På gång


lördag 30 juni 2012

Efter 6,5 år lämnar jag BaraBen.com

AVSKED. Det har blivit dags att säga adjö efter över sex långa år med BaraBen.com. Det känns lite vemodigt men samtidigt helt rätt med tanke på vad jag behöver göra och fokusera på framöver. Egentligen kan det tyckas lite fånigt med denna text då jag knappt skrivit något senaste tiden, och inte synts särskilt frekvent i Kanal Glenn sedan vårt lyckade läger i mars. Jag vill ändå passa på att säga ett par ord innan jag kastar in handduken.

Först och främst vill jag tacka hetsmästaren själv, Markus "Frankie" Hankins, för att han plockade in mig en gång i tiden. Hankins är en maskin som får alltid har hundra olika idéer och brukar se till att få några av dem genomförda. Utan hans insatser som grundare och driven bloggchef hade aldrig bloggen blivit vad den blivit idag. Ibland, eller rätt ofta, har vi haft olika åsikter om saker och ting, men vi har alltid haft respekten för varandras åsikter. Det kan vara nog så viktigt att komma ihåg. Till exempel i vardagliga livet när man håller på olika fotbollslag eller när man har olika åsikter om vilket lag som spelar bra, dåligt, tråkigt eller roligt. Kanske också när man spelar match och vinner eller förlorar. Ha olika åsikter, var sur när du förlorar eller glad när du vinner stort - men ha alltid kvar respekten för din motståndare. Nåväl.

Min tid här på bloggen har varit fantastisk och jag säger som Bebben - jag har njutit av varje sekund med Blåvitt. Likväl har jag också, precis som många läsare, sett hur bloggen har tappat i tempo stundtals de sista åren. Detta beror självklart mycket på att Frankie själv inte haft tid att leverera hets i både stor mängd och ofta med väldigt hög kvalité. Sen om man skall vara ärlig har vi väl inte lyckas med att föryngra laget med talanger heller. Många av oss som varit med länge gör helt andra saker idag än för några år sen och känner att tiden inte räcker till. Har man dessutom skrivit och gjort intervjuer i ett par år så kommer man till slut till en punkt där man känner att man gjort det mesta. Åtminstone känns det så för mig.


Första Kanal Glenn Studio-sändningen 2009
Jag hade älskat att se bloggen leva vidare och att det kommer in nya skribenter som bidrar med både kvantitativa och kvalitativa texter och bloggposter. Helst både och såklart. BaraBen behöver det, och Blåvitt behöver det. Tänk att vi har postat 6340 poster fram till dagens datum, på de över sju år som bloggen funnits. Vilket jävla drag ändå, och vilken enorm marknadsföring för Blåvitt! Den kärnan som alltid läst BaraBen behövs också, för hur hade det varit att gå till ett Gamla Ullevi när Blåvitt spelar med bara "evenemangssupportrar"? Utan folk som är engagerade, utan klacken... Det hade inte varit roligt alls. Föreningen IFK Göteborg gör ett bra jobb med att locka ny publik men dom kan inte göra det som vi supportrar kan.

Med risk för att låta dryg så kanske det är så att vi varit lite för bra på BaraBen. Kanske har vi skrämt bort folk från att bli skribenter då man inte tror att man kan tillföra något till de många gånger fantastiska texter, bilder & videos som publicerats. Eller så har folk blivit för bekväma helt enkelt. Jag vet att ALLA som sitter där ute och följer Blåvitt i vårt och torrt har åsikter. Stora som små, supporters såsom spelare. Det är tråkigt att inte fler vågat eller velat skriva genom åren för tänk vilket drag vi hade kunnat få kring IFK då. Ni som känner att ni har något att bidra med, maila kontakt(at)baraben.com och sätt igång! Sitt inte där hemma och alltid förvänta er att någon annan skall göra jobbet. Vad vore en klack om bara ett par personer sjöng? Vad vore en arbetsplats på 25 personer om bara 5 personer arbetade? Vad vore ett fotbollslag på 11 personer om bara 3 personer kämpar och resten står still och tittar på?

