På gång


tisdag 31 juli 2012

"Jag drivs av hatet att förlora..."


Ingressen till ett reportage över fyra sidor i DN 25 mars 2012: ”Göteborg. Nya Blåvitt är det roligaste som hänt allsvenskan 2012.
   Synd bara att serien inte har startat. I realiteten brukar satsningar som kallas real hit och real dit sällan funka i Sverige.
   Här kan man därför vara både favorit och underhund. Guldgnagaren Stahre ska få Änglarna att landa högt.”



I samma reportage, Thomas Ravelli: ”Förutsättningarna kan inte bli bättre. Allt finns där. De har fått bra träningsmöjligheter med ny anläggning, truppen ser bra ut, de har en bra målvakt och en stabil ekonomi.”

Vi sitter med facit i hand. Ingressens farhågor har tyvärr infriats med råge. Säsongen har varit så dålig och en sådan besvikelse, att man redan sitter och längtar efter att vintern ska stökas bort, och att våren åter ska komma med hopp. Så där som den alltid gör.
   Ändå trodde jag på allvar att det skulle lyfta efter kryssmatchen mot Helsingborg på Gamla Ullevi 9 juli. Då fanns det där igen, och dubbelmötet mot Gefle väntande. Högst överkomliga uppgifter för ett Blåvitt, som jag trodde, på väg uppåt. Trots allt, Blåvitt hade visat att de kunde spela bra fotboll, om än inte över 90 minuter. Men fotboll går ju som bekant ut på att vinna matcher, och det gör man inte om man presterar vägvinnande fotboll högst sporadiskt match efter match.
  
Det lilla hopp som hade tänts, slutade som alla vet, med en kraschlandning på ”gemytliga” Strömvallen. Det var som om allting rann ur maskineriet. Och dagarna efter var det som om känslorna i och kring Blåvitt kokade. Med all rätt.
   Men kanske var det även där och då, efter den totala förnedringen, som IFK Göteborg och Mikael Stahre slog emot botten, och vägen tillbaka tog sin början? För mycket längre ner än så, går det väl ändå inte att komma, i den eländiga sörjan bland söndervittrade självförtroenden?

Mikael Stahre: ”Det som gör att en grupp mår allra bäst är när man vinner tillräckligt många matcher tillsammans. Det är det fotboll går ut på, att vinna den där jävla matchen.”

Det finns fortfarande de som hävdar, både inom och utanför föreningen, att Mikael Stahre är en av de bästa värvningarna som Blåvitt gjort på mycket länge.  Men skaran som kräver hans avgång, är bra mycket större. Tålamodet har för längre sedan runnit ut hos många av oss supportrar, och nu är situationen helt plötsligt den, att Blåvitt slåss för sin allsvenska existens. Ska de som fortfarande tror på Mikael Stahre som huvudtränare för IFK Göteborg få rätt, då krävs det att man vänder den negativa trenden, redan i kväll på Gamla Ullevi. Och att laget visar resultat resten av hösten. Jag lyfter gärna på hatten, om man vänder detta till något positivt, även om termen positivt kanske inte är den rätta i sammanhanget.. Men det finns ingenting jag önskar mer än just detta.

Så, det finns ingenting annat för Mikael Stahre och IFK Göteborg att fundera på inför kvällen, än att gå ut och vinna den där jävla matchen!

Framåt Blåvitt!

… Född ur hav och himmel står vi kvar.

/Magnus 

På Twitter: @Kugghjulsmannen

måndag 30 juli 2012

Årets ärkeängel 2012

BLOGG En tanke slog mig denna morgon. I ett lag fyllt av nyförvärv och underprestation, vem kan ens vara värdig att bli utsedd till Årets ärkeängel 2012? Med detta som bakgrund ögnade jag just igenom IFK Göteborgs spelartrupp anno 2012 på jakt efter ett svar.

Årets ärkeängel beskrivs på Wikipedia så här:
"Årets ärkeängel är ett pris som delas ut varje år till en spelare i IFK Göteborg av Supporterklubben Änglarna. Priset röstas fram av Supporterklubbens medlemmar och delas ut till en spelare i dagens trupp som anses visa särskilt stor lojalitet mot IFK Göteborg. Priset kan bara erövras en gång per person och vinnaren röstas fram under vintern för att sedan presenteras på Supporterklubbens årsmöte i februari."

Vad vi alla kan vara överens om, antar jag, är att ingen av de nya spelarna kan förtjäna en så ädel titel på så kort tid. Åtminstone inte utan en exceptionell prestation över hela säsongen, något vi inte har sett skymten av under första halvan och därför kan utesluta helt vid det här laget. Som beskrivningen säger går det ej heller att vinna priset mer än en gång, vilket ur dagens trupp har gjorts av Hjalmar Jonsson, Stefan Selakovic och Tobias Hysén. Har man varit utlånad under halva säsongen tycker i alla fall inte jag att man hör hemma i snacket om Årets ärkeängel heller då det handlar om att visa "stor lojalitet mot IFK Göteborg", vilket man knappast gör i en annan klubb.

Så vilka teoretiska möjligheter har vi kvar så långt?
Logi Valgardsson, Robin Söder, Jakob Johansson, Erik Lund, Hannes Stiller, Tobias Sana, Mikael Dyrestam, Erik Dahlin, David Moberg Karlsson och Joel Allansson.

Några tycker jag att vi kan stryka med en gång. Logi presterar inte bra nog på planen och gör inga särskilda utfall som tyder på egentligen någonting rörande hans relation till föreningen eller laget. Mikael Dyrestam och Erik Dahlin har knappt spelat och därför inte fått chansen att ta för sig så mycket på planen. Vid sidan av är båda favoriter hos fansen, men ännu inga ärkeänglar, tycker jag. DMK är inte ny i klubben, men ny i laget och har därför inte visat tillräckligt ännu han heller. Tobias Sana lämnade just det sjunkande skeppet för en bänkplats i Amsterdam. Allansson är likt DMK fortfarande färsk och behöver bli en mer utmärkande spelare för att kunna bli belönad med titeln i fråga. Robin Söder har inte sänkt Djurgården med några mål och inte har han bidragit med så jättemycket annat heller, vilket har resulterat i en plats på bänken i flertalet matcher på slutet.

Med det sagt återstår således endast tre kandidater.
Jakob Johansson, Erik Lund och Hannes Stiller.

