sprider ogrundad pessimism. En sak har jag märkt. Folk hakar på varandras åsikter. Jag skulle önska att fler tänkte innan man slänger iväg en tweet eller skriver en status på Facebook; vad får detta för följder för föreningen jag älskar? Jag ska inte få detta att låta som om jag själv är felfri. Vi har alla ett ansvar. Nu börjar jag dessutom inse att jag är ute på förbannat djupt vatten. Vi har ju för allt i världen yttrandefrihet i det här landet. Tycker man att något är skit ska man givetvis få lov att yttra sin åsikt. Jag försvarar allas rätt att uttrycka åsikter till varje pris! Men slår fast vid att fundera över följderna är bra.

Jag märkte som sagt hur fruktansvärt mycket vi påverkar varandra. Det gick så tydligt upp för mig när jag inte kunde svara mig själv på frågan; varför är jag negativ till Lennartsson som ny Blåvittränare? Efter flera dagars fundering insåg jag att det inte var mina åsikter. Jag hade bara läst tillräckligt mycket negativt om honom på sociala medier att jag bestämt mig för att det var dåligt. Detta trots att de starkaste argumenten till varför Jörgen skulle vara en dåliga ersättare till Stahre är, Ursprung(Småland) fysik(övervikt) och ett febrilt tuggummituggande.

Tycker man att något är dåligt ska man självklart skriva, säga, sjunga, skrika detta! Det behövs. Men om man knappt kan resonera kring vad man tycker är dåligt, tycker jag att man ska tänka en gång till. Man riskerar annars att rätta in säg i ett gnäll-led som bidrar med precis ingenting. Dessa körer av gnäll och klagande påverkar klubben i våra hjärtan negativt. Tycker du att Jörgen Lennartsson är fel tränare för oss därför att du vet något om hans filosofi eller ledarskap som är negativt för Blåvitt ber jag dig inte att ändra dig! Men om du likt jag, tidigare gjorde, rättat in dig i gnäll-ledet ber jag dig tills du fått anledning till annat, ansluta dig till den ringa skara optimister som tror att vår närmaste framtid är ljus, som tror att vi kommer att uppnå det vi drömmer om.

Tillsammans skapar vi en positiv anda kring IFK Göteborg, tillsammans går vi mot framgång.

måndag 24 november 2014

BaraBen-Podden - 14) Ultravax

PODD: 
I veckans avsnitt av #BBpodd gästas vi av Bobban från Ultras Göteborg.
Vi diskuterar bla. supporterkultur, framtida tränarnamn, medias vinklingar och bjuder även på en stor frågestund kring ämnet bengaler. 
Dessutom hyllar vi en viss Trendpattra, kanske lite för mycket.

Vi hörs!

Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver! Glöm inte att använda #BBpodd på sociala medier så vi kan hitta det ni skriver.

För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;

Lyssna direkt på webben:


fredag 21 november 2014

Den blåvita Hulken från Kullavik har talat, igen.

UPPFÖLJNINGSKRÖNIKA:
Det var inte tänkt att jag skulle bli någon skribent. Det var just ett gästspel det som var min mening, en krönika om min väg in i supporterlivet. Jag fick såpass mycket positiv respons att jag känner att jag är skyldiga er alla en krönika till. Jag vill rikta ett STORT TACK till alla er som läst min föregående text och sagt så fina ord om den. Det värmer mitt IFK hjärta djupt. 

Supporterkulturen runt den här föreningen är stark, den får folk att växa sig starka. Den cementerar en stolthet och ära i våra hjärtan, tänder lågan till kamp och förenar oss i en batalj sida vid sida. Målet att återigen stå på Götaplatsen som vinnare, en dröm att kämpa och sträva mot. En del av oss dedikerar hela våra liv till och runt matcherna en del ser några få matcher per år. Skall vi bli den där vågen spelarna svävar på som gör både oss och dem oantastliga så krävs det att alla bidrar. Att alla som tar sig till matcherna, träningar och dylikt tar sin del. Inte med det menat att alla skall tvingas göra saker man inte vill stå bakom men att på sitt sätt bidra med det man känner sig kapabel till. Vi har nog alla lite med engagemang att investera i IFK Göteborg. Man vet själv var den gränsen går och det är inte andra personer som skall forma just ditt supporterskap, men samarbeten och en enad grund är enda sättet och vägen vi kan ta för att ta ett steg framåt. 