Många med mig är det såklart som vill att Gamla Ullevi skall vara en arena som alltid är fylld när IFK spelar, för mig har det alltid varit något slags "mål" med det jag gör. Jag ville hjälpa till att skapa hets, att få folk sugna på fotboll och gå och se Blåvitt på plats. På så sett hjälper jag också föreningen att må bättre ekonomiskt och få större möjligheter att skapa ett bättre lag. Det har alltid varit mina tankar med det skrivande, fotande och de intervjuer jag gjort. 

Robin Söder uppmanar alla att ta med halsduk till premiären på Gamla Ullevi 2009.
I viss mån vet jag att jag lyckats, då det många gånger kommit fram folk och tackat för de intervjuer man gjort och den tid man lagt ner. Det värmer väldigt mycket, speciellt som jag aldrig fått en krona för nånting under de år jag varit med på bloggen. Det spelar ingen roll heller egentligen, för det är ju inte därför man gjort det. Det är för kärleken till IFK och för att man nånstans är en människa som gillar att engagera sig i saker. Dessutom har jag träffat väldigt många nya vänner i samband med skrivandet och allt runtomkring bloggen och det är jag mer tacksam för än vad jag skulle varit om jag fått betalt.

Men nu är det alltså över och det finns framförallt två anledningar till det. Tid och engagemang. Jag har andra projekt som tar mig tid, bland annat ett eget fotbollslag på lägre nivå som jag sköter till stor del på egen hand. Jag har också ett företag, tro det eller ej, som tar mer tid än vad jag önskar. Jag brinner dock fortfarande för IFK och det kommer jag alltid göra. Någon gång i framtiden hoppas jag kunna komma "tillbaka" till föreningen fast i en annan roll. Det har jag aldrig hymlat med men jag vet också vad jag skulle kunna tillföra.

Fram till den dagen kommer jag givetvis fortsätta följa laget så gott det går. Min plats på läktaren har jag kvar och jag kommer kolla U21, träningar och juniorallsvenskan i mån av tid. Jag har alltid älskat att kolla u-lagets matcher och njutit av det spel, den fart och det engagemang killarna visat. Dessutom är det ett härligt gäng med mycket driv även utanför planen vilket jag märkt då jag träffat några av dom i andra sammanhang än fotbollen.

Sam Larsson & Lawal Ismail intervjuas efter DM-segern hösten 2010. Båda två har idag allsvenska a-lagskontrakt.

Att träffa killarna och ledarna kring a-truppen har alltid också varit en stor förmån för mig. Det är härliga människor allihop och glädjen som finns i föreningen är fantastisk. Hoppas man alltid behåller den oavsett resultat. Kanske har killarna inte alltid haft ett gott öga till mig, vad vet jag, men jag hoppas de iallafall förstår att allt jag gjort varit för föreningens bästa. Med det menar jag att jag aldrig varit ute efter att jaga rubriker i mina intervjuer, samt visat en respekt och låtit killarna prata till punkt i intervjuer. I och med det hoppas jag att resultatet blivit bra och att spelarna och ledarna tyckt det blivit okej också. Överlag har vi dock haft en väldigt bra relation och att lära känna några av dom lite grann utanför plan har varit intressant. Det är trots allt helt vanliga människor de också, även om de råkar vara fotbollsproffs i IFK Göteborg.

Samtidigt har man fått kämpa för att inte komma för nära. Det har aldrig varit något mål för mig och det hade nog inte blivit bra för inslagen heller. När vi började göra Kanal Glenn tog jag det mest för att ingen annan ville. När folk uppskattade det blev det en boost att fortsätta. Jag har också alltid försökt ta åt mig av den kritik som givits och med facit i hand tycker jag helt klart vi avslutade på topp med årets Turkiet-läger.

Spelarna är otroligt uppspelta efter att Stefan Remner vunnit årets ledarlopp på träningslägret i Turkiet.