Tre spelare som alla fått nöta mycket bänk utan att yppa så mycket som ett ord om saken. Tyvärr för Erik Lunds del fick han en dålig start på säsongen och blev därefter långtidsskadad vilket gör att han hamnar något efter de båda andra i mina ögon då de andra två fortfarande kan stärka sina aktier ytterligare innan säsongen är över.

Jakob Johansson eller Hannes Stiller då?
En mycket svår fråga, men så här långt har Jakobs mittbacksspel bara sett stabilt ut, det har inte bidragit till några vunna matcher. Stiller har med sina två mål mot succénykomlingen Åtvidaberg och 1-0 mot Sundsvall visat vägen i två av de tre segrar vi tagit så här långt. Mycket mer än så har han faktiskt inte haft chansen att göra, då han enbart startat en match utöver de två segrarna och då laget haft svårt att få till ett inläggsspel (utan Stefan Selakovic) de gånger han hoppat in. Lägg därtill att han levererat mål på löpande band de senaste säsongerna och att han lyckats peta anfallare (Drugge) efter anfallare (Pär) efter anfallare (Söder) allt eftersom de utmanat hans position. Jämför man de båda spelarnas ålder kan man även notera att Jakob har framtiden framför sig och att Stiller kanske inte får så många fler chanser till en sådan här utmärkelse, vilket han absolut förtjänar enligt mig och många andra.

Därför uppmanar jag Supporterklubben Änglarnas medlemmar att i vinter rösta fram Hannes Stiller till Årets ärkeängel 2012. En spelare som satt allt åt sidan (jobb, prestige) för att göra det som han är bra på, att kötta in bollar och kötta bort spelare i offensivt straffområde så fort han får chansen.

/patricw

söndag 29 juli 2012

Den speciella känslan

Utan känslor skulle människan inte fungera. Vi skulle sakna drivkrafter och kreativitet. Relationerna skulle bli tomma på innehåll. Under hjärnans evolutionära utveckling kom känslorna före förnuftet. Förnuftet som i sin tur  kan orsaka än värre oönskade känslor. 
Förnuftet kan ibland säga att man skall strunta i att slaviskt följa ett lag, och lägga så mycket tid på något som bara ger en ångest. Känslorna däremot säger något helt annat. Man kan säga att de hänger ihop - ganska tätt faktiskt.


Det är en speciell känsla man får när IFK Göteborg vinner en match.
Efteråt tycks allting flyta på lättare än någonsin.
Jobbet går bra, vännerna mår väl, och ja, tom bilen tycks gå lite bättre.
Den magiska upplevelsen. Den där glädjen. Den där ÄKTA glädjen.
Jag vill uppleva den igen. Den känslan.




På tisdag är det dags igen. 
Jag hoppas att Tobias med kamrater nu är villiga att kämpa. Kämpa för att visa att de inte bara står för sorg - utan även för glädje. Världens vackraste glädje.
Världens bästa känsla.

Twitter
@_PatrikG

fredag 27 juli 2012

Jag tog ett snack.. med Nicklas Bärkroth


Allsvenskan har precis vänt, och förväntningarna, eller snarare, kraven - är skyhöga.
IFK Göteborg har fått in ett "nyförvärv" som många hoppas och tror på.
En kille som debuterade i allsvenskan för 5 år sedan, och som trots sin långa erfarenhet bara är 20 år gammal. Jag slog honom en signal;


Välkommen tillbaka, Nicklas Bärkroth! 
Tack så mycket! Det känns oerhört bra faktiskt. 

För de som inte känner till dig så väl - vem är du? 
Hehe, det var en svår fråga, men jag kan säga såhär; Jag är en riktigt blåvit gubbe in i själen, med ett stort hjärta för klubben som är oerhört motiverad och jag är lycklig över att få komma tillbaka nu. Jag har spelat fotboll i blåvitt sen jag var fjorton år och började i  U-truppen men kom ganska tidigt upp i A-truppen, och där är jag tillbaka nu.

Hur har du utvecklats sen vi såg dig sist?
Framförallt är det tryggheten med boll, och de beslut man tar. Jag känner att jag har fått en klarare bild över vad jag skall göra på plan när jag får bollen och slipper då den där stressade känslan man kan få som ofta kan röra till det. Man prioriterade passningsspel och individuell skicklighet väldigt högt i Portugal, och det är klart att de satte sina spår i mig också.


Utveckling


Du har varit saknad, och vi kan bara anta vilka anbud som gavs - vad var det som fick dig att välja Blåvitt? 
Det nya tankesättet med nya tränare och ett helt nytt spelsystem kändes väldigt spännande och det passar mig på ett helt annat sätt än det tidigare spelsätt vi hade. Sen vill man gärna hjälpa klubben nu när det gått lite knackigt och ta upp klubben på fötterna igen. Det är givetvis ingenting man gör själv, men jag vill väldigt gärna vara en bidragande faktor.


Vad är ditt personliga mål med IFK Göteborg, och vilken blir Din roll i laget? 
Det stora målet är ju att få spela hela 90-minutersmatcher och få förtroendet i startelvan.
Sen har jag inte direkt någon önskeroll utan hoppas mer på att få spela på en och samma position hela tiden. - Innan kunde det bli lite hackigt, då man blev runtslängd som högermittfältare, vänstermittfältare och ibland anfallare. Då var det svårt att få någon kontinuitet på det hela.
Nu har vi en bred trupp med många duktiga spelare som är bra på olika saker, så det blir inte lätt - men målet är att få spela varje match och göra en del poäng, och det skall jag visa att jag kan göra. 


Vad är din syn på Mikael Stahre och tränarstaben?
Mikael är en energifylld person som är seriös i allt han gör och det smittar av sig på spelarna.
Han går 100% in i allt han gör och går det inte bra för laget blir han mest ledsen av alla, och vice versa.
Man har fått in ett oerhört positivt tänk i laget med en lite annan syn på fotboll som vi kanske haft innan. Sen har inte alltid resultaten varit med oss - men på sikt så tror jag att detta kan vara bra för både den individuella spelaren i blåvitt men även för hela laget, och det är en av de största orsaken till att jag valde att stanna kvar.