Vi har på senare år fallit tillbaks i en position där vi gnäller mer än vi handlar, gör hönor av fjädrar och stänger in oss själva i en tro att det inte går att vända trenden. Det är fullt möjligt dock, ett arbete som kräver att det är mer än att den innersta lilla kretsen är delaktiga i arbetet. Med en start i år med #Fullfredag fick nog många med mig upp ögonen för hur lite arbete det krävs för att öka intresset. Vi måste dock inse att det inte föll så bra ut som vi hoppats, att vägen fortfarande är lång. Vi behöver inte några andra lag som hjälp för att hajpa våra matcher, kärleken till IFK Göteborg bör räcka för att ta initiativ och motivera andra. Vi snackar dela ut flygblad, sätta upp affisher, övertyga slumrande änglar att komma tillbaks in i familjen. Vägarna är många och alla bör ta sin inriktning, ingen kan göra allt-men alla kan göra något. #Fullfredag var startskottet på den explosion vi skall göra på läktaren. Vår största fiende är fallgropar vi gräver själva såsom förväntan att andra skall ordna allt åt oss. Att dem personer som idag kämpar på får höra skit trots sitt slit är ett faktum. Från och med idag stretar vi tillsammans med dessa personer istället för att dränera deras energi med meningslöst gnäll. 




2009 visade vi på läktaren exakt hur dominanta vi kan vara, vad vi alltid skall åstadkomma. 
Vi skall dit igen och vi skall höja ribban ytterligare, höja temperaturen såpass mycket att luften runt oss bränns. Rida på den vågen land och rike runt, låta elden ta över stad efter stad. På vårat segertåg skall det vara omöjligt att inte ryckas med, alla dem som tvivlat på oss skall benen vika sig på när tryckvågen från en enad supporterskara försvarar vår stolthet och stad. Vi skall bli den muren som står stark bakom spelarna, en 12:e spelare som gör skillnad. 
Tillsammans välter vi vilket lag som helst, tillsammans fyller vi våran arena, tillsammans försvarar vi våran stad. Börjar vi alla ta ansvar för vår egen situation så finns det inget som kan stoppa oss. Det är dags att väcka våra slumrande kamrater, säsongen 2015 skall vi återigen på turné. Varenda människa som kallar sig kamrat skall vara med på den resan. Det är både vår rätt och skyldighet, från Nordsjälland på Valhalla i Januari tills vi hämtat hem Lennart Johanssons pokal från gröthalsarna utan kunskaper i matte. 
Lätta från marken och börja flyga Änglar, vi skall bli vad vi har varit!! 

// Pontus Fredén aka Hulken


torsdag 20 november 2014

I avsaknaden av Blåvitt - en saga om elake Sid, Piff & Puff och herointräsket.

Den 10:e maj 1957 föddes en liten gosse i sydöstra London, som fick namnet John Simon Ritchie. Fadern lämnade familjen tidigt, och efter utflykter till bl.a. Ibiza, där modern livnärde sig på att sälja droger, kom den tioåriga Simon tillbaka till England och en liten stad i västra Kent, Tunbridge Wells. Tre år senare var de tillbaka i London.

Simon bytte tilltalsnamn till John efter att han kommit i kontakt med en annan tonåring och namne; nämligen John Lydon, senare känd som Johnny Rotten. Johnny kom att bli frontman i det ursinniga punkbandet Sex Pistols. John Simon som plötsligt, efter en kort historia om en galen hamster, fick det mer rock´n roll-klingande namnet Sid Vicious, inledde sin musikaliska bana i bandet The Flower of Romance och fuskade lite som trummis i Siouxsie and the Banshees, innan han började hänga framför scenkanten när Sex Pistols spelade. Sid hade looken, han visste hur en bas skulle hängas och han bangade inte för någonting. Efter en kortare tid sparkade bandet den mer "städade" basisten Glen Matlock, och ersatte honom med Sid. Talang och kunnande ersattes med stil och attityd.

Därifrån och till slutet gick allting i en rasande fart. Bandet, Sid och hela den galna apparaten både imploderade och exploderade i en salig röra av endorfiner och nitroglycerin, tills bara aska och rök återstod. Sid själv avled i februari 1979, av en överdos heroin. En saga utan lyckligt slut, även om Sex Pistols hann leverera en av de bästa plattor som spelats in, med Never Mind The Bollocks från 1977. Föga överraskande stod gitarristen Steve Jones för merparten av basspelet på plattan.

