På gång


torsdag 12 juli 2012

Know your enemy: Gefle hemma (dubbelmöte)

Återigen har vi en ledning som tappas till en ny poängförlust. Det börjar bli en vana nu, ta ledningen spela hyffsat för att sedan tappa till oavgjort eller förlust. Matchen mot Helsingborg var den sjunde ledningen som tappas. Att tappa en ledning i sju av fjorton matcher är inte normalt. Att ett lag med Blåvitts spelarmaterial ligger sex poäng ifrån en sista plats och endast fyra till kvalplats är inte heller det normalt. Men det är ett par år sedan vi hade en normal säsong, det är tre år sedan nu, 2009. Så vad förväntade man sig egentligen…

Matchen mot Helsingborg var en av Blåvitts bättre i år. Försvarsspelet såg inte alls så virrigt ut som det gjort innan. Enda situationen som dyker upp i mitt huvud är när Haglund försöker rensa undan tidigt i matchen men skjuter bollen mer eller mindre rakt upp i luften. Annars var det en bra insats bakåt för en gångs skull. Jakob Johansson ser mer och mer bekväm ut i sin nya position och spelar ett oerhört följsamt spel samtidigt som han allt som oftast timar sina brytningar riktigt bra.

Men som det ser ut i år så räcker det tyvärr inte att Blåvitt gör ett mål för att vinna. Ett insläppt frisparksmål i den 85e minuten sabbade en seger som hade varit oerhört skön att inkassera, speciellt efter att man hade gjort en så pass bra match. Enligt mitt tycke så gör Alvbåge helt fel som chansar och tar ett steg till höger för att han tror bollen skall slås över muren. Istället väljer han att släppa sitt hörn och det är just där bollen går in. Det finns två saker med situationen jag tycker är helt galna. Dels anser jag att det finns så få bra frisparksskyttar i allsvenskan att man inte ens skall fundera över att chansa och gå bakom muren. Det krävs en väldigt kännslig fot för att den skall gå in och när dessa bollar väl går på mål är det ofta utan kraft. I eftersnacket sa Alvbåge något i stil med att han ser bollen alldeles för sent. Min första tanke var direkt ”Då har du ju ställt upp en för stor eller helt felplacerad mur”. 

Ett misstag som det Alvbåge gjorde senast betyder i många fall poängtapp i fotboll. Men i matchen mot Helsingborg borde det inte ha gjort det. Det skapades tillräckligt mycket för att ha gjort både 2-, 3- och 4-0 tidigare i matchen. Hysén brände två klara frilägen varav det ena bara minuter innan baklängesmålet. Det skall vara mål, så enkelt är det bara. Däremot kan jag inte hålla med om snacket som startat om att man skall bänka Hysén. Det här var första matchen jag tycker han kommit rätt i löpningarna och fått vettiga bollar att jobba med. Det var en mycket bättre variation än det varit tidigare, det var blandat längre bollar redan från backlinje med djupledsbollar från mittfältet. Vågar man hoppas på att mittfältet vågar fortsätta sätta bollar i djupled på Hysén? Det var första matchen jag tyckte det fanns en timing mellan mittfältarna och Hysén. Men återigen är det effektiviteten som sinar…

Det skall tilläggas att jag hade ganska svårt att bilda mig någon jättebra matchbild, främst i andra halvlek då jag såg matchen via Csports på en minst sagt opålitlig internetuppkoppling i utlandet.  

Startelvan lär bli den samma som mot Helsingborg. Jag tror inte att Stahre flyttar på vare sig Alvbåge eller Hysén som det har börjat efterfrågas runtom inom dem blåvita leden. Bägge två känns helt givna i Stahres startelva och det krävs nog mycket för att flytta på någon av dessa bägge herrar. Det är väl egentligen Alvbåge jag anser bör flyttas på om det är någon som skall flyttas på. Just målvaktsbyten tenderar ju ofta att ge hela laget en nytändning. Jag tror jag knappast att Dahlin skulle göra det sämre än vad Alvbåge gjort hittills. Det resulterar alltså i följande elva:

Alvbåge
Salomonsson - JJ - Haglund - Logi
Sella - Farnerud - Gerzic - Sana
Sobra - Tobbe

Noterbart är också att David Moberg-Karlsson gjorde bägge målen när u21-laget kryssade mot Örebro nu i veckan. Om anfallarna i a-laget saknar målform så gör knappast DMK det. Kanske dags för ett längre inhopp än senast..?