Övning ger färdighet

Hur ser du på säsongen så här långt?
Det vore ju dumt att sticka under stolen med att det med blåvita ögon har gått riktigt dåligt, och det gör ju ont i själen när man ser att ens lag inte presterar på den nivån man skall göra - samtidigt tycker jag att vi spelmässigt är ett av de bästa laget i allsvenskan men marginalerna har tyvärr inte vart på våran sida. 

Det är ju någon gamling som har tagit ditt tröjnummer - vad skall du nu springa runt i?
Ah, det är riktigt irriterande faktiskt.. Ne, jag skall säga sanningen; Innan jag for till Portugal lämnade jag det tröjnumret och sa att jag ville ha ett nytt, och när jag kom tillbaka så var det taget redan, så nu fick jag nr 6 istället. Ett defensivt innermittfältsnummer på en yttermittfältsforward. Det blir spännande!

Nr 6? Det är ju Adams gamla nummer. Hur är du som ytterback egentligen?
Haha! Jag är en oerhört bra ytterback, där hade jag säkert.. haha nej ja skojar bara. Det är nog inte där jag skall spela.. Jag hade vart en snabb ytterback dock! 

Hur snabb är du egentligen? Antar du en utmaning mot mig på 60 meter?
Haha, det gör jag. Skall jag springa baklänges då eller?

Slutligen; Hur går det för IFK Göteborg i Allsvenskan 2013?
Nu skall man inte sticka ut hakan allt för långt, men magkänslan säger att vi kommer vara i toppen nästa år.
Får vi alla pusselbitar att falla på plats har vi material för att vinna Allsvenskan, men vad skall jag tippa.
Vi kommer SÄMST 3:a nästa år.



Efter intervjun märker jag att det finns en större vinnare i Nicklas än jag tidigare trott. Han hatar att förlora. Jag har sett det förut. Han älskar att vinna. Jag har sett det förut. Samtidigt är det något nytt. Något äkta. Han vill verkligen detta. Och med den inställningen kommer Nicklas, tillsammans med resten av gänget att ta IFK Göteborg mot en fantastisk höst. Så pass fantastisk att vi på söndagen den 4:e november, efter att ha besegrat Djurgården, kommer att säga; "Varför spelade man inte så här ifrån början?".


Vill du skicka dina tankar till Nicklas? Skriv i kommentatorsfältet nedan.


@_PatrikG

torsdag 26 juli 2012

Vad hände i fallet Fredrik Risp?

KRÖNIKA 
"Klart man är besviken. Siktet var inställt på att vara kvar och kanske helst avslutat karriären här. Jag hade ändå förhoppningar om en förlängning,
Så sa Fredrik Risp i media i juni 2010 då Håkan Mild klargjort för honom att hans kontrakt med IFK Göteborg inte skulle förlängas.
"Jag är besviken och förvånad. Jag spelade ändå tre matcher från start när alla var friska och gjorde det bra. Tyvärr har jag varit skadad en del."
Och visst gjorde han det bra, så mycket minns jag. Beskedet kom som en chock för mig då man på mittbackspositionen sett väldigt tunna ut bakom firma Ragnar Sigurdsson-Hjalmar Jonsson den här säsongen. Man stod egentligen utan riktiga alternativ hela säsongen. Mikael Dyrestam (på den här tiden enbart spelad som vänsterback) var skadad hela säsongen. Kvar fanns Kalle Svensson, obegripligt nedgången, och av ledarteamet ansedd för dålig att starta i Allsvenskan, samt Tuomo Turunen, en spelare som inte heller han var bra nog för Allsvensk fotboll i deras ögon. Nicklas Carlsson återvände i spel efter skada under den första halvan av 2010 och var således det enda användbara alternativet.

Karl Svensson spelade 5 Allsvenska matcher för IFK Göteborg 2010 men det blev några fler (17) säsongen därpå, främst då han var det enda alternativet sedan Ragnar Sigurdsson (och tidigare Nicklas Carlsson) lämnat klubben. Tuomo Turunen gjorde en Allsvensk match 2010 och lämnade sedan laget för gott (?).

Ett år senare, 2011, var Mikael Dyrestam den enda reserven på mittbackspositionen, han som annars var ordinarie som vänsterback. Han ville förstås själv spela mittback, men sett till lagets bästa blev det ett steg tillbaka då han tvingades spela i mitten och Logi Valgardsson fick ersätta till vänster.


Att spelare kommer och går är inga konstigheter inom modern lagidrott. Ibland är en spelartrupp överfylld, men ibland behöver man göra förändringar för att förstärka truppen. Alla kan inte få vara kvar kontraktstiden ut om laget inte går bra, och i ett sådant läge är det flera faktorer som avgör vem som får stanna och vem som får gå. Ska man fortsätta att satsa på den spelare (eller de spelare i det här fallet) som haft det tungt och hoppas att de hittar formen eller ska man sätta ner foten när möjligheten kommer att öka konkurrensen och standarden på truppen? En enkel fråga om man inte behöver ta hänsyn till ekonomi. En Allsvensk klubb har inte råd att ha hur många spelare som helst. Men när Håkan Mild nekade Fredrik Risp handlade det om något annat.

Risp, 29, erbjöd sig att spela i princip utan lön så länge han fick chansen att spela i IFK Göteborg igen, klubben i hans hjärta, där han ville avsluta sin karriär. Med hans erbjudande kom en inställning som värmer det allra mest frusna blåvita hjärta, en krigarinstinkt och en vägran att vika ner sig. En vinnarskalle som endast kan jämföras med Ragnar Sigurdsson och ett hjärta som bara kan liknas vid Pontus Wernblooms. Och han spelade ju bra!

Till säsongen 2012 värvades Kjetil Wæhler, 36. En spelare med syftet att tillföra ledaregenskaper, rutin och kampvilja till ett lag utan mittbackar. Samma egenskaper som Fredrik Risp besitter, med två undantag. Kjetil kommer med största sannolikhet att lägga av efter nuvarande säsong eller på sin höjd nästa säsong samtidigt som Fredrik idag är 31 år gammal och har åtminstone 3-4 säsonger kvar i sig. Men framförallt har Fredrik Risp något som Kjetil Wæhler aldrig kommer hinna få på sin korta sejour i IFK Göteborg; det som vi supportrar kallar för hjärta. Att brinna för klubben man spelar i leder inte sällan till att man kan ta den där extra löpningen, gå in i den där smärtsamma duellen, sticka fram den där långa tån för sitt lag.