En annan saga tog sin början långt senare, i augusti 1985. Då föddes Erkan Zengin som växte upp i Fittja i södra Stockholm. Knappt fyra år senare föddes Jimmy Durmaz i Örebro. Dessa båda herrar har genom sina brokiga karriärer som fotbollsspelare representerat mindre nogräknade lag som  exempelvis Norsborgs IF, Hammarby, Besiktas, BK Forward, Malmö och Olympiakos.

Av någon outgrundlig anledning spelar nu både Erkan och Jimmy tillsammans i det svenska landslaget. Och som om inte det vore nog, så får nu båda två också spela tillsammans med sin stora idol, Zlatan Ibrahimovic! Ni kanske redan nu har börjat funderar på hur detta hänger ihop med John Simon Ritchies livsöde? Det ska jag berätta för er nu.

John Simon, alias Sid, visade tidigt tecken på ett destruktivt riskbeteende. Hans drömmar om att bli rockstjärna och den sjukliga besattheten av bandet Sex Pistols, tog honom till slut in i det allra heligaste, in i kretsen, slutpunkten. Hur det slutade behöver vi inte ta en gång till.

På samma sätt kan jag nu i glaskulan se landslagets Piff & Puff, Erkan och Jimmy, hur de verkligen trånar efter att få vara nära sin stora idol, hur de på planen hela tiden, in absurdum, söker Zlatan med sina passningar. Det här äventyrar inte bara landslagets chanser till ett bra slutresultat, utan även deras egen hälsa. Visst, det är kul att sitta bredvid Zlatan på fotbollsgalan, det är skoj värre att fira ett mål tillsammans med den store (i det ögonblicket i skepnad av en jättenapp), men det finns en hake, och den är ganska stor, för att inte säga gigantisk. Det handlar om deras egen talang och förmåga. Det spelar ingen roll hur mycket de tränar, hur många passningar som är avsedda för Zlatan, så kommer de aldrig ens att komma i närheten av sin store idols kunnande och storhet. Detta kommer med tiden smärtsamt att gå upp för både Piff & Puff, och då mina vänner, kommer det stora bakslaget.

Kanske stannar det vid någon enstaka skandal. En rejäl fylla efter en trött träning eller ett par sönderslagna omklädningsrum. Men möjligen, och mycket troligare, kommer det att gå längre än så. Och här ligger herointräsket farligt nära. Jag ser framför mig hur Erkan och Jimmy sitter i en liten sliten två i Högdalen, med väggarna tapetserade med bilder av Zlatan, Erkan och Jimmy. Från den gamla goda  tiden. Den innan Zlatan hittade nya lekkamrater, innan både Erkan och Jimmy via bänken och läktaren, förpassades ut ur landslaget. Nu är injiceringen det enda som kan bedöva den enorma smärta som tiden lämnat efter sig. De sitter i en schäslongsoffa från Bolia, och ut ur stereosystemet tonar Sex Pistols No Feelings ut. Det är inte vackert, och det är inte som en saga borde vara. Men det är livsöden, riskbeteenden och drömmar som flyger planlöst omkring, innan de slutligen landar och knyts samman.

Sid stod inte att rädda. Men Erkan och Jimmy har fortfarande bollen vid sina egna fötter (när de inte har lånat ut den till Zlatan). Men jag hoppas verkligen att grabbarna tar tag i det hela, att de söker sin egen identitet och plattform. Kanske ser över vilka viktiga personer de knöt an till som barn, tester olika anknytningsteorier. Innan allt är försent.

För herointräsket kan lura bakom de vackraste av knutar. Så även för Piff & Puff.

Varför dröjer det?



