På gång


måndag 31 december 2012

Ring, klocka ring

INLÄGG. 2012 är snart över och det är dags att lägga ytterligare en usel säsong bakom sig. Inför årets allsvenska start hade jag höga förväntningar; flera namnkunniga spelare hade knutits till truppen och försäsongen hade sett lovande ut.

Sedan hände det som inte fick hända... Redan efter Syrianska borta började de negativa kommentarerna hagla och Erik Lund totalsågades. Det visade sig att vi istället för att slåss om SM-guldet var nära att hamna under kvalstrecket. Det är något som aldrig får hända!

Efter Gefle borta (5 mål i baken) hade man tydligen de bästa träningarna uppe på Kamratgården. Det är för mig totalt oförklarligt hur man inte ALLTID har bra träningar? Att vara professionell fotbollsspelare för IFK Göteborg, med sin historia och ära, handlar om att alltid göra sitt bästa och stå upp för klubbmärket och dess supportrar. Man springer tills man spyr och byter ut sig själv om man inte vill eller vågar vara med.


Jag är orolig inför 2013... I dagsläget finns det inget som talar för en förändrad situation. Spelare har försvunnit, men inga nya har tillkommit. Det som oroar mig mest är backlinjen:
  • Logi har fått lov att lämna om någon intressant dyker upp,
  • Kjetil och Hjalmar är för gamla,
  • Dyre är bara skadad och har inte skrivit på något nytt kontrakt,
  • Bjärs har bara ett år kvar,
  • Lund har varit långtidsskadad,
  • Azulay är oprövad,
  • Emil har opererats.
I mina ögon ser detta jäkligt illa ut. Att vi prövat Allansson, JJ och Haglund som backar är inga permanenta lösningar för mig. Det behövs fler nya spelare och jag hoppas att Håkan har någon konkret att visa upp snart. Det behövs både för truppen och för alla oss supportrar som undrar vad som egentligen händer uppe på KG.

Att vi även behöver en ordentlig vänsterspringare och ett nytt komplement till Tobbe är det inget snack om. Det funkade inte förra året och får vi inte in något nytt kommer det se likadant ut nästa år.


"Ring, klocka ring" kommer snart ropas ut från Skansen. Jag hoppas att det även ringer en väckarklocka uppe på KG om att ett nytt år stundar. Vi vill inte ha repriser av tidigare år utan det är dags att återerövra Göteborg, Sverige och hela jäkla Världen!

Gott Nytt År!

söndag 30 december 2012

Lika som bär

LIKA SOM BÄR Så här i vintertider är det egentligen silly season man får rikta in sig på om man vill läsa om allsvensk fotboll. Men till skillnad från förra året så är det helt tyst på den front när det gäller IFK Göteborg. Därför väljer jag istället att bjuda på ett par Lika som bär.








söndag 23 december 2012

Julkort från Ryssland

Med en önskan om att få önska alla Blåvita supportrar en riktigt God Jul damp det ner ett julkort från Ryssland i BaraBens brevlåda. Pontus Wernbloom vill på sitt eget unika sätt önska er alla en riktigt god och blåvit jul.

lördag 22 december 2012

En liten hälsning från A-laget

Här kommer en liten hälsning från IFK Göteborgs A-lag


God Jul, och Gott Nytt år!

fredag 21 december 2012

Nya siffror om Göteborgarna

PUBLIKHETS I min artikel här på BaraBen för en månad sedan gjorde jag ett försök till att resonera fram till hur stor del av Göteborgs befolkning som håller på IFK för att belysa hur många av dessa som ännu inte släpar sig till Gamla Ullevi för att se våra kamrater spela live. I dagarna kom en färsk (efter säsongen 2010) undersökning från forskare på Göteborgs Universitet, med förmodat bättre siffror än vad jag rörde mig med, eftersom mina enbart var spekulativa. Jag tänkte därför göra en  överläggning med hjälp av de nya siffrorna som publicerats.

Vi tar siffrorna enkelt uppradade i steg för steg:
  • I Göteborgs tätort bor ungefär 550 000 människor enligt Wikipedia.
  • Enligt undersökningen som nämns ovan har 38% av göteborgarna ett favoritlag (i fotboll). Dessa motsvarar 209 000 personer.
  • Av alla de i tätorten som har ett favoritlag säger sig 48% ha sympatier för Blåvitt. 100 320 personer IFK-fans, bara i Göteborgs tätort (sträcker sig till Volvo i Tuve, Volvo i Torslanda, Askim, Delsjöreservatet, Bergsjön, Angered, Mölndal, Partille, Sävedalen).
  • IFK har ett stabilt publiksnitt på ungefär 10 000 per match och i praktiken mellan 5 000 och 15 000 på varje match. 
  • Eftersom arenan (i princip) aldrig är fullsatt och biljetterna inte slutsålda kan vi således konstatera att mellan 85 000 och 95 000 IFKare väljer att vara någon annanstans än Gamla Ullevi på matchdag. Antagligen fler eftersom en mer eller mindre jämn andel åskådare till varje match kommer från en plats utanför tätorten.
  • IFK har 10% av sina sympatisörer på varje match. Gais har 18% (om man räknar bort den extra tillströmningen som derbyt ger) en säsong där de kommer sist och slår bottenrekord. Öis har 10% i Division 1 Södra och Häcken har 53%, en extremt hög siffra trots guldstrid.

Slutsatser:
  • Om var femte person med IFK-sympatier vill gå på varje match hade några blivit utan biljett.
  • Vänder man på det kan man konstatera att om varje person som säger sig hålla på IFK går på var femte match kommer vi också ha fullsatt på alla matcher.
  • Var femte match innebär tre hemmamatcher på en Allsvensk säsong.

Frågor som Andrej Häggblad och de andra på Kamratgårdens kansli måste fråga sig:
  • Vad beror det på att så många som 85 000 - 95 000 stannar hemma på matchdag?
  • Hur får man 100 000 människor att gå på tre hemmamatcher var per säsong? 50 000 på sex matcher? 20 000 på alla 15?
  • Hur lyckas man med ovanstående då laget ligger på nedre halvan av tabellen, då publikstödet behövs som mest?

Det är upp till Andrej och grabbarna att nå ut och locka de som inte redan är smått fanatiska. Dock har de flesta av oss som läser den här bloggen regelbundet redan passerat tröskeln för att vara så inbitna att inget som klubben lockar med påverkar oss ändå. Vi vet om att vi har möjligheten att gå. Vi vet när matcherna spelas. Vi vet vad det kostar. Vi vet hur lång tid det tar. Vi måste ta vårt eget ansvar och se till oss själva för rannsakan. Gick jag verkligen på alla matcher jag kunde förra säsongen? Försökte jag verkligen låna ut mitt årskort när jag inte kunde gå själv? Försöker jag verkligen tillräckligt med att få med polarna på match?

Det finns de som argumenterar emot att gå på matcher mot mindre attraktiva lag som t.ex. Sundsvall, Gefle, Mjällby osv. men till er som tänker så har jag en bra synvinkel på det hela. Det är ju i de matcherna det är störst chans att få se en vinst (i vanliga fall)! Tycker man fortfarande inte att det känns lockande att gå på dessa matcher, så finns det en lösning som höjer publiksiffrorna och således även attraktionskraften för dem: Se till att stormatcherna är fullsatta så att det inte är möjligt att se IFK mot ett topplag om man inte är ute i god tid. Då kommer de som blir utan biljett gå på en annan match istället, för att stilla sitt sug efter fotboll/Blåvitt.