Så vad var det som gjorde att Håkan Mild sa "tack och hej" till Fredrik Risp efter tre väl genomförda matcher för IFK Göteborg? För inte var det att truppen var full med fullgoda mittbackar. Visst, man kan säga att det är lätt att i efterhand klaga på valen att satsa på Kalle Svensson och Tuomo Turunen, men det var tydligt långt tidigare att det var en större chansning att hoppas på att de båda skulle höja sig än att ta in en brinnande Fredrik Risp för minimilön. Således kan vi konstatera att det inte heller var ekonomin som satte stopp. Det låg något annat bakom beslutet.

Om det var något personligt mellan Fredrik och Håkan som inte fungerade eller om det var Håkans stolthet att genom värvningen av Risp erkänna Kalle Svensson och Tuomo Turunen som mer eller mindre misslyckade värvningar, det kan man bara spekulera i, men jag hoppas verkligen inte att det var någon av dessa anledningar som låg bakom vad jag anser är ett av de största misstagen IFK Göteborg har gjort, strax efter skattefusk och en bra bit före John Alvbåge (åtminstone första gången).

Det är många gånger man har känt sig arg, besviken och uppgiven av saker man inte håller med tränare eller sportchefer eller för den delen spelare om, men varje gång jag tänker tillbaka på fallet Risp blir jag genuint ledsen. Jag känner mig som ett barn som bara vill ligga på golvet och sparka okontrollerat med benen och gråta fram "jag vill, jag vill, jag vill", för jag vill så gärna se mannen på min t-shirt i IFKs startelva. Han som hellre sitter i turkiskt fängelse än att spela för en annan Allsvensk klubb än mesta mästarna! Det finns ingen del inom mig som kan förstå. Hur kan en spelare som Fredrik Risp inte få plats i IFK Göteborg anno 2010, 2011 eller för den delen 2012?

Jag vet inte om det är för sent att få tillbaka Fredrik Risp till IFK Göteborg, men jag kommer inte att sluta hoppas förrän han lägger av. Kanske är det Håkan som är bromsklossen, i så fall kanske man kan hitta något positivt att hans position ifrågasatts som den gjort den här säsongen, åtminstone i det avseende att hans avgång kanske kan ge oss tillbaka vår krigare, vår försvarare.

/patricw

Blåvit religion

Vi som haver Blåvitt kär
Hejar, sjunger, skriker och svär
Vart ni än på planen vänder
Ska vi alltid klappa händer
Framgång kommer, framgång går
Vi står vid er sida varje år
Kriga, Kriga, Kriga!


tisdag 24 juli 2012

Prioritet Finans-Wiberg till attack mot IFK-spelarna


SPONSORER. Nils Wiberg, den kontroversielle chefen och ägaren av IFK Göteborgs största sponsor, tröjsponsorn, fiffelanklagade Prioritet Finans uttalar sig hos Fotbollskanalen. Och som han gör det...
- Det är klart att vi sponsorer också måste se på pengar, att vi tror att vi får någon nytta om vi lägger alla dessa miljoner i en idrottsklubb. Det måste supportrar och andra fatta. Vi sponsorer vill också ha någon form av avkastning. Jag är ju chockad över resultatet i år. 
Följs av:
- Vi har vårt fyraårskontrakt med Blåvitt. Jag är inte någon som hoppar av, men det är klart att om det här varumärket försämras, om laget åker ner i superettan, då får man ju ompröva beslutet. Det är klart att det inte finns någon som lägger alla dessa miljoner i ett superettanlag.
och:
- I Gefle var det för jävla dåligt engagemang. Jag har sett dem spela bra fotboll på Ullevi. Men hur fan man kan gå ut och ha bra löner... jag som sponsor blev ju skitsur efter matchen mot Gefle. Jag klagar aldrig på människor som ger järnet, men i Gefle gjorde spelarna ingenting.
Läs hela snacket med Wiberg här - och notera hans fullständiga toksågning av fotbollsagenter på slutet. Skattefifflare säger han att de är, tydligen.

Kanal Glenn: Nedladdning av Blåvittmatcher

KANAL GLENN. Vi kan nu leverera nedladdning av Blåvitts matcher via torrents.

Torrenten innehåller en fil kodad i x264 och spelas lättast upp i VLC som finns att ladda ner gratis HÄR


NYA NEDLADDNINGAR:
Omg.16 Gefle IF FF - IFK Göteborg - LADDA NER

TIDIGARE NEDLADDNINGAR:
Allsvenskan
Omg.15 IFK Göteborg - Gefle IF FF - LADDA NER
Omg.14 IFK Göteborg - Helsingborg IF - LADDA NER
Omg.13 Djurgården IF - IFK Göteborg - LADDA NER
Omg.12 - IFK Göteborg - Kalmar FF - LADDA NER
Omg.11 - Gais - IFK Göteborg - LADDA NER (HD 720p)
Omg.11 - Gais - IFK Göteborg - LADDA NER
Omg.10 - Mjällby AIF - IFK Göteborg -  LADDA NER (HD 720p)
Omg.10 - Mjällby AIF - IFK Göteborg - LADDA NER
Omg.9 - IFK Göteborg - Malmö FF - LADDA NER (HD 720p)
Omg.9 - IFK Göteborg - Malmö FF - LADDA NER
Omg.8 - IF Elfsborg - IFK Göteborg - LADDA NER (HD 720p)
Omg.8 - IF Elfsborg - IFK Göteborg - LADDA NER
Omg.7 - IFK Göteborg - Gif Sundsvall - LADDA NER
Omg.6 - IFK Göteborg - Åtvidaberg FF - LADDA NER
Omg.5 - BK Häcken - IFK Göteborg - LADDA NER
Omg.4 - IFK Göteborg - Örebro SK - LADDA NER (HD 720p)
Omg.4 - IFK Göteborg - Örebro SK - LADDA NER
Omg.3 - AIK - IFK Göteborg - LADDA NER (HD 720p)
Omg.3 - AIK - IFK Göteborg - LADDA NER
Omg.2 - IFK Göteborg - IFK Norrköping - LADDA NER (HD 720p)
Omg.2 - IFK Göteborg - IFK Norrköping - LADDA NER