Krönika. Jag tänkte spekulera lite kring varför presenterandet av vår nya huvudtränare dröjer. För visst är det konstigt detta? Stahre sparkas efter den resultatmässigt bästa säsongen på fem år. Gren fattar detta beslut utan att riktigt kunna motivera det – utåt, dvs. De flesta antog att Gren spelade ett spel när han bestämt hävdade att en ersättare inte stod klar. Vem sparkar en tränare utan att ha klart med en ny? Kan det verkligen vara så att ersättaren inte var klar då? Och ännu värre, kan det vara så att en tränare inte ens är klar nu? Nåväl. Syftet med denna krönika är inte att såga Mats Gren, utan att reflektera lite över varför jag tror att offentliggörandet dröjer. För jag är övertygad om att det är klart. Jag är dessutom ganska övertygad om att våran nya tränare var klar när Gren och Kurzwelly hade det där mötet med Stahre. Ordet övertygad kändes bra att använda. Så pass bra att jag skriver att Jag är övertygad om att Jörgen Lennartsson tränar IFK Göteborg nästa säsong.
Varför dröjer det då? Jag tror att ledningen, med Gren i spetsen är väl medvetna om att Blåvitt-supportrar i allmänhet är riktigt skeptiska till valet av tränare. Som i denna spekulativa text är Jörgen Lennartsson. Jag spekulerar igen, men jag antar att juletider är viktiga tider för årskortsförsäljningen. Kan det inte vara så att Gren jobbar röven av sig för att landa ett riktigt stabilt nyförvärv, som kan presenteras i samma veva som den, inte jättepopulära tränaren.  Jag hoppas och tror att en presskonferens kommer att komma snart. Min övertygelse är att fler personer än en kommer att presenteras på denna presskonferens. Vi leker med tanken att Sebastian Eriksson och Jörgen Lennartsson och kanske även Tobias Hysén(verkar dock som att han behöver mer betänketid) presenteras tillsammans i en presskonferens. Det lär innebära positivare tongångar än om Lennartsson själv sitter där. Att göra fansen hopfulla tror jag prioriteras just nu.
Hade jag hetat Mats Gren och jobbat som sportchef för Blåvitt hade jag känt en smärre panik just nu. Personligen tycker jag inte att han har gjort något som ger oss anledning att tycka illa om honom. Inte innan vi har fått se resultatet av hans våghalsiga satsningar. Men som jag nämnde tidigare tror jag att klubbledningen har klart för sig vad supportrar i allmänhet tycker. Ett och annat hot om att inte förlänga årskort har gått att läsa. Att få med sig fansen är bör vara viktigt. Jag tror som sagt att man vill lugna fansen och tysta gnället nu innan jul. Det hade jag sett som extremt viktigt i alla fall. Nästa säsong blir Mats Grens första hela säsong som sportchef. Förra säsongen fick han inte riktigt sätta sin prägel. Åtminstone inte på vårsäsongen. Gren känns som  en visioner med höga mål. En märkbart lägre årskortssiffra är inte den start  han behöver. All medgång behövs för Gren och hans projekt. Min uppfattning är att Mats Gren är en bättre sportchef än Håkan Mild. Jag tror att vi kommer att få uppleva mer framgång de kommande cirka tio åren än de senaste tio.
Jag får för tydlighetens skull förklara att jag inte har några direkta belägg för mina spekulationer. De bygger på antaganden. Jag har inte kontaktat klubbens marknadsavdelning och frågat om årskortsförsäljningen är högre kring jul. Eller sett något foto eller liknande som indikerar att Lennartsson tar över. Detta är en krönika fylld av mina egna gissningar. Sista gissningen lyder; Nästa vecka kallar IFK Göteborg till presskonferens. Presenteras gör Jörgen Lennartsson och Sebastian Eriksson.
Vad tror ni kamrater, varför dröjer det?


onsdag 19 november 2014

Ett ljus i mörkret

AXPLOCK. När domaren blåser i pipan, sista matchen är spelad och allsvenskan är över infaller sig ett mörker. Ett mörker av kyla, blåst, ointressanta landskamper och dåliga fotbollsgalor. Men det är då som ett speciellt ljus uppenbarar sig: SILLY-TIDER!

Det är helt underbart att läsa om alla galna, och faktiskt ibland mer äkta, rykten som florerar runt om i sociala kanaler. Spelare och tränare som ska komma/lämna ihop med avsaknaden av desamma. Folk går bananaz för att ingenting blir klart och att vi får leva i ovisshet. Alla möjliga (konspirations-)teorier läggs ut och många 'säkra källor' levererar vad som aldrig inträffar. Klart är iaf att vi med dagens trupp kan gå över till 7-manna och husera på Heden som ny arena.

*** BARABEN.COM *** BARABEN.COM *** BARABEN.COM ***

SVENSKA CUPEN är lottad. Hur go känns inte den här lottningen?


*** VINNA CUPEN ALLEZ ALLEZ *** VINNA CUPEN ALLEZ ALLEZ ***

JAG KOLLADE UPP de senaste årens publiksnitt på hemmaplan. Det är en besvikelse.... En ordentlig kraftsamling behöver göras upp på KG. Tron på att 'supportrar drar supportrar' funkar inte och ska vi nå upp till målsättningen 15 000 sålda biljetter per match redan nästa år behöver 6-7 hemvändare presenteras snart. Riktigt snart...


*** BBPODD *** BBPODD *** BBPODD ***

ÅRETS ÄRKEÄNGEL 2014 ska snart utses. Min röst går till Emil med #trendpattra som utmanare.