Låt oss tillsammans tvinga IFK Göteborg att öppna upp de oanvända delarna av bortaläktaren för att vi Änglar ska få plats. Låt oss släpa varandra till Gamla Ullevi oavsett motstånd, tabellposition eller väder. Låt oss blir fler och fler som hittar till det som är ett andra hem för så många redan.

Tillsammans mot 18 500! 

/patricw
@patricwestberg

torsdag 20 december 2012

2012 - Det finns inga enkla svar och sanningar

TANKAR OM ÅRET SOM GÅTT. Om ni inte tycker om att läsa, och utifrån det ni läst sedan reflektera, så bör ni möjligen sluta läsa detta inlägg redan här och nu. Risken är dock att ni missar något spännande längre ner så jag råder er att läsa hela inlägget ändå. Några utav er väljer möjligen att kommentera inlägget. De flesta som väljer att göra det gör det antagligen anonymt. Flera av de anonyma väljer att förmedla negativ kritik. Sånt är livet som bloggare på BaraBen.com.

Jag har vridit och vänt på det blåvita året 2012. Jag har vridit och vänt på Stahre. Ni skulle bara veta hur rolig Stahre ser ut upp och ner. Jag har också vridit och vänt på Håkan, Andrej, Kennet och alla de andra som sliter dag ut och dag in för att försöka prestera det som möjligen idrottsvärlden har gemensamt med de vinstdrivande bolagen; Resultat. Jag har laborerat med spelare, laguppställningar, möjliga val av lagkaptener och teoretiska värvningar. Ingenting har hjälpt. Jag kommer ingenstans...

Av naturen är jag ingen person som väljer den enkla vägen, då min grundinställning till det mesta är att det inte finns några enkla svar, och heller inga utan hinder och redan utstakade vägar mot målet. Om så hade varit fallet så hade givetvis alla med en önskan att nå målet valt samma väg. Det hade som ni förstår blivit väldigt trångt på den enkelfiliga autostradan mot SM-Guldet. Ingenting är svart eller vitt. Ingenting är sant eller falskt. Min syn på omvärlden är inte riktigt så positivistisk. Det måste finnas utrymme för tolkningar, känslor, filosofi och psykologi - och detta gäller även vid analysen av IFK Göteborgs 2012.

Till er som väljer att ställa er upp, och oftast anonymt "kräva" Håkan Milds avgång, vill jag säga att det har ni möjlighet att göra så länge ni inte kräver samma insats och inställning av mig. Det samma gäller er som väljer att besöka Kamratgården under träning för att på så sätt visa att "nu är det allvar". Den rätten väljer ni att ta er, och den möjligheten har ni, men förvänta er inte att jag gör detsamma. Även Stahres vara eller inte vara är en het potatis i de blåvita leden dessa dagar. Det finns de som är oerhört säkra på sin sak: "Stahre skall bort!" 

Till er vill jag säga att även ni har rätt att tro att den typen av utspel innebär rätt väg att gå, men låt då mig få tro att ni har fel. Jag tror att det är i resultatet av de öppna och konstruktiva dialogerna, i kombination med hårt fysiskt slit, som mycket och många av de sportsliga resultaten växer fram. Med en ökad förståelse för varandra kan vi lyfta dialogerna till en i mitt tycke mer värdig nivå. En nivå som jag menar är värdigt en Blåvit, en Ängel, en människa...

Att avkräva ett enkelt svar eller en enkel lösning på en komplex fråga eller ett komplext problem är inte konstruktivt. Det leder ofta till förhastade slutsatser och beslut som i sin tur får oönskad effekt på resultatet. Det är vad man än vill tro viktigare att vår tränare Mikael Stahre väljer att analysera ytterligare en gång än att man tar ett förhastat beslut som inte är underbyggt. Att i den cirkus som vi supportrar till stor del är med och bygger upp och de hätska debatter som ofta anonyma personer är med och sprutar tändvätska på här på nätet välja att sparka tränare och sportchefer är enligt vad jag tror inte rätt väg ur den uppkomna situationen.

Som i ett resultat av mina till hälften filosofiska funderingar ovan tror jag inte heller att det är sant att "vi vinner mer om Azulay får spela". Det är inte heller sant att Mild är "dum i huvudet" för att Dahlin får lämna klubben. Det är inte heller "Hysén som gör ett dåligt år", eller Stahre "som är en AIK-f*tta" som ensamt ligger bakom det resultatmässigt tråkiga året. Haglund är inte "för långsam". Jakob Johansson är inte "en överskattad fotbollsspelare" och någon man kan skratta åt från läktarhåll. Alvbåge är inte "värdelös". Logi är inte "den sämsta fotbollsspelaren man sett". Kjetil har inte "världens sämsta timing". Sella har inte "världens sämsta kondition". Robin Söder är inte "europas klenaste anfallare". Alla dessa blåvita supportersanningar bör sättas i ett sammanhang, och då i ett väldigt komplext sådant.

Frustrationen i supporterled är lätt att förstå om man som jag väljer det mer hermeneutiska synsättet, men jag vill poängtera vikten av att de som ställs på planen eller tillsätts att leda laget presterar mycket bättre om de känner ditt stöd i stället för det som många gånger från spelar- och ledarhåll upplevs som negativ stress och press. Jag tror att den konstruktiva kritiken till spelare och ledare inte når fram genom att skapa de enkla sanningarna ovan och tro att det är de som gäller bara för att man är den som skriker högst. Den som skriker högst möts ofta av det motsatta resultatet och ett motstånd från mottagaren. Det är genom någon typ av demokratisk process som Stahre eller Mild i så fall skall lämna IFK Göteborg. Det måste vara så det ska fungera.

Ett "Avgå Mild!" för varje förlorad match ger ett sämre resultat i nästa Blåvita match än vad t.ex. ett "Kom igen Jakob!" skulle göra. Så om vi år 2013 ska nå högre, bli bättre och vinna fler matcher så måste vi göra det tillsammans - det är min absoluta övertygelse. Det är genom fullsatta läktare, unison sång och ett stöd som bara vi Änglar kan bidra med som vi kommer vinna matcher och nå dit vi alla vill. Jag är inte nöjd. Jag håller på Blåvitt, men mitt också holistiska synsätt tycker att helheten kring IFK Göteborg är det som tilltalar mig. Supportrarna, spelarna, målmedvetenheten och sist men inte minst sammanhållningen mellan oss - det är det som gör att jag är Blåvit. Vi vill alla nå samma mål. Det är tron på vilken väg dit som är bäst som skiljer sig åt från Ängel till Ängel.

Kom ihåg. Detta är tankar ur mitt perspektiv och era perspektiv ger antagligen upphov till helt andra slutsatser och i vissa fall vill ni kalla dem sanningar. Jag tänker inte säga att ni har fel, men jag ber er att respektera mig när jag väljer att ge både Stahre och Mild mitt fulla stöd att forma och leda laget nästa år - inte för att jag vet att det är rätt väg att gå, utan för att jag tror på det i kombination med vårt helhjärtade stöd som den vägen vi bör ta.

Jag tänker ta till några ord hämtade från min hemstad. Det är faktiskt Kungälvs Kommun som har detta som sin slogan, och det är ord jag tror att samtliga blåvita skulle behöva stanna upp och reflektera kring:

"Med hjärtat i historien och med blicken mot framtiden"

onsdag 19 december 2012

Krönika signerad PatrikG

KRÖNIKA
Jag har för vana att inte skriva analytiska texter efter en match.
Det finns på tok för starka känslor inblandade, och det brukar inte ge min återblick något rättvist perspektiv.
På samma sätt tänker jag kring denna säsong och det möte som ägde rum förra veckan, som jag nu, i ett någorlunda kritiskt inlägg tänker summera. Nedan text kan komma kännas som lite rörig. Det är den också. Den är skriven rakt från hjärtat, och där inne rör det sig mer än någonsin just nu.

