På gång


fredag 13 april 2012

Know your enemy: Örebro hemma


Det blev alltså poäng i den tredje omgången, i den 93e matchminuten lyckades Hjalmar till slut toffla in 1-1 målet. Spelet var väl inte direkt imponerande och vi kom inte upp i samma nivå som vi gjort i de tidigare matcherna. Vad man däremot sett i de tidigare matcherna är ängsligheten som uppstår när vi släppt in mål. Vi såg det mot Syrianka och vi såg det mot Norrköping. Tyvärr såg vi det även mot AIK. Det spel vi haft fram till AIKs mål är som bortblåst och vi börjar slå långt, utan att egentligen skapa någonting på det. Situationen som uppstår vid målet är egentligen första ordentliga målchansen som vi skapar efter AIKs mål.

Jag tycker att det är riktigt dåligt att vi inte lyckas skapa mer när vi försöker forcera in ett mål. Det syns så tydligt att vi helt enkelt inte har rätt typer av spelare för att kunna spela ett spel där boll efter boll lyfts in i boxen. Ödets ironi att första chansen uppstår först när Stiller kommit in på planen? Knappast! Det är så enkelt att för att kunna spela det spelet där vi lyfter långt för att sätta press så behövs en spelare som Stiller som ger 100% i varje duell.

För att flytta fokus till det vi har framför oss så är det ett Örebro som är oerhört svårbedömt. Att knipa en poäng av Helsingborg är givetvis starkt, men sett till de tidigare omgångarna är det svårt att säga någonting om. Matchen mellan Mjällby och Örebro var nog den mest intetsägande matchen jag hittills sett under årets Allsvenska. Men vad var det man fick se då? Ett Örebro som absolut inte når upp till den nivå man själva hoppats på. Där en spelare som Tobias Grahn inte riktigt kommit upp i den nivå man hoppats på. En som däremot ser ut att kunna ta ytterligare steg i sin utveckling i år är blåvitbekante William Atashkadeh. Stod för två mål i premiären och hälften av ÖSK’s skott på mål under matchen mot Mjällby. Det känns således inte som någon vild gissning att han även kommer ställa till problem under söndagens match.

Vad har vi mer i dagens ÖSK efter att två av lagets stora stjärnor, John Alvbåge och Nordin Gerzic, anslutit till oss. I Valdet Rama som startade senaste matchen på bänken har man ett enormt sparkapital. En oerhört intressant spelare i mina ögon, som i sina bästa stunder absolut är en av allsvenskans bästa spelare. Vidare har vi ytterligare en blåvitbekant spelare i Samuel Wowah som visserligen börjar bli lite till åren, men som hittat sin roll i ÖSK och sköter den bra.

Frågetecknet får absolut bli målvaktsfrågan. Med den självklare ettan numer i blåvit dress har man plockat in två nya målvakter. Dels välmeriterade Jonas Sandqvist och den mer okände kanadensaren Tomer Chencinski. Sandqvist var den som fick förtroendet i premiären mot Åtvidaberg, men med fyra insläppta var det istället Chencinskis tur att visa vad han gick för. Två raka nollor har varit hans resultat, tilläggas bör dock att han inte satts på några större prov, så det är fortfarande ett frågetecken.

Utropstecknet! Tvåmålsskytt i premiären och att han har ett förflutet i Blåvitt gör att Atashkadeh blir utropstecknet. Här får vi absolut se upp! Om det är någon som kommer sänka oss så känns det som att det är låga odds på Atashkadeh. Assist av Wowoah?



VEM FAN VILL BO I ÖREBRO!?