*** BARABEN.COM *** BARABEN.COM *** BARABEN.COM ***

MANÉ RYKTAS vara tillbaka snart. Skönt att Gren får ett extra stödjeben att luta sig mot.

*** TRENDPATTRA *** TRENDPATTRA *** TRENDPATTRA ***

MUSIKHJÄLPEN drar snart igång igen. Som vanligt borde alla som tänkt skänka pengar göra det i IFK Göteborgs namn och önska Snart skiner Poseidon.

*** BARABEN.COM *** BARABEN.COM *** BARABEN.COM ***

TILL SLUT blir det ett tack till Stellham och Putte G som orkar dra i podden varje vecka. Kul när vuxna män gör saker tillsammans i sovrummet. Keep it up!

BaraBen-Podden - 13) Jävla Pattra

PODD: I veckans avsnitt SÅGAR Jocke & Patrik sig själva & Baraben.com
Andreas Toll som är gäst berättar om blåvit eufori & slagsmål. 
Samt, givetvis - "Veckans Pattra-pport"...


Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver! Glöm inte att använda #BBpodd på sociala medier så vi kan hitta det ni skriver.

För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;

Lyssna direkt på webben:




torsdag 13 november 2014

onsdag 12 november 2014

En bredsida från Batteriparken

Precis som jag bestämt mig för att gå i ide från de sociala medierna Twitter, Facebook och Instagram brakade det lös på allvar i och omkring Blåvitt. Stahre fick vingar, spelare fick lämna, tränare hit och dit men inget konkret besked. Media gnuggade händer (och gnuggar fortfarande) av förtjusning över alla genomtänkta och ogenomtänkta kommentarer som haglat från Kamratgården, värvningar som gått i stå och allt det där som ni redan har stenkoll på.

Men det har inte jag. Inte en rad har jag läst förutom på schakalbladen, och på sätt och vis känns det förbannat skönt. Samtidigt som det säkert är en del som tycker att det är förbannat skönt att slippa mina kommentarer på Twitter och Facebook. Men det bjuder jag på, liksom på den här krönikan.

Hur som, Mats "Corleone" Gren har stakat ut en väg som ingen riktigt vet vart den leder. Vet han det själv? Det är bara att hoppas, och jag måste erkänna att det är lite av en tjusning att han svingar åt höger och vänster och vänder upp och ner på allting så här på höstkanten. Men samtidigt vet vi alla att det snart är vår (nåja), och då vill vi ju ha den där speciella känslan i kroppen. Mats Gren borde vara införstådd med vad den känslan betyder för varje blåvit själ. Vi orkar liksom inte med något debacle, och helst inte redan före jul. De kommande dagarna/veckorna kommer att bli helt avgörande för den där känslan.

Jag siar om framtiden, och tror att Mats levererar följande:

  • En ny tränare som minst hälften av oss kommer att hata.
  • En "storvärvning" från Superettan.
  • Två "storvärvningar" från någon riktig liga.
  • Minst en kommentar som aldrig borde yppats.
  • Han behåller Vibe. Åtminstone över nyår.
  • Han ger hälften av oss rättrogna magsår. Innan jul.
  • Och han kommer att leverera resultat. Tids nog.

Så det är bara att luta sig tillbaka, ta plats i hela havet stormar och hoppas på att lugnet lägger sig med en god känsla och gott hopp om framtiden. Själv ska jag bli ett monster av uthållighet tills det är dags att ställa sig på Vasaloppets startlinje i mars, i IFK Göteborgs dress. Då jävlar. Fast det är en helt annan sak.

BaraBen-Podden - 12) Deal or no deal

PODD: I veckans avsnitt gästas Patrik och Jocke av ingen mindre än Markus Wulcan, stjärnreporter på Aftonbladet. Vi diskuterar Grens masterplan, fobollsgalans fadäser och inte minst vår kommande tränare.

Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver! Glöm inte att använda #BBpodd på sociala medier så vi kan hitta det ni skriver.

För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;

Lyssna direkt på webben:

lördag 8 november 2014

Att sparka Stahre – ett steg närmare Europa?