Jag var en av alla de 339 änglar som tagit sig till Folkets hus, den där kalla luciakvällen för en vecka sedan, för en liten genomgång av året och en liten hint om nästkommande.
Vad som började med en 40 minuter lång ursäkt slutade i en frågestund. En ganska intressant tillställning tänkte jag, där tränare och sportchefen äntligen skulle sättas på prov av sina egna.
Inget dravel. Inga utomstående kameror. Inga journalister. Inga Gaisare.
Bara människor som ÄLSKAR IFK Göteborg.
Svaren? - Välformulerade och tomma. Det finns en psykotisk säkerhet i Stahre. Det är obehagligt.
Man jämförde Hysén med Majeed. De hade ungefär samma antal avslut. Ca 80 stycken.
Bägge två är otroligt skickliga fotbollsspelare som kan bryta sig fram och ofta får lägen framför mål.
Skillnaden - Majeed gjorde 23 mål. Tobias gjorde sex. Ja, där har vi ju det. Den där lilla detaljen. Den där obetydliga skillnaden. Och det skulle komma mera..

"Om vi börjar sätta våra lägen vinner vi matcherna".
"Om vi börjar vinna hemma istället för att spela lika hamnar vi i toppen".
"Vi genomgå ständiga analyser inom laget. Träningsverksamheten, matcherna, balansen i truppen..."

När jag för 17:e gången, inom loppet av 90 sekunder fick höra Mikael Stahre säga ordet "analys" börjar det mest bli ironiskt. Denna man, som alltså lägger så mycket tid och energi på att analysera - kommer fram till exakt samma sak som jag gjorde där hemma i tv-soffan efter omgång fyra.
Misstro mig inte. Jag tycker bra om Mikael Stahre. Det har jag sagt förut.
Det är inte lätt att konfrontera 339 vansinniga supportrar som nu vill ha svar på tal.
Men att analysera skit, för att bryta ner det i mindre skit, och sedan sätta ihop det till vad som skulle bli - skit, och sedan ge tomma svar. Kom igen.

Frågorna jag vill ha svar på är;


  • Varför utnyttjade man inte det säkrade kontraktet till att testa yngre spelare när Sella ändå inte skulle fortsätta.
  • Varför kontraktera en spelare som Azulay om man ändå, vid ett riktigt krisläge väljer att spela två mittfältare som mittbackspar?
  • Bortsett från "Erfarenhet" - "Tagit lärdom av våra misstag" - "Revanschsugna", vad är det som säger att Blåvitt inte slutar på en sjunde plats år 2013? Vad blir skillnaden?


Efter det senaste Kanal Glenn-avsnittet fick jag frågan; "Vad tycker du själv?"
Jag hör ofta folk säga; "Håkan Mild - avgå! Det du gjorde sög."
Hur många som läser detta kan med handen på hjärtat efter att ha sett försäsongen säga; "Vad var det jag sa?"
Hur många kan ärligt säga; "Jag trodde aldrig att detta skulle fungera".
Jag var övertygad om att Blåvitt skulle göra ett väldigt bra år.. Man kanske inte skulle vinna, men topp tre var garanterad. Rutin blandat med hungriga kids och världens bästa förhållanden träningsmässigt, servicemässigt och inte minst fansmässigt gjorde det möjligt för ett ruskigt framgångsår. Därför står jag inte bakom orden "Avgå Håkan Mild".
Visst. Man kunde värvat en mittfältare mindre och en back mer - men sett till helheten, på pappret, då var det riktigt riktigt bra. Det tror jag inte många kan sätta emot. När man dessutom tappat två positioner de högre leden vore det riktigt farligt att röra om grytan ännu mer.

Vi ses på Valhalla!



måndag 17 december 2012

Tävlingen där alla är vinnare - men där vi är bäst!

INSAMLING/VÄLGÖRENHET/TÄVLING. Jag tänker inte spinna vidare på det som Supporterklubben Änglarna och IFK Göteborgs Officiella hemsida redan konstaterat(att vi är bäst), men jag vill tacka för ert oerhört fina engagemang i tävlingen där alla var vinnare. Inte färre än drygt 600 personer skänkte pengar till insamlingen i IFK Göteborgs namn. Omkring 130 av dessa valde att skicka mig ett mail i samband med detta och deltog därför i utlottningen av fina priser.

I takt med att vi satte mer press på motståndarsupportrarna i "Fanskampen12" så ökade vi också trycket på insamlingen. Vi bidrog inofficiellt med 56500 kronor till Radiohjälpens arbete och bidrog samtidigt till tävlingshetsen som infann sig. En tävlingshets vars ändamål var gott. Vi är dock Blåvitt - bäst i Sverige!

Ett stort tack till IFK Göteborg som skänkte den signerade matchtröjan. Ett extra stort tack till John Alvbåge, Jakob Johansson, Sam Larsson och David Moberg Karlsson som skänkte var sitt par signerade skor. Också ett stort tack till Daniel Svensson, trummis i In Flames, som skänkte ett par signerade och mycket exklusiva IFK Göteborg-trumpinnar.

Det absolut största tacket riktar vi dock till samtliga som valde att bidra till insamlingen. Ni var alla deltagare i tävlingen där alla är vinnare - Musikhjälpen.

Här följer vinnarna i BaraBen:s utlottning av priser. Samtliga vinnare har via mail fått information om hur priserna kommer dem tillhanda.


  • Den signerade matchtröjan - Malin Olsson
  • Jakob Johanssons skor - Simon Zetterberg
  • Sam Larssons skor - Jonas Holm
  • John Alvbåges skor - Martin Johansson
  • David Moberg Karlssons skor - Johannes Hedlund
  • Daniel Svenssons trumpinnar - Katarina Niklasson
  • Ett exemplar av boken Blåvit Gryning - Patrik Forslund

Fortsätt läsa BaraBen.com - det lönar sig!

fredag 14 december 2012

Kanal Glenn: "Studio Pepparkaka"

Spelarna ger sig in i kampen för en bättre värld

Nu ger sig också spelarna in i kampen för en bättre värld. Till utlottningen i samband med vår pengainsamling, som sker i IFK Göteborgs namn, har nu Sam Larsson, David Moberg Karlsson, Jakob Johansson och John Alvbåge skänkt var sitt par signerade fotbollsskor. Ett stort tack till er grabbar. Ibland värmer det lite extra att vara Blåvit!

Vill ni ha chansen att vinna något utav paren så var med och samla in pengar till förmån för världens barn.

Mer om hur insamlingen går till och om hur ni deltar i utlottningen läser ni under inläggen nedan, eller här:

http://ifkgoteborg.blogspot.se/2012/12/baraben-for-musikhjalpen.html?m=1

Är kejsaren naken?

FÖRSÄSONGSMÖTE

Jaha ja...
Och så traskade man hemåt och ut igen på Järntorget i svinkylan efter mötet...

Vad sades egentligen? Blev vi övertygade om att 2013 då j****r? 

Jag klurade på att skriva ett långt referat men ni som var där vet ju vad som sades och kanske håller ni med om följande...
 
