På gång


söndag 31 mars 2013

Jag vill inte missa en sasong till


Ungefar sa langt tillbaka jag kan minnas har manniskor sagt at mig att jag inte kan lata Blavitts spelschema styra over mitt liv. Det finns viktigare saker i livet, har de sagt, och de tar jus a manga matchen pa en sasong sa om jag missar nagon da och da sa ar det faktiskt inte hela varlden. Jag har aldrig riktigt varit enig med dem dar. Sjalv vill jag inte missa en enda sekund, atminstone inte sa lange hoppet lever. Jag menar, en bollvinst pa mittplanen eller ett inkast i sjuttonde minuten borta mot Atvidaberg kan ocksa vara matchavgorande. De kan ocksa sakra ett SM–guld. Sa sa lange det finns hopp ar varje ospelad matchsekvens en av tusentals sma Bingolotto–luckor med Tobbe–hattricks, fantomdubbelraddningar och vunna motlagg bakom – ett potentiellt stycke magi att bara med sig for alltid. Jag haller som sagt inte med dem, men det betyder inte att jag vagrar lyssna. Man far ju kompromissa ibland. Man far ju tanka pa andra an sig sjalv.

Min allsvenska sasong 2012 tog slut en natt i mitten av april pa ett hotellrum i Peking, innan den ens hade hunnit borja. Andra raka domarranet pa hemmaplan innebar 2-2 mot Orebro och 0-2-2 I tabellen. Hoppet var dott. Inte en enda gang under forra aret fick jag blicka ut over Ullevis grasmatta och tanka att det ar har, nu alldeles strax, det hander, det som vi kommer att minnas nar pokalen bargats pa andra sidan sommaren.

Nytt ar nu, men samma forutsattningar. Klockan ar 02.26 har i New York pa denna arets forsta allsvenska matchdag. Snart ska ni vakna, ata frukost, vanta, langta, vandas, gora vad ni nu gor innan match, for att sedan ta pa er era halsdukar och bege er mot Nya. Hoppet – den dar underbara kanslan som allt det har handlar om – har ateruppstatt. Jag hoppas verkligen att det blir mer langlivat den har gangen, for jag star inte ut med att missa en sasong till.


Alla (utom jag) till Nya!