Nu skall det bli skönt att släppa "monstret" Erling och bara vara mig själv. Om någon skulle vilja något så går det bra att maila på erling(at)baraben.com så kommer jag få det även i fortsättningen. Jag kommer avveckla min Twitter efter helgen och lägga alla åsikter åt sidan ett tag, även om jag fortfarande kommer bära dom med mig. Det har alltid varit roligt när folk har kommit fram till mig på stan eller vid Gamla Ullevi för att ge beröm eller bara snacka. Jag har dock aldrig eftersträvat något slags "kändisskap" eller liknande, det var mest något som blev när jag började synas i bild. På det sättet har jag dock märkt vilket engagemang det finns kring Blåvitt och hur många olika åsikter det finns. Ha alltid kvar detta!

Tänk på vad Bebben sa - Blåvitt får aldrig dö! - och helst får aldrig BaraBen göra det heller. 

Det är verkligen pateiskt att man lägger så mycket tid på fotbollen men det är ju verkligen det roligaste som finns, inget snack om det. Trots det så är det alltså slut med bloggande och intervjuande för min del. Jag vill avslutningsvis rikta ett stort tack till alla läsare kom kommit med grym feedback genom åren. Utan alla ni som läst, tittat och tyckt till hade inte BaraBen överhuvudtaget funnit kvar idag. Var glada för det andra gör - och engagera er själva! En kan inte göra allt men alla kan göra något.

Och för sista gången... det är jag som är Erling, och det är du som är Glenn!

Tack för mig.

torsdag 28 juni 2012

Låt oss få en fantastisk höst!


Så var det snart dags igen. Den allsvenska omstarten sker för Blåvitt den 3e juli borta mot Djurgården. Inför det fortfarande pågående emspelet hade jag ganska höga förväntningar. Likt de jag hade på Blåvitt inför årets allsvenska säsong. Och likheterna tar tyvärr inte slut där. Bägge lagen skulle inleda mot seriens/gruppens svagare motståndare. Säkra trepoängare var det som gällde. För bägge lagen gick detta åt helvete och redan efter Sveriges första match kände jag samma som jag gjorde efter ett par omgångar i allsvenskan.

Det blev en känsla av tomhet. För inför EM trodde jag att en seger mot Ukraina var absolut nödvändig för ett svenskt avancemang. När förlusten var ett faktum kände jag bara "Jaha..." För efter Blåvitts oerhört svaga säsongsinledning såg jag fram emot uppehållet för att på något sätt få någon slags fotbollsmässig omstart. Men det dog nästan lika fort som det hade startat.

Efter första matchen så tyckte jag mig kunna se ett par slående likheter mellan Blågult och Blåvitt. Efter att ha gjort en krampaktig första halvlek så lyckas man dra upp lite tempo och får även utdelning i form av 1-0. Men snabbt efter detta var 1-1 ett faktum. Det man då under ett par minuter var ett ängsligt Sverige som inte alls kom upp i nivå igen. 2-1 låter sig inte dröja utan kommer snabbt där efter.

Det är nu den egentliga likheten börjar. Det Sverige nu åstadkommer påminde mig så mycket om blåvitts försök under säsongen att kvittera. Ingenting som ens skulle kunna liknas vid en forcering syns. Man har en del boll men skapar absolut ingenting. Som alla vet slutade matchen 2-1 och gruppspelet kändes redan kört.
Matchen mot England gör man faktiskt en ganska bra match. Men individuella misstag blir oerhört kostsamma för laget och när även den andra matchen slutade med förlust var gruppspelets slut ett faktum.

Efter att ha köpt och bokat boende, flyg och matchbiljett till Frankrike så var känslan ännu värre än vad det kanske hade känts annars. Men trots att Sverige redan var utslagna var uppslutningen av svenskar på plats i Kiev för den sista, betydelselösa matchen helt fantastisk. Även upplevelsen som blev med svensk seger var även den fantastisk.