+
Att föreningen ( marknadsavdelningen) tog initiativ till denna träffen där alla frågor skulle få ställa.
+

Stahre är psykotisk. Men gav ett klart bättre intryck ändå än i P1 dokumentären och man förstår snacket kring att ge energi.
+
Ungdomarna såsom Sam, DMK, Azulay, Allansson lovprisas. -Gott då räknar vi med ordentligt med speltid.
+
Vi släpp höra ordet ”bärande väggar”.
+
Proffsig analys ändå av säsongen även om det inte var några nyheter... Tobbe brände för mycket. För många oavgjorda matcher och för mycket tappade ledningar. Vi var bra mot de bra lagen. Släppte för lätta bakåt.
+
Smart upplägg att mötet börjar med att den sportsliga ledningen relativt ödmjukt återigen får krypa till korset och analysera.


-
Håkan Mild slarvade bort chansen att visa hur mycket han som ikon fortfarande brinner och älskar sitt jobb och förening. Att den man i publiken som inledde med att ge en kärleksförklaring till han som ”är hans stora idol som står på scen, och det är inte du Micke!”,och sen ändå ställer Håkan mot väggen och ber honom att uttryckligen förklara hur tusan han känner att han kan jobba kvar efter så många misslyckade år tyvärr bara får ett gäspande jättekort standardsvar var sorgligt. -Det var här Håkan skulle sträckt på ryggen,spärrat upp ögonen och talat från hjärtat och gett ett brandtal som i alla fall för stunden (försäsongen) framöver ingjutit framtidstro och mod! Att bjuda på ett ”jag jobbar kvar så länge jag har styrelsens förtroende” var inte vad vi hade hoppats eller trott på...
-
Stahre är smått psykotisk.
-
Är kejsaren naken?


?
ÄR Stahre psykotisk? Geni eller galning? Svaret har vi nog efter bara ett par omgångar...
?
Hur stadigt sitter Stahre (och Mild) vid ännu en krampaktig start på allsvenskan? Det var inte förra säsongen det var ”all in” för dem...
?
Vad pratade ”Janne plånbok” och Håkan om efteråt? Sella?

torsdag 13 december 2012

Blåvitt nära toppen! Nytt signerat pris!

Efter en lång kväll med bland annat ett genomdrag om IFK Göteborg och framtiden, som gav - ja ingenting, är det glädjande att se de färska siffrorna gällande Fanskampen 12, och VÅRT engagemang för att barn skall få det bättre i världen.
Likt tidigare redovisar jag här den aktuella ställningen.

1:a plats - Malmö FF          26250:-
2:a plats - IFK Göteborg     24900:-
3:e plats - Djurgårdens IF   23200:-
4:e plats - AIK                  13800:-
5:e plats - Helsingborgs IF  13100:-
Gais har samlat in 3250:-, och de måste ändå räknas som godkänt. Man har ju dubblerat sin framtidsfond.

En av alla som upptäckt- och stöttar Fanskampen genom vår blåvita bössa är In Flames trummis Daniel Svensson.
I en tidigare intervju med BaraBen berättar Daniel om sina specialdesignade trumstockar som han kastar ut i publiken vid deras konserter. Daniel kommer nu att skänka oss ett signerat par som vi kommer att lotta ut bland alla er som givit ett bidrag.

Rädda ett liv - Få chansen att vinna ett par sådana här - Signerade!

Det skiljer alltså inte ens 1500:- spänn mellan oss och Malmö, och då skall man inte glömma att de är värdstad! Otroligt starkt jobbat. 

Om ni vill vara med och delta i utlottningen av dessa stockar, den signerade tröjan, eller andra fina priser i samband med denna insamling gör ni enligt följande:
  1. Skänk en slant via länken längst ner.
  2. Ta emot bekräftelsen ni får av Musikhjälpen i ett SMS
  3. Skicka bekräftelse-meddelandet till mailadress: (dsjgren@gmail.com). Bifoga ert telefonnummer och ert namn så att vi kan nå er i händelse av vinst.
Kom igen nu. Skänk en slant. 50:- spänn är allt som behövs, och det är superlätt. Du betalar enkelt via sms. Vi ska visa att vi har större hjärta än Malmös rosa tjockisar!

Något skall vi fan vinna i år! 

onsdag 12 december 2012

Sämre än Djurgårn - Vinn tröjan! - Träffa BaraBen!

Uppföljning:
Lite mer än ett dygn har gått, och jag rapporterar nu färska siffror ifrån Fanskampen är ett initiativ av Musikhjälpen.

1:a plats - Malmö FF           22550:-
2:a plats - Djurgårdens IF    19650:-
3:e plats - IFK Göteborg      16400:-
4:e plats - AIK                   13250:-
5:e plats - Helsingborgs IF   12300:-
Och förbannat långt ner...
                 BK Häcken         250:-

Glöm inte att varje bud som ges genom bössan är med och tävlar om fina priser. Bland annat denna exklusivt signerade matchtröja - skänkt av Samspelet och IFK Göteborg.
Allt man behöver göra är att följa instruktionerna nedan bilden.

Kan bli din för 50:- spänn.
Om ni vill vara med och delta i utlottningen av denna tröja, eller andra fina priser i samband med denna insamling gör ni enligt följande:
  1. Skänk en slant via länken längst ner.
  2. Ta emot bekräftelsen ni får av Musikhjälpen i ett SMS
  3. Skicka bekräftelse-meddelandet till mailadress: (dsjgren@gmail.com). Bifoga ert telefonnummer och ert namn så att vi kan nå er i händelse av vinst.
Kom igen nu. Skänk en slant. 50:- spänn är allt som behövs, och det är superlätt. Du betalar enkelt via sms. Vi ska visa att vi har större hjärtan än både Malmö och Djurgården. 



Imorgon (torsdag) kommer Håkan Mild och Mikael Stahre hålla en muntlig presentation gällande A-lagets verksamhet, och satsningen 2013 på Folkets hus, vid järntorget kl 19:00. 
Kanal Glenn inklusive undertecknad kommer vara på plats från kl 18:15 där vi tar emot er för intervjuer, ris, ros, smisk eller allmänt gött snack! Ett perfekt tillfälle att få ut just din åsikt! Var inte blyga. Kom fram! Ska se om jag inte kan skrapa fram lite pepparkakor att bjuda på också. Väl mött, kamrat!

Och du.
50:- spänn - Det är mindre än en lunch.


Något skall vi fan vinna i år!

@_patrikg


tisdag 11 december 2012

Något skall vi fan vinna i år! Första priset presenteras

Det Blåvita anfallet har öppnat hårt, och efter cirka sex timmars kamp ligger vi nu på en andraplats i Sverige. Jag pratar givetvis om fanskampen, där alla bidrag oavkortat går till Musikhjälpen, och kampen för att världens barn skall få det bättre. Ett fantastiskt initiativ där VI, samtidigt som vi bidrar till en bättre värld, kan visa att vi är bäst i Sverige. Igen.

Just nu ser topplistan ut enligt följande;

1:a plats - Malmö FF - 11900:-
2:a plats - IFK Göteborg - 5250:-
3:e plats - Djurgårdens IF - 4050:-
4:e plats - IF Elfsborg - 2900:-
5:e plats - AIK - 2650:-
Och absolut sist. Alltså, så långt ner man kan komma på listan. Typ efter Gullspångs IF
- GAIS - med nätta 1350:-

Låt mig nu ställa frågan; När var IFK Göteborg nöjda med en andraplats senast?
Aldrig? Förlåt, men kan vi se oss i spegeln om Malmö skulle ta hem detta?

I vårt förra inlägg utlovade vi fina priser som kommer lottas ut i samband med att man, i den mån man kan, gav ett bidrag till IFK Göteborgs insamlingsbössa. Ni skall veta att det inte är summan som räknas - det är engagemanget. http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/ifk-goteborg

En av alla de som uppmärksammat BaraBens initiativ är Kennet Andersson (ja, den Kennet) som driver Samspelet för IFK Göteborg, vilka i sin tur tyckte detta initiativ var så bra att de valde att skänka en fullt signerad matchtröja till vår utlottning! Exklusivt är bara förnamnet.

