På gång


måndag 23 april 2012

Måndagens måstematch

Måndagstankar. Om en vecka väntas sommarväder, och isen vi står på har aldrig varit tunnare än nu. Flertalet kamrater känner säkert i någon mån som jag. I tider då skillnaden mellan att snöra på sig ett par dykarskor eller ett par sneakers på måndag morgon inte enbart kan beräknas med en ekvation vars beståndsdelar är en boll och räckvidden för Hannes Stillers panna i förhållande till samma Hannes Stillers onsideplacerade kropp, då upplöses allt som oftast de fasta punkternas opposition för mig; och jag finner mig svingandes fram och tillbaka likt pendeln i Poes klassiska novell, bara det att den som ligger på inkvisitionens tortyrbräde också är jag; ytterst medveten om att detta mitt okontrollerbara pendlande säkerligen hotar att ta kål på mig.

Jag tror att den mänskliga benägenheten att bygga upp svaren på frågor i dikotomiska termer handlar om att modellen erbjuder ett system som är å ena sidan överblickbart, och å andra sidan navigerbart i den mån att det rymmer en möjlighet till opposition och differentiering mellan det som är och det som inte är. En råtta är inte en ängel. En förlorare är inte en vinnare. Framför allt är det som är negativt inte positivt. Visst kan man argumentera för att det finns såväl Stahrar som oavgjorda matcher och realistiska synsätt som gör sitt bästa för att fickparkera mellan den dumdristige optimisten och den gråtrista pessimisten; men jag vill mena att dessa företeelser oftast kan beskrivas som åtminstone lite närmre belägna antingen den ena eller den andra sidan av en tvåsidig skala. De verkliga anomalierna är få, men desto mer igenkännliga genom den oro och de magsår som de ofta medför.

I nästa match möter vi Göteborgsregionens i särklass mest anatomiska lag, åtminstone vad gäller namnet. Jag tänker inte försöka förutsäga resultatet utan nöjer mig med att upprepa det som redan har sagts av många. Sett till det spel vi har presterat över 358 minuter (jag tar mig friheten att exkludera agerandet kring Syrianskas och Norrköpings ledningsmål), så borde vi ha en chans. Sett till de resultat vi har presterat så är vi mer rökta än samtliga fimpar på Andra Långgatan.

Blåvitt anno 2012 är så här långt definitionen av en anomali. Guldskimrande ögonblick har varvats med gott om vingklippta ageranden. Om det är någonting som jag önskar mig av mina änglar, vid sidan av framgång, så är det klara besked. Jag vill se en seger så odiskutabel att inget frågetecken undkommer sträckbänken. Faktum är att allt annat än en vinst skulle kunna förpassa orden "All in!" till samma komposthög där "Vi gjorde en bra match..." redan ligger och ruttnar.

När jag går till Rambergsvallen på måndag kväll så går jag för att se en måstematch.