Nu vänder så serien och årets dubbelmöte blir mot Gefle. I vanliga fall brukar jag tänka att dubbelmöte med bottenlag aldrig är bra då man nästan alltid kan räkna med en skräll i någon av matcherna. Vet inte riktigt hur man skall tänka nu när även Blåvitt är ett bottenlag för tillfälle. Som det känns nu så får man nästan vara nöjd med allt över tre poäng. Gefle åkte på en riktig praktsmäll i den allsvenska omstarten. 4-1 borta mot Helsingborg var givetvis ingenting Gästrikarna hade räknat med.  Innan matchen mot Helsingborg hade man släppt in i snitt 1,4 mål per match vilket inte är jättemycket för att lag som i flera år varit tippade att åka ur.

Istället är det framåt man har problem. Man har bara mäktat med att göra åtta mål i år. Med spelare som Mikael Dahlberg, Jakob Orlov och Johan Oremo så är det givetvis alldeles för lite. Inte för att varken Dahlberg eller Oremo har haft några direkt lysande karriärer efter att dem lämnade Gefle, bägge för Djurgården. Dahlberg gjorde sin målstarkaste säsong förra året då han mäktade med 10 mål. Detta efter att inte ha gjort mål på över två allsvenska säsonger. Det var något sådant man hoppades på med Oremo nu när han kommit tillbaka till Gefle igen. Riktigt så har det inte blivit. Med endast två matcher från start så står han alltjämt på noll mål. Istället är det Jakob Orlov som stått för målskyttet. Hittills har det blivit fyra mål vilket är hälften av Gefles mål den här säsongen.

En annan som är viktig för Gefles offensiv är Jonas Lantto. Lantto som varit en poängspelare i flera säsonger för Gefle nu. Han har två säsonger i rad där han producerat tio poäng och innan dess var det åtta stycken. I år har det blivit fyra stycken hittills, samtliga assists. Så var det i stort sett även förra året då åtta av tio poäng var just assists. Att ingen större klubb plocka upp honom känns för mig lite underligt. Speciellt efter förra året. Att det inte ryktas mer kring honom i år är inte speciellt konstigt. Det lilla jag sett har han inte alls varit lika bra som tidigare år. Även om han haft en klart godkänd poängskörd.

Inför säsongen blev man av med en av sina viktigaste spelare då Yusif Chibsah skrev på för Djurgården. Ersättaren plockade man in från IFK Göteborg i form av Alexander Faltsetas vars kontrakt med Blåvitt gick ut efter att ha varit utlånad till Brage under hösten. Han har där fått starta i elva av årets matcher och får då ses som ordinarie.

Utöver Faltsetas återfinns också William Lundin i Gefles trupp. Lundin kom till Blåvitt redan som tolvåring men fick inför den nuvarande säsongen inget nytt kontrakt. Istället valde Gefle att ge Lundin chansen att visa upp sig genom ett två veckors långt provspel som senare resulterade i ett a-lagskontrakt. Dessvärre har det inte blivit någon allsvensk debut ännu, men det lär säkert dyka upp möjligheter att visa upp vad han kan.

FRÅGETECKNET Skall Blåvitt lyckas göra en bra match hela vägen på lördag? Både vad gäller att prestera under två halvlekar såväl som att göra det både offensivt och defensivt. En annan fråga är om det inte är dags att ge Dahlin chansen i målet snart?



UTROPSTECKNET Som alltid varnar jag för ex-blåvitare. Det skulle inte förvåna mig det minsta om Faltsetas gör sitt första mål i allsvenskan mot just Blåvitt. Annars är det Jakob Orlov man får se upp med. En spelare som känns väldigt typisk för den typen av spelare Gefle plockar fram. Kommer från ingenstans och producerar ett antal mål per år. Så länge han inte lämnar klubben…