Ovärderlig - din för 50:-?
Om ni vill vara med och delta i utlottningen av denna tröja, eller andra fina priser i samband med denna insamling gör ni enligt följande:
  1. Skänk en slant via länken nedan
  2. Ta emot bekräftelsen ni får av Musikhjälpen i ett SMS
  3. Skicka bekräftelse-meddelandet mailadress: (dsjgren@gmail.com). Bifoga ert telefonnummer och ert namn så att vi kan nå er i händelse av vinst.


Fler priser kommer presenteras allteftersom insamlingen pågår.

Framåt kamrater! Något skall vi fan vinna i år!

BaraBen för Musikhjälpen

VÄLGÖRENHET/INSAMLING. BaraBen uppmanar härmed alla med ett hjärta till IFK Göteborg att vara med och anta utmaningen #Fanskampen12. Genom att via Musikhjälpen skänka pengar i IFK Göteborgs namn bidrar ni till ett välgörande ändamål och är dessutom med och visar vilka supportrar som är flest, och bäst, i landet.

#Fanskampen12 är i grunden ett initiativ från komikern Soran Ismail som på tisdagsförmiddagen uppmanade alla supporterskaror att anta utmaningen: "Vilka supportrar samlar in mest pengar till Musikhjälpen?". Soran representerar Liverpool-svenskar, och inte ska vi låta dessa låtsas-supportrar eller något mindre nogräknat gäng från exempelvis Stockholm slå oss i detta heller?

Här kan ni läsa mer om Sveriges Radios projekt Musikhjälpen: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3946

För att vara med och bidra i insamlingen och indirekt också stärka varumärket IFK Göteborg går ni in här och följer instruktionerna: http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/ifk-goteborg

BaraBen förutsätter att alla i de blåvita leden, som har en möjlighet, sprider detta budskap och också är med och skänker ett minimibelopp. Detta gäller spelare, ledare, f.d. klubbdirektörer, sportchefer, supportrar föräldrar. Ja, ni hajar...

Det är givetvis #Fanskampen12 och #ifkgbg som gäller på de sociala medierna.

Alla insamlade pengar går oavkortat till Musikhjälpen och därmed Radiohjälpens arbete för barns rätt till rent och drickbart vatten världen över.

Sprid budskapet och var med och bidra. Framåt kamrater!

Om ni vill vara med och delta i utlottningen av fina priser i samband med detta så gör ni enligt följande:
  1. Skänk en slant via länken ovan
  2. Ta emot bekräftelsen ni får av Musikhjälpen i ett SMS
  3. Skicka bekräftelse-meddelandet till mig i ett mail(dsjgren@gmail.com). Bifoga ert telefonnummer och ert namn så att vi kan nå er i händelse av vinst.
Vilka priserna är återkommer vi med inom kort.

fredag 7 december 2012

Nyckel till guld 2013

ANALYS Förra året gjorde jag en analys av vilken poängskörd som behövdes för att IFK Göteborg skulle vinna SM-guld. Släng gärna ett getöga på den här, så får du kanske en bättre förståelse för vad jag försöker göra redan från start. Nu tycker jag att det har blivit dags igen att, utan att titta på de olika lagens spelartrupper eller dess förändringar, bena ner säsongen 2013 i enkla siffror. Det handlar om vinst, oavgjort eller förlust.

Sedan vi utökade Allsvenskan till 16 lag har det krävts mellan 58 och 66 poäng för att vinna guld, oftast närmare det övre som ni kan se här nedanför.

2008: 64p (tvåan 63p, trean 54p) 
2009: 61p (tvåan 57p, trean 55p)
2010: 67p (tvåan 65p, trean 52p)
2011: 63p (tvåan 58p, trean 57p, fyran 54p)
2012: 59p (tvåan 57p, trean 56p, fyran 55p)

I förra årets analys valde jag att säga att vi tar full pott mot alla bottengäng och knappt några mot topplagen, något som skulle jämna ut sig i realiteten. Den här gången tänker jag titta på föregående säsongs resultat och försöka göra en uppskattning på hur många poäng vi bör ta mot respektive lag. Vi börjar uppifrån.

Elfsborg - 3p
Tre poäng hemma. Noll poäng borta. Så har det sett ut de flesta gånger de senaste åren. Vi utgår ifrån att det kommer se ut så också.

Häcken - 3p
Sedan Häcken gick upp i Allsvenskan förra gången har vi faktiskt inte lyckats med en bättre skörd än två kryss och en seger på tre säsonger (en poängmatch per säsong). Det brukar vara ett lotteri på förhand, oavsett vem som har hemmaplan. En seger på två matcher borde vi kunna ta, om inte deras jävla målvakt storspelar som vanligt. 

Malmö - 2p
Malmö är ett typiskt lag som vi spelar oavgjort mot både hemma och borta. Det är väl inte helt otänkbart att vi vinner varsin match också, men vi sätter lite halvpessimistiskt två poäng här.

AIK - 1p
Man kan säga vad man vill om de gulsvarta från Solna men tufft motstånd för IFK bjuder de allt som oftast på. Så här på förhand, utan att veta hur bra lagen kommer att vara, tycker jag att det vore extremt naivt att påstå att vi garanterat kommer ta fler än en poäng mot AIK. Vi har ruskigt svårt att göra mål på dem.

Norrköping - 4p
Här måste det ske en lite förbättring jämfört med föregående säsong. Norrköping slutade femma i Allsvenskan, något som jag tror att många lag kommer att se till att de inte gör en gång till. Nu vet man om att de är starka, och man kommer därför vara extremt laddade och på sin vakt. Med det som bakgrund tror jag på som sämst ett kryss i första matchen och sedan en trea i returmötet. Deras konstgräs kan ställa till det för oss.

Helsingborg - 2p
Se Malmö.

Så här långt: 15p av maximala 36p.

Åtvidaberg - 6p
Trots raketstarten på Åtvidabergs allsvenska sejour var IFK ett av lagen som inte vek ner sig mot dem. Seger både hemma och borta, något jag tror och hoppas att vi ska kunna klara av även nästa säsong, som är Åtvids "svåra, andra år".

Djurgården - 3p
Ännu ett lag vi brukar ha svårt för, dock bara på bortaplan. Oavsett om vi vinner övertygande hemma kommer Djurgården tillbaka oerhört starka på sin hemmaplan. Från och med juli månad spelar man på konstgräs, så vi kanske får hoppas på en match i Stockholm på våren för att lyckas bättre?

Kalmar - 3p
Samma som för Djurgården egentligen. Seger hemma, förlust borta. Så brukar det se ut tycker jag.

Gefle - 6p
Här har vi en fet revansch att ta efter utskåpningen där uppe senast. Gefle är och måste förbli ett lag som man ska ta full pott emot om man ska ha med guldet att göra.

Mjällby - 3p
Av någon anledning så har vi även svårt borta men lätt hemma mot Mjällby. Tre poäng känns mest realistiskt.

Syrianska - 6p
Förra säsongens fadäs är inte glömd, varken av oss eller av Erik Lund gissar jag, men däremot räknar jag med att Syrianska är snäppet sämre nästa säsong, samt att vi har revansch att utkräva. Full pott är ett måste om man vill ta guld.

Öster - 6p
Nykomlingar som vi bara ska ha full poäng mot.

Brommapojkarna - 6p
Se Öster.

