På gång


fredag 27 september 2013

Matchtankar - gefle hemma, 26/9

ANALYS. Måstematch. Känns det igen? Anyway, jobbet gjordes. Tre poäng inkasserade. 30 minuter kanonfotboll och 60 minuter mindre bra fotboll. Två brottarmål och ett högklassigt skolboksexempel på mål som Molinsjävlen (ja, jävlen) kanske borde studera några gånger för att se hur det kan gå till. För, med de extrema kvalitéer som blåvitt anno 2013 faktiskt besitter så bevisas det ju gång efter annan att maskinen vevar på. På fler cylindrar än bara de som drivs av brottartjockolja (JJ/Haglund), utan även medelst jetbränsle (Vibe/Sam). Okej, slut på värdelösa Simon Bank-klyschor för denna gången också. Förlåt.
 
Det var ett gefle som kom till GU med förhoppningen att parkera på egen planhalva, ligga på sedvanlig kontring, satsa det mesta på att inkassera chanser på fasta situationer och försöka hålla tätt så länge som möjligt. Det höll i 10 minuter. Blåvitts start och första 30 var väldigt bra. Väldigt effektiva, väldigt varierande och framförallt väldigt matchavgörande.
 
Vad som hände efter tikitakaklappklappmålet är dock ett stort fett frågetecken. Slutar vi spela? Slutar vi sjunga? Slutar vi göra jobbet och slutar vi kämpa för SM-guld? Någonstans där mittemellan var det väl åtminstone. Förutom sången då. Som verkligen slutade. Den där innermittfältaren i gefle, Faltsetas tror jag han heter, han tog över mer och mer. Han var rättvänd för det mesta och han var helt plötsligt steget före vår general JJ. Att den gode Faltsetas återigen gör en kanonmatch mot oss är ju återigen det som bekräftar att naturlagen består. I synnerhet med hans räddning på mållinjen när Kjetil nickar på hörnan.
 
Deras reduceringsmål föranleddes av fler giftiga chanser på deras högerkant. Om det berodde på att ett motståndarlag återigen genomskådar Adams problematik att värdera, avsaknad att glidtackla och/eller kommunicera vet jag inte, men det förefaller väl sig ganska troligt. Målet då. Helt förfärligt dåligt försvarsspel där både Kjetil och Adam försöker täcka yta och Adam till slut har chansen att glidtackla/rensa med sin riktiga fot misslyckas kapitalt och målet är ett faktum. Hade man sagt innan matchen att den skulle sluta 3-1 hade jag varit svinglad. Att den faktiskt slutade 3-1 med tanke på de "sista 60" gjorde mig också svinglad. Men det var i uteslutande med avseende på Johns ofantligt majestätiska målvaktsspel som jag faktiskt blev svinglad över resultatet. Och med de första 30 minuterna i åtanke då.
 
Hur som helst. Slut på gnället. Slut på ältandet kring måstematchens genomförande. Tre poäng skulle hämtas. Tre poäng hämtades. Och John var köng.
 
Några korta från matchen då:
 
+ Första 30.
+ Variationen. Brottarmål, inkast och SKOTT UTIFRÅN!
+ Variationen. Tikitakaskönspelsmål, klapp klapp och SKOTT UTIFRÅN!
+ John!
+ Young fellows!
+ Pubklisiffran. Över 10k mot gefle är godkänt.
 
- Sista 60.
- Publiksiffran. Under 15k i brinnande guldstrid är bedrövligt.
- Adam, Söder och Tobbe. Trist.
- Gult på Kjetil kändes väldigt onödigt.

Mot ytterligare en måstematch, i och mot Kälmäh. Mot 3 poäng! Mot #19!