Tryck på bilden för full upplösning
Så det jag nu vill är att likheterna inte skall ta slut efter Englandsmatchen. Utan det jag vill se är ett Blåvitt som gör en rad grymma matcher med mycket folk på läktarna. För trots att ett smguld känns kört så kan vi fans bidra med en fortsatt bra atmosfär på läktarna och få oss ett par fantastiska upplevelser tillsammans.


En för alla - Alla för Blåvitt!

fredag 22 juni 2012

Genrep inför Allsvenskans omstart!

TRÄNINGSMATCH. På måndag är det genrep inför den allsvenska omstarten. Danska AGF, femma i Superligaen, från Århus står för motståndet och matchen spelas på Nösnäsvallen i Stenungsund. Allt talar för att Mikael Stahre kommer att ställa upp med starkast möjliga lag, vilket innebär att vi lär får se hur till exempel Tobias Hysén har klarat tre veckor utan matchspel och hur backlinjen kommer att formeras fram till dess att Mild fixar fram en ny mittback (för det MÅSTE väl ske?)

fredag 15 juni 2012

Engelsmännen rasande inför Sverige-matchen

Jo, för mer öl är verkligen vad snubben i
medeltids-korsfarare-outfit - och hans polare - behöver...

tisdag 12 juni 2012

[Video] Polacker vill hämnas på ryska "fans" i kväll

 
EM 2012. Videon här ovan är från läktarplats under Rysslands premiärmatch i Wroclaw. Enligt uppgifter på You Tube är det ryssar som här går till attack mot polska matchvärdar och flera fall av sparkar mot deras huvuden förekommer, vilket ni kan se i videon. En av dem sparkas till medvetslöshet och blir liggande på marken mitt i mobben - tills en ytterligare matchvärd försöker stoppa misshandeln, varpå även han får ta emot rätt bra med stryk och minst en spark i huvudet.

I eftermälet till den här incidenten har tonen mellan ryska och polska supportrar blivit riktigt hätsk. Länderna möts som bekant i andra omgången av grupp A, på tisdagskvällen. I kommentarsfältet till videon förekommer rena hämndbegäret bland oidentifierbara supportrar (fritt översatt från engelska och polska till svenska), här i ett urval:
"Fuck Ryssland! Ni kommer bli fuckade mot Polen av polska fans."
- DoingItRightSince95
"Ryska horor."
- 9060454
"12.06.2012 Warsaw. RIP till Ryssland."
- TheSqurwiel
"Polacker, ena och välkomna dem på tisdag!"
- Kedziowaty
Det finns tyvärr en överhängande risk att den här matchen kommer att handla om allt annat än fotboll - oavsett resultat. Hatet mellan dessa länder och delar av dess befolkningar är grymt komplicerat och har ingredienser från både Tsar-döm och (framför allt) kalla kriget, som nu lever kvar i schabloner mellan människor, när ett fåtal idioter väljer att spela Allan på det mest smaklösa sättet under EM. För polska fans, ja de har redan hunnit satt tonen på sitt eget håll under detta EM...


Polska "fans" flippar över under publik visning av EM-premiären.

Jag hoppas mina farhågor inte besannas, men tyvärr blir jag inte förvånad om vi får se våldsamma kravaller i samband med kvällens match. Lyckas de spela den här infekterade matchen utan incidenter som även världen får ta del av under de 90 minuterna som tv-sänds in i hundratals miljoner hem, så blir jag förvånad. I alla fall ökar min känsla av att sådana intermezzon ligger i pipeline med tanke på hur "effektiv" den polska polisen verkar vara på att sköta det här med stökiga folkmassor. Följande exempel från uppladdningen bland kroatiska fans, i Poznan, inför matchen mot Irland...