Halmstad - 4p
Ännu ett lag vi har haft förbannat svårt för på bortaplan. Blir nästan alltid kryss nere i Halmstad.

Och summeringen av andra "halvan" ger: 43p av 54p möjliga.

Totalt landar vi då på 58p vilket räcker som bäst till en andraplats om man ska tro historiken. Med andra ord krävs att man plockar antingen lätta(re) poäng på bortaplan mot lag som Halmstad, Mjällby, Kalmar, Djurgården eller levererar ett par segrar emot några svårare lag som AIK, Malmö eller Helsingborg. Tänk också på att för varje poäng vi tappar enligt den här kalkylen måste vi ta in lika många poäng i någon annan match. En förlust mot t.ex. Gefle eller Syrianska kräver att vi vinner en match till mot kanske Häcken, AIK eller Malmö.

Min känsla är att det blir tufft för IFK även nästa år. Man måste definitivt höja sig för att inte åka på nitlotter mot de som vi gärna vill kalla för bonkegängen. Gör gärna en egen uträkning själv, med vad Du känner är realistiskt. På så sätt kan var och en bilda sig förväntningar redan nu. Jag väljer som vanligt att lägga mina lågt, så blir jag bara uppgiven istället för ledsen och besviken på riktigt.

/patricw
@patricwestberg

måndag 3 december 2012

Blåvittsupporterns dom är hård

Blåvittsupporterns dom är hård,
för stjärnorna glömde att glimma
Somnade alla på blåvit gård?
Tvåtusentolv förvandlas till dimma
Seppo har vandrat sin sista ban,
snön lyser vit på fur och gran
Har vi någonsin sett på maken?
Hoppas att Håkan är vaken

Han stod där framför vår blåvita dörr
och sa "All in, nu skall vi vinna",
Modigt och kaxigt som aldrig förr
Ska Stahres eld sluta brinna? 
Vid förluster man aldrig blir van
dags nu att visa din nästa plan
Har vi någonsin sett på maken?
Hoppas att Håkan är vaken





















Stundtals var vårt tonläge högt
men aldrig vi vikit en meter
Vår stolta rygg är något krökt
men från oss aldrig dumheter
I klubben vi älskar finns stolthet kvar
så snälla, ge oss snart våra svar
Har vi någonsin sett på maken?
Hoppas att Håkan är vaken

Tvåtusentretton är just det år
vi enade går emot seger
Inget i vägen för oss kommer stå
kamrater, vänner, kolleger
På läktarn, på stan är vi en stor grupp
en stark och enad Blåvit trupp
Ju mer jag tänker på saken
Självklart är Håkan vaken!

Vi ses på Valhalla!

KOM IGEN BLÅVITT!

Emil på operationsbordet

MEDICIN. Officiella går idag ut med nyheten om att Emil Salomonsson lägger sig på operationsbordet för att få bukt med sin tarmsjukdom som under 2011 fastställdes till den kroniska tarmsjukdomen Ulcerös kolit (inflammation i tjocktarmen). Emil har fram fram tills nu behandlats med medicin vilket inte verkar räcka längre.


Bland flera rubriker på internet kan man bland annat läsa att detta kan innebära slutet för Emils fortsatta karriär som aktiv fotbollsspelare. Ulcerös kolit har tidigare tvingat Per Svartvadet, Modo Hockey, att lägga skridskorna på hyllan.

För att alla ska få en bättre uppfattning om vad Ulcerös kolit är redovisar vi hur 1177.se har sammanfattat sjukdomen på sin hemsida:

Allmänt
Ulcerös kolit är en inflammation i tjock- eller ändtarmen, som gör att tarmens förmåga att lagra avföring försämras. Oftast får man sjukdomen i både tjocktarmen och ändtarmen. De flesta som får ulcerös kolit är mellan 20 och 30 år och det är oklart varför man blir sjuk. Man kan ha sjukdomen hela livet och den kommer och går i perioder. Sjukdomen kan inte botas helt, men man kan bli symtomfri efter en operation eller med effektiv medicinsk behandling. Risken för tarmcancer ökar särskilt om man haft ulcerös kolit i många år eller om man har sjukdomen i stora delar av tjocktarmen.

Symtom
Om man har ulcerös kolit är det vanligt med
  • blod i avföringen
  • diarré
  • ont i magen, som lindras efter att tarmen har tömts
  • tryck i ändtarmen som ger en känsla av att man måste gå på toaletten.
Behandling
Man kan ibland lindra besvären genom att ändra sina levnadsvanor, genom att till exempel minska stressen, sova mer och hålla sig till en viss diet. Ofta får man behandling med läkemedel, som kan göra att besvären helt eller delvis försvinner. Det är vanligt att medicinerna används för att förebygga en sjukdomsperiod. Svåra besvär av ulcerös kolit kan göra att man måste få tjocktarmen och ändtarmen bortopererade.

Mer information går även att få på Mag- och tarmförbundet.

Vi på Baraben önskar Emil all lycka till och hoppas snart få se honom springa upp och ner på sin högerkant igen!

fredag 30 november 2012

Vi behöver ingen ny anfallare!

STATISTIK Nu var det dags igen med lite siffror. Den här gången handlar det om 2012 års största bristvara, nämligen målskytte. Och inte vilket målskytte som helst, utan det som ibland mer, ibland mindre, tillhör vår lagkapten Tobias Hysén.

Sedan Tobias Hysén blev ordinarie i Häcken har det nämligen gått att se en viss trend i hans mål- och assistproduktion. Eller vad säger ni om det här?

2002: 25 matcher för BK Häcken - 9 poäng (7+2)
2003: 28 matcher för BK Häcken - 20 poäng (5+15)
2004: 25 matcher för Djurgårdens IF - 12 poäng (3+9)
2005: 25 matcher för Djurgårdens IF - 19 poäng (9+10)
2006: 15 matcher för Djurgårdens IF - 6 poäng (5+1)
Här stack Tobias utomlands under sommaren men återvände hem till Sverige och en blåvit skrud efter bara ett år i England.
2007: 6 matcher för IFK Göteborg - 1 poäng (1+0)
2008: 30 matcher för IFK Göteborg - 11 poäng (4+7)
2009: 27 matcher för IFK Göteborg - 22 poäng (18+4)
2010: 22 matcher för IFK Göteborg - 13 poäng (10+3)
2011: 29 matcher för IFK Göteborg - 21 poäng (16+5)
2012: 30 matcher för IFK Göteborg - 13 poäng (6+7)

Den som är lite observant kan se att jag fetmarkerat varannan säsong. Vad betyder då detta? Jo, om ni jämför poängskörden under dessa år med de som inte är fetmarkerade (2007 undantaget, då han inte spelade speciellt mycket) ser ni förhoppningsvis det som jag vill peka på. Det borde ha gått att förutspå på förhand att Tobias "Tobbe é klar!" Hysén inte skulle leverera särskilt mycket just denna säsong. Han gör nämligen bara det varannat år.

Udda år snittar han (2007 borträknat) 20,5 poäng.
Jämna år snittar han (2006 borträknat) 11,6 poäng.

Med andra ord behöver vi inte panikvärva en anfallare nu, utan kan lugnt vänta en säsong till innan vi plockar hem Marcus Berg som inte riktigt verkar klar med sitt Europa-äventyr ännu. Nästa säsong kommer Tobias Hysén att göra upp emot 20 poäng och om man tror på statistiken kommer majoriteten av dessa att vara mål.

Vad skönt det känns nu va?
/patricw
@patricwestberg

Vad kommer tomten med i år?

Det börjar nalkas mot juletid!

