På gång


måndag 16 juli 2012

Ytterligare ett nytt namn...

Ja, Petra är nästa nya namn och hängivna Blåvitt supporter på BaraBen.com.
För en tid sedan skrev jag en gästkrönika (Vad tänkte du på? Blåvitt!) om kärleken till fotbollen och Blåvitt och nu är planen att ni ska få se mig mer permanent här. Det ska bli kul att ta plats i det här gänget som består av ett flertal duktiga skribenter med både analytisk, detaljrik samt känslosam och humoristisk förmåga och vad min roll kommer bli på BaraBen återstår att se.

Kort om mig och fotbollen.


Till vardags jobbar jag som personlig tränare på ett gym i centrala Göteborg. Träning och framförallt fotboll har alltid varit en stor del av mitt liv på olika sätt.
Jag har själv en bakgrund inom fotbollen dels som spelare men också och som fystränare för både damer och herrar. Trots att jag har testat det mesta inom träning och sport så händer det något med mig varje år när gräset blir grönt och visselpipor hörs... en enorm längtan växer inom mig, längtan efter att själv ta plats på fotbollsplanen igen. Varje år, samma sak! Gammal kärlek rostar aldrig brukar det sägas och det är faktiskt lite så det är. Det är något särksilt med doften av svett och läder i kombinaton och jag kommer aldrig tröttna på den! Sedan jag bestämde mig för att sluta spela själv och bara ägna mig åt att vara supporter och förutom mitt årskort på Gamla Ullevi blir det här mitt sätt att fortfarande vara en del av fotbollen och dess värld, nu på ett nytt sätt. Jag ser fram emot det och tycker det ska bli jätte spännande.

Ska jag vara helt ärlig har allsvenska tidigare, aldrig lyckats imponera särskilt på mig, ett långsamt spel och en liga som enligt mig inte kunnat mäta sig med många andra runt om i världen. Jag har haft mitt Blåvitt men jag kan inte kalla det att jag varit en hängiven supporter tidigare. Kollat resultat, läst en del på nätet och i tidningar, sett några matcher, mer än så har det inte varit. Under tiden jag bodde i Stockholm besökte jag Råsunda de gångerna Blåvitt gästade men då det var en mer skräckartad upplevlse blev jag heller aldrig så biten som jag är numera. Antingen är det jag som blivit långsammare med åren eller så är det rentav så att spelet är snabbare och bättre. Nu kan jag inte föreställa mig hur livet skulle vara utan...

Vi lever i en ganska bitter stämning just nu och fotboll må handla om aggresivitet till viss del men inte smutskastning! Ibland är gränsen hårfin vilket märks väldigt tydligt nu när det inte går som vi vill och önskar. Jag vill trots detta ändå (försöka) med mina texter ge er något utav värde i form av positiv energi, ett gott skratt eller en känsla, för som jag sagt tidigare att vi är här är för vår gemensamma kärlek till just det - Fotbollen.

Kör hårt så ses vi på Gamla Ullevi!

/Petra