På gång


onsdag 23 januari 2013

Blåvitt på avstånd

SUPPORT PÅ AVSTÅND. Den ständiga debatten kring vad en "riktig supporter" är för något lever vidare, och ner i min maillåda damp en text på området, som i alla fall berörde mig en smula. Det är Georg Anderne (@sommartuppen) som har skrivit ned några rader om hur det är att växa upp med ett visst geografiskt avstånd till Gamla Ullevi. Trevlig läsning alla kamrater!

Min resa började på rosornas ö, i staden Visby, där jag är uppvuxen och där jag spenderat stora delar av mitt liv.
Det var där mitt genuina fotbollsintresse växte fram, sakta men säkert. När jag var runt fyra, fem år, efter fotbolls-VM i USA, lekte jag väldigt mycket med min granne, han var äldre än mig därav såg jag upp till honom.

En dag efter att bronset var bärgat i USA sa han till mig;
-"Är det något lag du skall hålla på så är det Blåvitt".

Jag har ett vagt minne av detta, men "Vad är det för lag?", tänkte jag. Snygga färger tyckte jag att det lät som, sen tänkte jag inte mer på det.
När jag blev några år äldre och man började läsa på text-tv om hur det gick i Allsvenskan och jag själv spelade i VIF Gute så kom det automatiskt tillbaka, Blåvitt var det ja. Alla polarna i skolan höll på 08-gängen (de närmaste "storlagen" man kunde hålla på innaför murarna i Visby). Men jag höll fast vid de snygga färgerna och dom stora spelarna som fanns på 90-talet.

När jag kom upp tonåren skulle jag och min mamma vid ett tillfälle upp till Sthlm, då jag visste att Hammarby skulle spela mot IFK Göteborg. Året var 2002 och det året klingar inte bra i våra blåvita öron, men det var då jag fick se våra hjältar första gången kriga om att hålla sig kvar i Allsvenskan. Mamma hade beställt en Blåvitt-halsduk till mig och det blev min första souvenir och jag blev så lycklig när jag fick den, den finns med mig än idag.

Även Georgs yngre bror vet numer vilka färger som gäller

Väl inne på Söderstadion satt vi precis brevid den stora Blåvitt-klacken, men jag blev så imponerad av att en mindre skara blåvita supportrar(relaterat till de flera tusen sjungande Bajen-supportrarna) kunde låta och sjunga så högt och ljuvligt. Efter denna match var jag riktigt frälst och varenda skolarbete framöver hade något med Blåvitt att göra.

Efter att jag sett IFK Göteborg spela live blev det så att jag slaviskt följde sportsändningarna när jag visste att Blåvitt hade spelat. Jag tvingade även pappa (...som avskyr lagsporter) att skaffa abonnemang så jag kunde se Blåvitts matcher. Intresset bara växte och växte.

År 2007 så innebar allting eufori. Det året innebar mitt första SM-guld. Vårt första SM-guld. På flera år. Lyckan var total. Mina föräldrar förstod inte vad det var med mig och de undrarde varför det låg en flaska champagne på kylning. Jag hade då en lång utläggning om Blåvitt, deras historia, om målet Bjärsa gör mot råttorna på Råsunda och vad som nu hade hänt. "Vi tog ju förfan SM-guld. Det var då min pappa ÄNTLIGEN förstod att de var min stora passion här i livet".

Det har aldrig varit speciellt enkelt eller billigt att få se mina hjältar live när man bott och vuxit upp på Gotland. Man måste, så att säga, ta sig över havet... De sista åren jag bodde på Gotland åkte jag dock upp på två matcher om året, det var i Stockholm så det fick bli Djurgården och AIK borta. Jag fick stå med er, mina kamrater, och skrika, gapa och glädjas med er. Det var skönt att äntligen bestämma själv om man kunde åka eller inte.

Den roligaste Blåvitt-resan jag gjort var under tiden jag bodde i Norrköping ett halvår. Det var dags för match mot Åtvidaberg, gänget som inte hade tagit en tre-poängare på hela säsongen. Jag och min vän hörde av oss om skjuts på ett Blåvitt-forum. Änglarna Stockholm hörde av sig direkt och vi fick åka med dem. Vi blev upplockade i Norrköping och jag fick äntligen åka på en "riktig" bortamatch. Känslan jag hade på bussen var helt fantastisk. Jag fick göra det som alla skriver om: Åka buss, bygga upp glädje, knyta nya kontakter och framför oss hade vi en match i lilla Åtvidaberg. Själva matchen behöver vi inte prata om då det som det gick, men jag är än idag väldigt tacksam över den resan.

Numer bor jag med min sambo i Eskilstuna. Här ifrån kan jag ta mig till väldigt många bortamatcher utan problem. Så numer planeras delar av semestern efter hur Blåvitt spelar i Södertälje, Stockholm eller i närliggande kommuner. Därav blir det fler matcher än när jag bodde på Gotland. De stora TV-abonnemangen har jag så att jag kan följa Blåvitt då Blåvitt är en stor del av mitt liv.

Jag har varit på Råsunda, Tälje Arena, Berhn Arena, Söderstadion, Stadion i Stockholm osv. Men jag har inte varit på Gamla Ullevi än, det är en dröm jag skall väcka i år! I år skall vi vända den negativa trenden vi har haft de senaste åren, i år är det vårt år!

Blåvitt finns överallt.