Vi närmar oss julafton med stormsteg, och jag är övertygad om att samtliga av er, Mina barn, har varit riktigt goda och snälla supportrar, och att ni kommer få många fina blåvita paket. Ni vet, med sånt där lyxigt och glansigt omslagspapper, där smält lack förseglar flikarna och paketsnöret är delat så där fiffigt i mitten.
Julen är en tid där man skall vara tillsammans - umgås med familjen, knäcka nötter och lyssna på Peter Jöback framför brasan. Passa verkligen på att skämma bort varandra - rå om varandra och inte minst, drick kopiösa mängder glögg.

Allt det där är bara skitsnack. Julen är inte en tid för oss att vara tillsammans.
Det är ett substitut för att överleva den misär då Allsvenskan har uppehåll.
Det är en ursäkt. Ett tidsfördriv. Det finns bara en tomte. Han heter Håkan Mild.

Hur som helst - den 1:e advent smäller det. Då skall det bakas, pyntas och pysslas. För er som har idétorka och har kört fast tänkte jag här nedan ge lite tips på hur ni kan få det lite mysigare i hemmet.


Ur äggkartong är denna lilla Nisse gjord. Skaparen har döpt honom till Torbjörn.
Bredvid Torbjörn står en kona. Detta är bra mycket roligare än den klassiska speldosan,
och blir du mot förmodan trött på honom är det bara att stänga locket.


Ingen jul utan julgran, och självklart är det den vita granen som gäller.
Här dekorerad med blå kulor. Vad det andra krafset är har jag ingen aning om.



Det absolut viktigaste till julpysslet är hemmets majestätiska fort.
Om det är något minne jag tar med mig från min far så är det;
"Min son, det finns bara två sätt att se hur en person är - dels på hans skor,
men också på hans pepparkakshus."


----------------------------------------------------------------------------------------------------



Med dessa små tips vill jag passa på att önska er ett riktigt gott säsongsuppehåll, så lovar jag att sköta mig riktigt fint, för er skull, nästa år igen.


Ps. Julgransbilden lånades från http://ninna77.blogspot.se/ En riktigt bra blogg som kommer med mycket tips om inredning. (Ping alla fotbollsfruar)

torsdag 29 november 2012

Änglar som märkts för livet

SUPPORTRAR. Att de sista säsongerna orsakat stora skador och rivit upp djupa sår, det vet vi. Att resultaten och spelet inte värmt, det vet vi. Kärleken och stödet till IFK Göteborg är dock mycket djupare rotat än så. Det kommer om inte annat Cecilia och Christoffer få statuera exempel för nedan.

Christoffer blev förälder för en kort tid sedan och det tog dryga femtio timmar innan hans nyfödda dotter hade sett sin första blåvita PPV-match. Det var förmodligen en förlustmatch med tanke på att det var under innevarande år han blev förälder. Som en hyllning till IFK Göteborg, och för att visa för sin omgivning att de sportsliga resultaten inte ligger till grund för supporterskapet, valde han att tatuera in en i högsta grad utmärkande skyddsängel på sin vänstra överarm.

Cecilia är en 22-årig tjej från Ljungby, med det blåvita hjärtat på rätt ställe. Hon får ofta frågor om vad hennes tatuering står för och betyder och hon får ofta höra att hon inte är "riktigt klok" eller "tänk om du byter favoritlag då?". För Cecilia finns det dock bara ett lag, en klubb. Om detta vittnar hennes tatuering.


Att försöka bena ut vad som är en "riktig supporter" eller inte är tämligen meningslöst då det sannolikt finns lika många olika supporterskap som det finns människor som kallar sig supportrar. En sak är dock säker. Väljer man att märka sin kropp för livet efter säsonger som de vi precis fått uppleva så är man utan tvekan en riktig supporter. Detta innebär oerhört mycket för IFK Göteborg i längden. I hela Sverige går det runt människor med tydligt blåvita budskap intatuerat på sina kroppar. De kommer alltid få frågor om sina tatueringar - och alltid få berätta för sina omgivningar om sin kärlek till IFK Göteborg.

Tack till Cecilia och Christoffer för era bilder!

tisdag 27 november 2012

Gästkrönika bildspecial - Emelie

GÄSTKRÖNIKA. I dag serverar vi en gästkrönika bildspecial gjord av en flicka vid namn Emelie.
Eftersom vi gillade Emelies bilder så mycket kommer hon, i den mån hon kan, dela med sig av bilder från kommande bortamatcher i Skåneregionen.
Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Maila oss din text eller din bild på:kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad här - på Fotbollsgöteborgs största och bästa blogg!

Det var en vanlig skoldag när min kompis frågade vad jag helst av allt ville uppleva i livet innan det var dags och lämna jordens yta. Det dröjde inte länge innan jag svarade med svagt gråt i rösten: ”Helst av allt vill jag, precis som alla andra IFK Göteborgs supportrar uppleva en fantastisk Allsvensk säsong som avslutas med att man står på Gamlas Ullevi, inväntar slutsignalen av säsongens sista match som resulterar i att vi får fira det 19:onde och efterlängtade SM-guldet. Dock inte bara som en trogen supporter, utan som en fotograf som följt laget och föreningen genom hela säsongen, borta som hemma, i med och motgång.”

När min "fotbollshatare" till vän ifrågasatte denna dröm och ljuva tanke så gick det genast upp för mig – det finns folk som verkligen inte har någon stor passion och förståelse för hur mycket känslor det egentligen finns inom fotbollsvärlden. Det är inte bara en boll och ett gäng spelare som kämpar för en seger. Det är mer än så. De flesta drömmer om pengar, kärlek och kändisskap medan andra lever sig in i dröm fylld med blod, svett, tårar och fotboll.

Jag och min kompis promenerade genom Helsingborgs centrum när jag förklarade att det är en ren kärlek som växer inom en när man väl står på Gamla Ullevi och förs samman med alla supportrar i tonerna till Snart Skiner Poseidon. När vi alla förenas i ett och samma vrål efter slutsignalen och segern är vår. Vi lämnar Ullevi med en stolthet i hjärtat och längtar redan efter den kommande matchen, då vi åter igen kan få visa våra starkaste känslor och leva för vår passion. När vi sedan efter 29 omgångar genomgått gråt av både glädje och sorg, väntas säsongens sista match som ska resultera i ytterligare ett SM-guld, då vi återigen står på Gamla Ullevi och inväntar den 30 slutsignalen och sedan kan rusa in mot planen och tillsammans skapa historia och fira hela natten lång.

Tanken på att stå nere vid Gamla Ullevis gräsmatta som fotograf och fånga dessa ögonblick som sker under 90 minuters tid om och om igen under en hel säsong är tillfredsställande. Men att få fånga den otroliga historien bakom ett 19:onde SM-guld är en långt levande dröm. 
En dröm, som skall uppfyllas.
En dröm, som inom en kort tidsperiod kommer vara ett minne blott.
En dröm och ett minne som ska återberättas i decennier. 

Fram tills det 20:onde SM-guldet åtminstone.. 

Min långa och inlevelsefulla förklaring bidrog till att min kompis till viss del fick en uppfattning om vad fotboll egentligen handlar om, och vad det är för historia som ska dokumenteras och återberättas. Vad en sann passion är, och vad som, i mitt liv, är en sann och ren jävla kärlek! I med och motgång, glädje och sorg, tills döden skiljer oss åt. Som legenden Bertil ’Bebben’ Johansson sa; ”Man vet inte, näste dag är det min tur, sånt är ju livet och det är ju bara att acceptera. Men jag går ju inte och funderar på att jag ska dö imorn men så lätt är det och dö alltså. Men Blåvitt får aldrig dö.”