 
Kroater fans fritar en person från polsk kravallpolis i Poznan 10/6 2012.

måndag 11 juni 2012

Highlight: Ukraina-Sverige 0-1 (OBS: Resten av den här jävla skiten glömmer vi illa kvickt!)


szólj hozzá: Ukraine vs Sweden 0:1 Ibrahimovic

[Video] Glenn: "Fansen skiter i om Tobbe spelar"

[Video] Euro Talk EM-special: Inför Sverige-Ukraina

[Video] Buffon vann chickenracet mot Torres

 
CHICKENRACE. 99 av 100 målvakter hade kommit flygande ut på "alla fyra" mot anfallaren i det här läget. Det sjuka är att Buffon är en så rutinerad och påläst målvakt att han inte chansar - han vet redan vad motståndaren (med all sannolikhet) tänker göra.

Följden blir att Torres - som är helt inställd på att runda målvakten ut mot hörnflaggan och slå in bollen i mål / bli fälld i samma rörelse och få straff - fattar nada när Buffon plötsligt står kvar, springer i sidled och helt enkelt tar bollen från honom.

Så enkelt, men lik förbannat helt genialt.

lördag 9 juni 2012

Glenn Hysén: "En tandpetare med något jävla hövve"

"Det är en massa jävla bullshit när de sitter och pratar om ”åh, hon är skitfin, kolla henne där”. En tandpetare med något jävla hövve. Folk pratar om vilka fina ben eller vilka rumpor eller vilka fina bröst, men är det inte fan ansiktet? Fan vad hon är söt, sedan om hon väger tio kilo för mycket, det skiter jag fullständigt i. Det är bättre med en snygg nuna, lite rundare kropp, än en jävla tandpetare med en skata i trynet."
- Glenn Hysén talar om den perfekta kvinnan i Nöjesguiden.
 OBS: Missa inte Glenns Spotifylista "Ha d gott. /Glenn".

torsdag 7 juni 2012

Frankie: "Så här slår vi Ukraina i EM-premiären!"

EM-GRUPPSPEL. Även om EM smygstartar redan den här veckan är det först på måndag som allvaret börjar. Då lirar Sverige mot en av de två värdnationerna Ukraina, vilket naturligtvis är en rejäl utmaning. Som bekant är det snarare norm än undantag att hemmanationer och då särskilt värdländer överpresterar i mästerskapssammanhang. Det behöver förvisso inte innebära att lagen i fråga går hela vägen, eller ens särskilt långt i turneringen - men att de spelar på toppen av sin nivå i början av densamma.

Därför har Sverige en intressant utmaning på måndag kväll. Men trots hemmaplan så har Ukraina en hel del problem med sitt lag. Deras stjärnor har i de flesta fall stagnerat i sina respektive karriärer, den nya generationen är inte lika talangfull och utan gratisplatsen till mästerskapet är det högst tveksamt om de hade haft förmågan att gå till slutspel. Låt oss därför titta lite på Ukrainas trupp och särskilt på de mest intressanta spelare de skulle kunna matcha på måndag.

Stjärnorna: 

Anatolij Tymosjtjuk, 33, Bayern München.
Det här är Ukrainas tveklöst bästa spelare i upplagan 2012. På hemmaplan råder det ingen tvekan om att så är fallet, då han allmänt ses som härföraren i landslaget och den enda i truppen som har spelat fler matcher (115 landskamper sedan debuten 2000) i den gulblåa dressen än superstjärnan "Sheva". Konspirationsteoretikerna skyllde nyligen Bayern Münchens förlust i Champions League-finalen på Tymosjtjuk, men håller man sig undan foliehatten så är det den här killen Sverige behöver passera i vår offensiv - för att kunna lucka upp det rätt dåliga försvar vi möter. Trots eventuella oturstendenser hos honom. Dessutom var han en av de drygt tio spelare som ska ha insjuknat i magsjuka inför genralrepetitionen mot Turkiet (förlust 0-2, se video nedan) och kanske inte är helt fit for fight till på måndag.