Det har snart gått en vecka sedan det blev klart att IFK Göteborg med Mats Gren i spetsen valde att bryta kontraktet med Mikael Stahre. Något förvånande för många, även för mig. Känslan är att det har varit bestämt ett tag tillbaka. Och även om det såg bättre, till och med bra, ut under hösten så kan jag till viss del ändå förstå beslutet. Det kan även vara så att det är ett steg närmare Europa. Jag ska försöka förklara hur jag tänker…

Det var alltså i måndags det blev känt att Mikael Stahre och IFK Göteborg går skilda vägar efter tre år. Trots att man valde att förlänga kontraktet så sent som inför den nyligen avslutade säsongen. Man bör dock tillägga att det var något som gjordes i en period då man faktiskt stod utan sportchef. Det handlade nog om att man inte ville tvinga en ny sportchef att börja leta tränare direkt, även om situationen blev så ändå. Under veckan har det dykt upp en hel del namn som sagts vara intressanta, så som:

  • Jörgen Lennartsson
  • Jan Jönsson
  • Henrik Larssson
  • Bob Bradley
  • Ole Gunnar Solskjaer

Att det direkt börjar spekuleras i vem som skall ta över är knappast förvånande. Det som är förvånande är att ”huvudspåret” i media byts ut dag för dag. Det började med Jönsson, byttes till Henke, Solskjaer dök upp och nu verkar det som att Lennartsson helt klart är huvudspåret. Det är naturligtvis inte så att klubben inte kan bestämma sig utan man väljer att inte avfärda något innan det faktiskt är klart. Som det känns just nu utifrån mediabilden så har man bestämt sig för Jörgen Lennartsson. Där har det nog förts en diskussion sedan en tid tillbaka, eller åtminstone kommit en förfrågan till Lennartsson hur han skulle känna inför att bli huvudtränare för IFK Göteborg inför säsongen 2015.

Att man blir just huvudtränare tror jag kommer att bli en stor förändring för framtiden. Ja, Mikael Stahre har tidigare haft den rollen i klubben också men känslan där har varit att han varit just tränare. Han har jobbat med att hålla uppe en hög energi och intensitet på träningarna. Min förhoppning för framtiden är att vi får en tränare med ett tydligt övergripande ansvar. Samtidigt som man plockar in hjälptränare, assisterande tränare, kalla det vad ni vill, som ansvarar för det offensiva respektive det defensiva spelet. Man har det för målvakterna, man har det för fysträningen, varför inte ha det även för övriga delar av spelet?
Tydligare rollfördelningar även inom tränarstaben. Man hör ofta att det snackas om att svensk fotboll måste närma sig europeisk fotboll och jag tror att det här är en del av den utvecklingen. Låta även tränarna arbeta med det man är riktigt bra på.

Detta tillsammans med att Gren och Stahre inte verkar ha samma syn på hur man ska träna och hur mycket man ska träna ligger nog till stor del grund för beslutet att inte fortsätta arbeta med Stahre. Stahre har valt att under sina år i klubben arbetat med lite kortare träningar, träningar med högt tempo och hög intensitet. Gren har det senaste pratat om att han vill se en ökad träningsmängd, något som kommer att medföra ett lägre tempo, men också ger möjlighet att arbeta mer med detaljer på planen.

Jag är övertygad om att man skulle kunna behålla Stahre även för att hantera ett sådant arbetssätt och att det snarare handlar om att han och Mats Gren inte ser på likadant på frågan om hur man skall ta dagens IFK Göteborg vidare. Man kan naturligtvis hävda att det är helt fel att göra sig av med Stahre då det har sett bra ut under hösten, vi var faktiskt ett av seriens starkaste lag. Men man får inte glömma av att vi under säsongen haft en hel del onödiga poängtapp. Till exempel bortamatcherna mot Gefle, BP, Mjällby och Norrköping. Det är trots allt en tränares uppgift att få spelare att ”tagga till”, som det brukar heta. Och lika ofta som man hör att ett lag inte är tillräckligt taggat så får man till svar av tränare att spelarna alltid är det. Då kanske man skall fundera över hur man försöker spela mot dem, på pappret, sämre lagen.

Så för att sammanfatta tror jag beslutet att göra sig av med Mikael Stahre grundar sig i tre saker:
- Man var borta från guldet för tidigt
- Den dåliga trenden i somras som tog för lång tid att vända på
- Man vill arbeta med olika träningsmetoder.

Väljer man att sparka en tränare som kommit trea respektive två de gångna säsongerna så signalerar det en sak till efterträdaren ”Vi går för guld!”. Oavsett vem efterträdaren blir så kommer det att bli oerhört intressant att följa.


Men som alla vet så är det inte så här enkelt i realiteten. Slutar med ny tränare och en sjundeplats. AVGÅ ALLA!