Omg.1 - Syrianska FC - IFK Göteborg - LADDA NER


Förfester
Förfest 3 - IFK Göteborg - Lilleström SK - LADDA NER
Förfest 2 - IFK Göteborg - Fredrikstad FK - LADDA NER
Förfest 1 - IFK Göteborg - Degerfors IF - LADDA NER

Cop del Sol
Copa del Sol, match 3 - Rosenborg BK - IFK Göteborg - LADDA NER

Copa del Sol, match 2 - IFK Göteborg - Olimpia Ljubljana - LADDA NER
Copa del Sol, match 1 - IFK Göteborg - Spartak Moskva - LADDA NER (FLV)

måndag 23 juli 2012

IFK - BKH U-21

U21. Tyvärr blev det förlust i dagens U-21 match mot Häcken med 2-0.
Hade bestämt mig att fokusera lite mer på Nicklas Bärkroth och comebackande Mikael Dyrestam.
Mikael spelade första 45, Nicklas 90.
Hampus Zackrisson

Mikael Dyrestam

Mikael Dyrestam, August Strömberg

DMK

Mikael Dyrestam, Nicklas bärkroth

IFK bänken. Joel Allansson fick gå av med en känning i höften

Jonathan Azulay. När startar han i a-laget?

Mikael Dyrestam nära att kvitera.

Nicklas Bärkroth, Mikael Drestam

Nicklas Bärkroth nickar tätt utanför

Nicklas Bärkroth

Muhamed Dizdar

Nicklas Bärkroth

DMK

Frispark tätt över av BKH

Fredrik Alnäs

DMK

Nicklas Bärkroth

Håkan Mild i dagens GP

HÅKAN MILD. I dagens tidningsversion av GP finns en intervju med Håkan Mild. I intervjun går det bland annat att läsa följande:
"Jag har den största respekt för situationen och förstår allvaret i den. Psykologin i att framgång föder framgång. Och vi gör allt vi kan hela jävla tiden."
Håkan fortsätter med:
"Det krävs mod att gå ut där när det är som det är, när du inte vet om du vinner. Det finns betydligt enklare vägar att välja, men jag är inte den typen. Jag är från pliktgenerationen som vill göra rätt för sig."
Vad vill jag ha sagt med detta?
Jo, det Håkan uttrycker är en tro som saknas i dagens IFK Göteborg. För några säsonger sedan dominerade vi matcherna och kom i anfall efter anfall. Vi trodde på att vinna! Vi ville vinna!

Nedan två bilder går att se vid Gamla Ullevi. För mig symboliserar de en tro som vi måste hitta tillbaka till och det snarast!

Stefan Pettersson bakom Ajax 3-årskontrakt till Sana


SILLY SEASON. Holländska tidningen De Telegraaf berättar att Tobias Sana erbjudits ett treårskontrakt av Ajax. Ur artikeln:
"Sanas kontrakt i Sverige går ut vilket innebär att Amsterdam bara kommer få betala en mindre summa för att lösa honom från de sista månaderna på den svenska säsongen. Orsaken till att Frank de Boers assisterande tränare Hennie Spijkerman var frånvarande under senaste matchen får därmed sin förklaring. Han och chefsscouten Hans van der Zee satt på läktaren under matchen Gefle-IFK Göteborg, dit scouten och förre spelaren Stefan Pettersson hade bjudit in dem för att visa en en svensk ytter."
Och den yttern är alltså Tobias Sana.
Adios Sana. Det var roligt medan det varade.

Twittrande Änglar - problem eller möjlighet?

TWITTRANDE SPELARE. Efter nio raka allsvenska matcher utan seger och med den förödmjukande förlusten med 0-5 mot Gefle IF i färskt minne är det inte konstigt att krisstämningar sprider sig kring IFK Göteborg. I den frustration som krisen föder söks förklaringar och syndabockar till lagets misslyckande.

På olika nätforum uttrycks nu irritation över att IFK Göteborgs spelare hänger för mycket på twitter och andra sociala medier och inte tycks ta problemen på allvar. Det är ingen som påstår att twittrandet skulle utgöra en huvudförklaring till de uteblivna segrarna. Men en del tycks mena att twittrandet tar fokus från fotbollen och de problem som klubben har samt att spelarnas agerande på twitter och i andra sociala medier är ett uttryck för bristande respekt för supportrarna och för de problem som klubben står inför.

Ungefär halva den blåvita truppen har twitter-konton. Mest aktiv och uppmärksammad är målvakten John Alvbåge, som under signaturen @JALV82BAGE i färgstarka ordalag delger omvärlden sina uppfattningar om lite av varje, inte minst inom film och populärkultur. Därefter kommer unga löftet David Moberg Karlsson, som skriver under signaturen @Davidifk och mottot "Alla som inte dansar är våldtäcktsmän" (felstavningen i originaltexten).

Sociala medier har blivit en naturlig del av samhällslivet, lika självklart som TV, telefon, dator och e-post. Att motverka spelares användande av sociala medier är att försöka gå baklänges in i framtiden. Därför var det bara pinsamt när svenska handbollslandslaget införde twitter-förbud för spelarna under EM i Serbien i januari 2012. Vad vore nästa steg? Att Mikael Stahre skulle samla ihop spelarnas mobiltelefoner i samband med uppladdningar inför viktiga matcher? Nej, tvärtom är användandet av sociala medier en möjlighet att föra spelare och supportrar närmare varandra, utveckla informationen om vad som händer i föreningen samt stärka klubbidentiteten.

Däremot är det med sociala medier som med alla andra medel för kommunikation - de måste användas med förnuft och i medvetenhet om mediets förutsättningar. Sociala medier skiljer sig från till exempel mobiltelefoni och e-post genom transparensen (öppenheten) och möjligheten till interaktivitet. En spelare i IFK Göteborg representerar alltid klubben. Detta ständiga representantskap är ett pris den enskilde spelaren måste betala och som får betydelse för hur man uppträder i sociala medier, vilka signaler man sänder ut. I den kris som nu råder är det av värde att spelarna även i sociala medier uppvisar självdisciplin och krismedvetenhet. Flamsande får ske i andra former.

Så kära blåvita spelare - fortsätt gärna twittra, blogga och verka i de sociala medier som i allt större utsträckning präglar vår värld. Men gör det på ett sätt som hedrar både Dig och föreningen.

