På gång


tisdag 27 november 2012

Gästkrönika bildspecial - Emelie

GÄSTKRÖNIKA. I dag serverar vi en gästkrönika bildspecial gjord av en flicka vid namn Emelie.
Eftersom vi gillade Emelies bilder så mycket kommer hon, i den mån hon kan, dela med sig av bilder från kommande bortamatcher i Skåneregionen.
Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Maila oss din text eller din bild på:kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad här - på Fotbollsgöteborgs största och bästa blogg!

Det var en vanlig skoldag när min kompis frågade vad jag helst av allt ville uppleva i livet innan det var dags och lämna jordens yta. Det dröjde inte länge innan jag svarade med svagt gråt i rösten: ”Helst av allt vill jag, precis som alla andra IFK Göteborgs supportrar uppleva en fantastisk Allsvensk säsong som avslutas med att man står på Gamlas Ullevi, inväntar slutsignalen av säsongens sista match som resulterar i att vi får fira det 19:onde och efterlängtade SM-guldet. Dock inte bara som en trogen supporter, utan som en fotograf som följt laget och föreningen genom hela säsongen, borta som hemma, i med och motgång.”

När min "fotbollshatare" till vän ifrågasatte denna dröm och ljuva tanke så gick det genast upp för mig – det finns folk som verkligen inte har någon stor passion och förståelse för hur mycket känslor det egentligen finns inom fotbollsvärlden. Det är inte bara en boll och ett gäng spelare som kämpar för en seger. Det är mer än så. De flesta drömmer om pengar, kärlek och kändisskap medan andra lever sig in i dröm fylld med blod, svett, tårar och fotboll.

Jag och min kompis promenerade genom Helsingborgs centrum när jag förklarade att det är en ren kärlek som växer inom en när man väl står på Gamla Ullevi och förs samman med alla supportrar i tonerna till Snart Skiner Poseidon. När vi alla förenas i ett och samma vrål efter slutsignalen och segern är vår. Vi lämnar Ullevi med en stolthet i hjärtat och längtar redan efter den kommande matchen, då vi åter igen kan få visa våra starkaste känslor och leva för vår passion. När vi sedan efter 29 omgångar genomgått gråt av både glädje och sorg, väntas säsongens sista match som ska resultera i ytterligare ett SM-guld, då vi återigen står på Gamla Ullevi och inväntar den 30 slutsignalen och sedan kan rusa in mot planen och tillsammans skapa historia och fira hela natten lång.

Tanken på att stå nere vid Gamla Ullevis gräsmatta som fotograf och fånga dessa ögonblick som sker under 90 minuters tid om och om igen under en hel säsong är tillfredsställande. Men att få fånga den otroliga historien bakom ett 19:onde SM-guld är en långt levande dröm. 
En dröm, som skall uppfyllas.
En dröm, som inom en kort tidsperiod kommer vara ett minne blott.
En dröm och ett minne som ska återberättas i decennier. 

Fram tills det 20:onde SM-guldet åtminstone.. 

Min långa och inlevelsefulla förklaring bidrog till att min kompis till viss del fick en uppfattning om vad fotboll egentligen handlar om, och vad det är för historia som ska dokumenteras och återberättas. Vad en sann passion är, och vad som, i mitt liv, är en sann och ren jävla kärlek! I med och motgång, glädje och sorg, tills döden skiljer oss åt. Som legenden Bertil ’Bebben’ Johansson sa; ”Man vet inte, näste dag är det min tur, sånt är ju livet och det är ju bara att acceptera. Men jag går ju inte och funderar på att jag ska dö imorn men så lätt är det och dö alltså. Men Blåvitt får aldrig dö.”

Vi är blåvitt! Vi har satt våra spår i fotbollens historia, men än är det inte slut. Så nu vänder vi ryggen till den allsvenska säsongen 2012, bryter ner minnena till sand så de rinner ut med tiden och tar en paus. För om ett par månader är det dags igen, då återförenas vi på Gamla Ullevi med blickarna framåt och satsar allt, för guldet det ska hem till Göteborg!

Nu kör vi!