Andrej Sjevtjenko, 35, Dynamo Kiev.
Alla som inte legat gömda under en sten de senaste decennierna vet vem den här killen är. Han var en målskytt av absoluta världsklass i AC Milan under många år och gick sedan vidare till Chelsea där han frälste London-borna många gånger om. Men i dag spelar han en lite mer undanskymd roll i sin moderklubb dit han återvänt och fortfarande kan dominera. I landslaget är han dock mer av en symbol än kvalitativ spelare i dag - även om en sylvass anfallare aldrig får underskattas. Sjevtjenko är mannen som är på rätt plats i rätt tid och som gör det svåra på ett sätt så att det ser busenkelt ut. Ukrainsk fotbolls största genom tiderna.

Andrij Jarmolenko, 22, Dynamo Kiev.
Men va? Var inte den naturliga tredje stjärnan i en sådan här sammanställning Andrij Voronin, 32, som fram till sin megaflopp i England var Ukrainas enda kvarvarande superstar från den gyllene generationen här ovan? Jo, kanske. Men nu är det så att jag inte imponeras särskilt av de prestatinoer Voronin gjort på senare år - men har dock fått upp ögonen för den här nya unga killen Jarmolenko när Ukraina visats på tv. Han är en irrationell spelare som kombinerar speed med styrka från sin ytterposition på ett sätt som inger respekt. Är med all sannolikhet aktuell för spel i någon av toppklubbarna i England eller Tyskland samma minut som EM är över. Men fick enligt uppgift samma magsjuka som redan nämnts, vilket gör hans status inför måndagen oklar.

Ukrainas EM-genrep:  
Österrike 3 - 2 Ukraina 


Turkiet 2 - 0 Ukraina 

Nu har jag inte sett hela matcher, men en kort liten You Tube-studie ger vissa enklare indikationer på de brister våra värdar besitter spelmässigt, brister som Sverige kan utnyttja nu på måndag. Ukraina har i de här två matcherna haft uppenbara problem med att deras försvar blivit väldigt bolltittande. Backlinjen verkar inte hantera nästa steg i anfallsfasen - både i djupled som sidled - efter det att bollhållaren släppt den. 

I matchen mot Österrike skapades problemen framför allt från kantspel med enkla snett-inåt-bakåt-passningar. Eftersom ukrainarna, inte bara i försvar men även på mittfält, var så upptagna med att stirra på bollhållaren och hans eventuella löpvägar fanns det gott om utrymme för anfallare och mittfältare att krypa upp i. 

Rött markerar bolltittande, gult exempel på ytorna som uppstår.
Nu är bilden här ovanför är naturligtvis extremt förenklad och skrapar bara på ytan - men ger ändå en viss idé om hur Sverige kan utnyttja Ukrainas stundtals väldigt stabbiga försvar. Ukraina stöter mot bollhållare utan en tydlig zonfördelning, så både Österrike och Turkiet har kunnat skapa problem genom att hålla i boll på kant och sedan fördela in den i sidled till spelare runt staffområdesgränsen. Eftersom Ukraina stått och tittat på bollen och dess fördelare har de en tendens att inte hålla uppsikt över spelarna som kommer inrusande på andra offensiva ytor. Men framför allt har de problem med att låta spelare släpa kvar i nyckelytor och därmed förhindra motståndarna från att kontrollera dessa.

Det motsägelsefulla är att Sverige har lite liknande problem i vår backlinje, vilket (i kombination med att Ukraina är förhållandevis duktiga på individuella situationer och man mot man-spel) gör att råden på många vis gäller åt bägge håll. Men en stor skillnad är att Sverige är långt - och då menar jag l-å-n-g-t bättre i sitt zonförsvar. Spontant känns det som att Ukraina måste lita på individuella prestationer av typen "finta en gubbe och gå på instick mot andra stolpen" eller "döna för kung och fosterland från 20 meter" för att penetrera det svenska försvaret.

För Sverige räcker det nog med att spela bollen i sidled.
Då lär det en jävla hönsgård i "halvryssarnas" försvar.

fredag 1 juni 2012