Ulf Bjereld

Jag besökte Blåvitt-shopen

SHOP. IFK Göteborg ska inte bara vara bäst på plan och ha den störta och bästa publiken, utan även ha Sveriges bästa och mesta urval av souvenirer. Jag besökte Blåvitt-shopen på Gamla Ullevi för att se om jag hittade några förbättringsområden.


Innanför entrén möts man först av halsdukar och tröjor med olika motiv. Längre in i butiken hittar man hoods, barnartiklar, damkläder, Adidas egna hörna, match- och träningskläder och vid kassan smått och gott som dekaler, vattenflaskor, väskor etc.


Enligt personal så är det matchtröjorna och tröjor med olika motiv runt ämnet Glenn (vad annars?) som säljer bäst. Om de får in förslag på nya saker till sortimentet så skickar man det vidare till ansvarig person uppe på Kamratgården.

Hur skulle man kunna förbättra detta? Här är några av mina synpunkter/tankar. Om det är rätt eller fel låter jag vara osagt:
  • Varför står matchkläderna längst in i butiken? Är det samma försäljningsknep som i mataffären där mejeriprodukterna finns längst in så att du måste passera massa andra varor på vägen? Matchkläderna ska vara det finaste vi har och vara väl synliga i vår butik redan innan du kommit in.
  • Jag vill se mer kläder i ljusare blått och vitt. De flesta blå kläder i shopen är mörka till färgen och en effekt ute på stan och vid arenan försvinner. Det ska vara ett publikhav där alla uppfattas ha liknande färger, annars blir det lätt att de försvinner i den svarta färgen.
  • Bredda sortimentet! Det finns väldigt få artiklar av allt och man missar viktiga målgrupper om vi inte får in fler artiklar. T ex är barnsortimentet väldigt tafatt. Urvalet är minimalt och det finns endast ett par storlekar för varje plagg. Här finns en stor potential och målgrupp att sikta in sig på. Små barn växer konstant och vem vill inte uppgradera sin son/dotter med ett nytt plagg så fort de växt ut det gamla? Jag själv har problem att köpa saker till min dotter pga utbudet.
  • Låt kunden välja motiv själv. Även här finns en stor potential via Blåvitt-shopen på nätet. Baraben har redan via sin alternativa webshop förankrat detta koncept med stor lycka.
  • Bli mer modeinriktade. Vilka trender gäller? Vad har dagens ungdomar och vuxna på sig? Vad kommer gälla om ett par år? Det mesta i shopen känns som same same fast med olika motiv. Här behöver man titta på olika målgrupper för att bästa anpassa sig till dem (vad har man på sig på kontoret, i fabriken, ute på fältet etc).
  • Jobba mer aktivt för att få in förslag från supportrar, men även via modeskapare och designers.
Har du några fler förslag? Du vet väl att du själv kan kontakta IFK Göteborg med dina synpunkter via Blåvitts webshop?

Tills vi möts igen!

//Peterjson

söndag 22 juli 2012

Var é Änglarna?

TVÅ NEDERLAG. Att se IFK Göteborg förnedras på låtsasgräset i Gävle, mot Gefle IF på Strömvallen, var en i många stycken surrealistisk upplevelse. Ur flera aspekter.

Förre klubbdirektören Thomas Wernerson menar i GP att ”sjukdomsinsikten är noll” i dagens IFK Göteborg. Jag förstår ungefär vad han menar, men som vanligt levererar Thomas inga större analyser, det sträcker sig till ett eget okontroversiellt ”tyck-tyckande”. Men att någonting är fel i dagens IFK Göteborg, behöver vi knappast utveckla här. Det blev vi om inte annat pinsamt och brutalt varse igår, om man inte hade upptäckt det tidigare.

Vad som också oroar mig är vad som hände, men framförallt inte hände, på bortasektionen. Att laget förnedrades på planen är svårt att ta till sig, men att även bli förnedrade i ”läktarmatchen” är minst sagt genant. 

Mot Sky Blues…

Det ska egentligen vara en omöjlighet. Och det startade långt innan matchen "var över". Blåvitt har många supportrar runt om i Sverige, men förvånansvärt få sluter upp när laget befinner sig i denna prekära situation. Ändå får man väl sträcka sig till att det var en ”hygglig” samling, vid matchens början. Men Blåvitt stod inför en otroligt viktig match, det är lördag och det är ”sommar”. De som såg och hörde klacken, måste ha tyckt att det var en ganska sorglig uppenbarelse. Att spelarna sviker behöver inte per automatik betyda att även lagets supportrar gör det.

Av de supportrar som var på plats igår, lämnade häpnadsväckande nog en del arenan efter 0-3. Det om något, är fan pinsamt att se. Man har synpunkter på allt och alla, slagorden haglar till höger och vänster, men lämnar man läktaren och inte Står upp för Blåvitt, då kan man lika gärna stanna hemma nästa gång. Det var mer bräk än sång på Strömvallen igår. Någon hävdade i förbifarten att Blåvitt har för många ”medgångssupportrar”. Stämmer det? Ja, tyck till själva. Men vad är då orsakerna till den bleka uppslutningen och engagemanget, vid en så pass viktig match?

Är det för dyrt att resa? 

Är det för långt? 

Är det ointressant, bara för att Blåvitt möter ett ”ointressant” lag? 

Vad säger resegruppen?

Nöjer vi oss med att vara ”bäst i Sverige”, men bara på hemmaplan?

Någonting måste det ju ändå bero på. Och jag vill nog påstå, mot bakgrund av att Blåvitt har ett hemmasnitt på drygt 11000 personer, att Blåvitts bortafölje skulle kunna vara större. Vi var trea i Sverige förra året, vad gäller publik på bortamatcherna. Dock gravt utklassade av både Solnas patetiska armé och Bajen Fans. Ska vi känna oss nöjda?

En förmodad jävlig höst väntar. Även supportrarna måste dra sitt strå till stacken. Men är vi beredda att göra det, inför den mardröm som de resterande matcherna kan utvecklas till? Eller är den klassiska frasen ”Stå upp för Blåvitt” bara något som låter väldigt högt, men betyder mindre?

Jag ställer en hel del frågor, och jag är medveten om att jag gör det som boende närmare 50 mil från Göteborg, men också som medlem i Supporterklubben Änglarna. Jag är själv en del av helheten, och jag tycker att det kan vara av värde att rannsaka vår egen roll i det hela.

Din roll. Min roll. Alla vi som säger oss Stå upp för Blåvitt.

Slutligen, heder åt dem som stannade kvar efter matchen, som samtalade med spelarna och faktiskt, till slut, gav de sitt stöd. Även om frustrationen kokade. Stort i den stunden.

/Magnus

Dagen efter

Spelarna går på under stor tystnad

Samling

Drar vi åt samma håll?

Självmål

Bollen är rund

Sambarehab

The Young Ones

Frågorna hopar sig inför träningen vid 15:00...


KRISLÄGET. Dagens GT-löpsedel. Vid dagens träning på Kamratgården 15:00 lär vi få den första indikationen om vad som sker med Blåvitt i det här svåra läget. Är det "business as usual" eller får vi redan nu se några nyheter, förändringar eller juniorspelare som släpps fram, för att knäppa A-laget på näsan?

När bänkas "stjärnorna"? Kommer Håkan Mild att ställa sin plats till förfogande? Sitter Mikael Stahre säkert vad som än sker resultatmässigt? Är det dags att värva nya spelare till hösten? Hur kan Blåvitts supersatsning ha gått så käpprätt åt helvete?

Frågorna är många. Svaren är än så länge få.

Ni som tar er till Kamratgården i eftermiddag, snälla, skäm inte ut er. Ni har all rätt i världen att ställa kritiska frågor, ta dialog med spelare och ledare och rent ut sagt vara allmänt arga. Men gör nu inget dumt som skapar svarta rubriker och pinsam uppmärksamhet i morgon. Träningen är vid 15:00 men omgång 17 är nio dagar bort. Mycket kan hända på så lång tid.

lördag 21 juli 2012

Omröstning: Vem ska avgå?

Vem ska avgå?

  
pollcode.com free polls 

Blåvittprofiler vansinniga efter fiaskot i Gävle

REAKTIONER. Nedanstående personer är olika blåvita läktarprofiler. För er som inte känner till dem följer här en snabb-FAQ: Andreas Bohlin - journalist på Sydsvenskan och mångårig läktarprofil, Andreas Johansson - tidigare ordförande i SK Änglarna och copywriter, Ulf Bjereld - S-märkt professor, medieprofil och BaraBen-bloggare, Andreas Toll - tidigare ordförande i SK Änglarna och "Tollan på räcket" och Eddy Bengtsson - före detta olympisk brottare, MMA-fighter och gymägare.

 Image and video hosting by TinyPic

Reaktionerna här ovan är från Twitter-hashtagen #ifkgbg - där många andra blåvita släppt fram sin vrede över den rådande situationen. Dina åsikter där kan du rikta till @barabenpaglenn så ska vi se till så att era röster kommer till "tals" för en större publik. Era åsikter är det som bygger upp IFK Göteborg, glöm inte det.

Aktuell statistik

STATISTIK. Här följer ett par dagsaktuella fakta från Allsvenskan 2012...

# Inför lördagens match hade Gefle lyckats göra nio mål på 1350 minuter, eller 15 matcher. Det ger ett målsnitt på ett mål per 150:e minut.

# Under lördagens match gjorde Gefle ytterligare fem mål på 90 minuter, alltså 1 match. Det ger ett målsnitt på ett mål per 18:e minut.

# IFK Göteborg har släppt in 25 mål på 16 matcher.

# Gais ligger näst sist och har släppt in 18 mål.

# Ett enda lag - bortsett från jumbon Örebro - har släppt in fler mål än Blåvitt. Denna bedrift har Syrianska lyckats med och ligger på 26 insläppta. Ok då, det finns ett till - Peking - men de har sju poäng mer än oss och ligger på övre halvan...

# Tisdagen 31 juli gästas IFK Göteborg av just Syrianska i en match om överlevnad.

# Vid förlust är det - om inte särskilt troligt på grund av att Gefle möter MFF och har en usel målskillnad - fullt möjligt att IFK Göteborg ligger på kvalplats.

Kan nån se ljuset?


Drygt halva säsongen har gått. Det uttalade målet är/var att komma bland de fyra bästa och därmed vara kvalificerade för spel i de europeiska cuperna. Ovan ser du en bild som illustrerar möjligheterna att nå det uttalade målet sett utifrån dagens prestation mot Gefle (och tidigare prestation mot XXX, fyll i valfritt lag).

Så snälla någon, någon människa med en optimistisk inställning till det som händer och sker. Skulle denne kunna finna ljuset i ovanstående bild? Ljuset som visar att:
  1. IFK Göteborg spelar i Allsvenskan 2013.
  2. IFK Göteborg behöver inte ersätta någon i ledande ställning för att vända den negativa trenden.
  3. IFK Göteborg kommer nå målet för 2012.
Alla vi andra undrar hur ovanstående punkter är möjliga. Snälla hjälp oss se ljuset.

I have a dream


fredag 20 juli 2012

Att vara arbetsgivare åt Blåvitts spelare - en naiv parallell

EN SKRIBENTS TANKAR Som supporter har jag ofta fått höra från andra supportrar, och även själv uttalat orden, "det är vi som är deras arbetsgivare". Man har då syftat till att vi som supportrar är spelarnas, ledarnas och styrelsens arbetsgivare. Idag slog det mig att vi verkligen är det på riktigt. Vi är deras arbetsgivare och deras kunder på samma gång faktiskt.

I det civila, bortom all BaraBen-glamour, har jag denna sommar den otacksamma uppgiften att hoppa in och  "täcka upp" för kollegor på jobbet, då vi efter en fas av omorganisation är allt annat än sammansvetsade i detta nu. Jag, som den lojala Jakob Johansson(jag älskar dig Jakob, precis som jag älskade fotbolls-virtuosen Magnus Erlingmark) jag är, täcker upp på en position som jag inte alls är van att inneha. Detta gör jag dels för att jag verkligen vill göra det för mina kollegors skull, dels för att jag tror att detta kommer gynna mig och oss som "team" i det långa loppet.

Jag arbetar i en medelstor svensk försäljningsorganistion och vår gemensamma uppgift är kort och gott att på ett så smidigt och kostnadseffektivt sätt som möjligt sälja in våra produkter till en så bred publik som möjligt. Som säljare arbetar man under ständig press och man bör hela tiden prestera till max(läs; vinna guld), framför allt när man saluför ett marknadsledande varumärke(läs; IFK Göteborg). Med risk för att det faktum att jag stod och lyssnade på Revolutionsorkestern i lurarna när jag tränade förut möjligen krockar med det kapitalistiska uttalandet som nu kommer, så är det faktiskt så att pengar är ett oerhört viktigt citament i dagens samhälle för prestation. Tycka vad man vill, men så är fallet.

Nu till parallellen; Visst är vi supportrar våra blåvita hjältars arbetsgivare. Om det råder det inget tvivel. Men visst är det så att vi också gladeligen betalar för den produkten de säljer - vi är alltså också deras kunder. Detta är ett motsatsförhållande som man inte finner inom någon annan företagsverksamhet som jag känner till. Detta är ett motsatsförhållande som bildar en cykel eller en spiral som inte går att finna inom så många andra områden. Detta utgör ett väldigt stort lag, och en underligt konstruerad arbetsplats. Eller hur? Men vad kommer först, hönan eller ägget? Vad kommer först; Supporterskapet eller arbetsgivarrollen?



Min definition av den gemensamma plattformen tar jag möjligen ur luften här och nu men; De vi är med och tillsätter och anställer. De som är våra arbetstagare och underställda. De väljer jag att kalla för "IFK Göteborg".

Tillsammans med oss supportrar som utgör både kundunderlaget och arbetsgivaren utgör vi tillsammans "Blåvitt". En holistiskt inriktad filosof skulle säga något i stil med att "summan av delarna utgör något som är större, starkare och vackrare än de adderade delarna". Det är någonstans i detta flummiga synsätt som min poäng ligger.

De klarar sig inte utan våra pengar, vår tid, våra uppoffringar och vårt bloggande och vi klarar oss inte utan deras mål, deras bländande spel, deras "våg" framför oss på läktaren, men framför allt - varken vi eller de klarar sig utan den gemensamma euforin, glädjen och stoltheten det innebär att vinna något stort tillsammans. Det är den vi alla vill åt, det är den vi alla minns och det är den vi alla strävar efter. Guldåren på 90-talet, med Champions League, som pricken över i:et var och varannan säsong, och guldåret 2007 - det är sånt som jag kan minnas tillbaka till och använda som bildmaterial i mina inre affirmationer. Det är dit jag vill nå och jag vill göra det tillsammans med mina anställda och tillsammans med mina kollegor. Det är detta som måste driva oss.

Har ni sett en TV-sändning från ett lopp i 100/110m häck? Har ni sett var löparna som löper ett 110 meters häcklopp fäster blicken innan start? Jo, de fäster blicken bortom mållinjen. Trots att de har en mängd höga hinder att ta sig över så fäster de blicken bortom dessa och mållinjen. Hade de i stället valt att fästa blicken på det första hindret så hade risken varit större att de i stället hade stupat på just det första hindret. Med detta vill jag ha sagt att vill vi verkligen göra oss själva och Blåvitt en tjänst så bör vi alla fästa blicken bortom alla hinder - inte för att vi inte vet att de finns, utan för att möjligheten att undvika dem är större om vi gör så.



Jag är oerhört besviken på årets IFK Göteborg, tro inget annat. Jag är rent av förbannad över vissa spelares inställning och deras sätt att tackla det faktum att de får lov att sälja marknadens mest ädla varumärke; IFK Göteborg. I bland känns det som om produkten de levererar snarare hör hemma inom segmentet "någon taskig och ej kvalitetskontrollerad Asien-import". Jag som arbetsgivare kan, bör och ska givetvis ställa krav på att den produkten de levererar lever upp till den kvalitet som jag som arbetsgivare står för och jag som kund vill givetvis ha valuta för mina pengar, mitt slit och mitt engagemang.

De som arbetstagare måste kunna känna sig välkomna till arbetsplatsen, även när konjunkturen är låg(vilket sannerligen allsvensk fotboll i stort just nu är ett tydligt bevis på), när det blåser motvind och när man inte nått upp till chefens högt uppsatta budgetmål. Det anses i arbetsgivarkrestar inte ok att som chef(som i vårt fall utgörs av i dagsläget 10 000 mer eller mindre testosteronstinna åskådare/supportrar) och arbetsgivare stå och skrika glåpord efter våra anställda när de inte når upp till våra högt ställda förväntningar. Inte heller att i kör bua ut de anställda. Visst slänger man ett och annat glåpord riktat mot någon konkurrent på marknaden - men viktigast av allt är att man på ett sakligt, konstruktivt och underbyggt sätt kan förmedla sina tankar och sin kritik till sina anställda. I alla fall om ens fokus som sagt ligger på att få dem att prestera bättre än vad de gör idag.

Det är inget underligt, men så här fungerar jag; Jag är inte alltid "på topp", och mina kollegor i det civila är inte alltid på topp, men det är så oerhört mycket lättare att ta sig till jobbet och sätta sig i den obekväma kontorsstolen som chefen nu satt mig i(tänk er Nordin Gerzic på bänken i IFK Göteborg - det var nog inte heller vad han hade tänkt sig, men även där utgör han en oerhört viktig del av laget) om han som chef samtidigt på ett tydligt sätt visar att han ger mig sitt förtroende och tror på mig på längre sikt. Det är genom att han visar att han tror på mig som han också bygger upp mitt självförtroende och får mig att prestera när organisationen/laget jag är en del av agerar i en mer gruppsykologisk harmoni.

Jag har full förståelse för er som inte väljer att ställa er bakom mitt inlägg till hundra procent. Jag till och med förstår att det fortsatt finns supportrar i de blåvita leden som skriker efter Stahres omedelbara avgång, efter Alvbåges konstanta bänkning, eller en direkt lönesänkning på flera håll bland spelarna, men jag vill att vi är överens om en sak och väljer att se på vårt supporterskap på följande sätt;

Ni tycker som ni gör och jag tycker som jag gör, inte för att vi är oense i sakfrågan(för vi älskar ju alla IFK Göteborg och Blåvitt) utan för att vi är olika som personer. När vi som chef utgörs av 10 000 "läktaraktiva" personer så måste vi leva med att vi är olika, uppför oss olika och tänker olika, och för att avsluta detta inlägg med en något schizofren touch;

Psykopatiska drag är överrepresenterade bland chefer och bland kriminella - för det är väl ungefär vad vi är som fotbollssupportrar; Psykopater, chefer och kriminella.