Vi är blåvitt! Vi har satt våra spår i fotbollens historia, men än är det inte slut. Så nu vänder vi ryggen till den allsvenska säsongen 2012, bryter ner minnena till sand så de rinner ut med tiden och tar en paus. För om ett par månader är det dags igen, då återförenas vi på Gamla Ullevi med blickarna framåt och satsar allt, för guldet det ska hem till Göteborg!

Nu kör vi!


söndag 25 november 2012

P1 Dokumentären Kom Igen Gubbar! (Blåvitt 2012)

WEBBRADIO. Tidigare under söndagen sändes den omtalade P1 Dokumentären "Kom igen Gubbar"...


Lyssna: Kom igen gubbar! av Louise Jacobson

Programmet kan även laddas ner direkt som podcast/mp3a HÄR.


fredag 23 november 2012

Kan vi fylla Gamla Ullevi?

STATISTIK OCH HETS Med Sveriges största supporterskara är det näst intill pinsamt att inte kunna ha ett högre publiksnitt än de dryga 10 000 vi haft de senaste säsongerna. I år var vi inte bara efter Malmö och AIK utan till och med Elfsborg. Jag tänker här presentera en uppskattning på hur lite som egentligen krävs för att vi ska fylla Gamla Ullevi match ut och match in.

Enligt en undersökning som gjordes nyligen påstods det att det finns ungefär 477 000 IFK-supportrar runtom i Sverige. Totalt bor 9 515 000 människor i landet. Enkelt matematik kan då berätta för oss att ganska exakt 5% av Sveriges befolkning faktiskt är Änglar.

I Göteborgs tätort bor 550 000 människor. Om vi antar att antalet supportrar till varje lag är jämnt utspridda över Sverige skulle således även 5% av Göteborgs befolkning ha Blåvitt som sitt lag. Lite enkel matematik igen så kan vi då hävda att minst 27 500 Göteborgare håller på IFK.

Så är det naturligtvis inte i realiteten. Eftersom geografisk plats är en stor faktor när man skapar relation till ett idrottslag är ju sanningen den att många fler i just Göteborg har IFK som sitt favoritlag än i någon annan stad.

I en undersökning från 2007 (presenterad på BaraBen i mars 2009) uppger 6 av 10 Göteborgare att deras lag är IFK Göteborg. Drygt 1 av 10 håller på Gais och knappt 1 av 10 håller på Öis. Resterande håller på något annat svenskt lag (t.ex. Elfsborg) eller på något utländskt lag.

Året då undersökningen gjordes, 2007, var visserligen ett par år sedan nu. Om vi tittar på publiksnitten sedan dess (och lite till) kan vi se följande:
  • IFK haft runt 10 000 i publiksnitt nästan varje år sedan 2006 (undantaget guldåret 2007 och nästan-guldåret 2009).
  • Gais har tappat från nära 7 000 (2006 och 2007) till mellan 4 500 och 6 000 beroende på år.
  • Öis, som spenderat samtliga år sedan 2007 utom ett i en lägre division, har legat stadigt på ungefär 2 500 i snitt. Dock är det väl rättvist att nämna deras åskådarantal under säsongen 2009, när man spelade i Allsvenskan. Då hade de nästan 5 000 i snitt, trots att man var så dåliga att man åkte ur igen.
  • Häcken, som inte ens var med i undersökningen 2007, är det enda laget som har en tydligt uppåtgående trend. Deras framgångar på planen har gjort att de gått från ett snitt på under 1 500 till över 3 000. Det som blir intressant är att se om deras snitt i år, då man var med i guldstriden till sista omgången, på nästan 4 500 personer per match är en indikation på nästa års snitt eller om man går tillbaka till runt 3 000 igen.
Sammanfattar man ovanstående kan man egentligen konstatera att den ökning som Häcken har gjort inte är på bekostnad av IFK, dvs det är inte IFK-supportrar som bytt lag till Häcken. Antingen är det Gaisare eller personer som inte tidigare hade något favoritlag i Sverige (eller över huvud taget) som numera väljer att gå och se Häckens matcher.

Om man är lite negativ av sig kan man räkna högt på de andra lagens snitt för att ge oss ett "worst case scenario" om hur fördelningen av supportrar i Göteborg ser ut. Ponera att Gais har 5 000 på sina matcher, Öis har 5 000 när de spelar i Allsvenskan och Häcken kommer göra ett bra år nästa år också och närma sig 5 000 i snitt de också. IFK fortsätter på sina stadiga 10 000. 20% håller fortfarande på något annat lag.

10 000 personer av totalt 31 250 (10 000 + 5 000 + 5 000 + 5 000 + 20%) är i princip en tredjedel, 32%. I teorin har alla lag lika stor andel supportrar som går på matcher som anhängare som stannar hemma. Därför antar vi att fördelningen av det totala antalet anhängare i Göteborg är samma som fördelningen av antalet människor på matcherna. 32% av Göteborgs tätorts (mer eller mindre) fotbollsintresserade håller på IFK Göteborg.

Fördelningen mellan hur många som anser sig ha en lagtillhörighet kontra inte är intresserade av klubbfotboll över huvud taget är svårt att veta. Om man tittar på antalet svenskar som följer sändningarna av landslagets matcher ser man att det brukar vara ungefär två miljoner, något fler när det är större matcher, men i runda tal 20% av Sveriges befolkning. Vi antar att det finns lika många som bara följer landslaget som det finns personer som enbart följer sitt klubblag, då bör samma antal, 20%, av det svenska folket ha någon form av intresse för klubbfotboll.

Sammanfattningsvis: 20% av Göteborgs befolkning är mer eller mindre intresserade av klubbfotboll, vilket motsvarar ungefär 110 000 människor. 32% av dem säger att IFK är deras lag, konstaterade vi tidigare. Då landar vi på runt 35 000 människor, enbart i Göteborgs tätort, som håller på IFK Göteborg. Om hälften av dem går på match så har vi fyllt Gamla Ullevi, utan att en enda stackars sate från kringliggande kommuner eller långväga resmål får biljett.

Dock är det flera aspekter som gör att inte alla går på match ut och match in. Tid är den ena, ekonomi är den andra och hype är den tredje. Den sista "ursäkten" accepterar jag egentligen bara i ett läge som de sista två-tre matcherna för säsongen en säsong som den vi haft i år, då inget finns att spela för och spelet inte värmer för fem öre. Inte heller jag hade motivation att gå på sista matchen och när den halvt krockade med en innebandymatch i Korpen blev det ett enkelt val att inte gå dit. Spelarna hade redan lagt ner säsongen, så varför skulle jag fortsätta?

Angående tid så har vi ju faktiskt konstaterat att det inte behöver vara så tidskrävande eftersom det räcker att varje IFKare går på varannan match i snitt för att vi ska fylla Gamla Ullevi med enbart göteborgare. Och handlar det om ekonomi så kan man ju använda samma resonemang. Köp årskort varannat år och gå på (i alla fall nästan) alla matcher det året och stanna hemma året därpå. Gör alla likadant så fyller vi arenan varje match.

Det här är givetvis inte fakta och det är inte heller riktigt så svart och vitt som jag framställer det, men vi borde verkligen kunna vara mycket, mycket närmre fullsatt än vad vi faktiskt brukar vara.

/patricw
@patricwestberg

Minnen från Råsunda

ÅTERBLICK. Dagen efter sista matchen på Råsunda är det dags att ta en titt i backspegeln och minnas 2 av de vackra stunder arenan har gett oss. Håll till godo:





Sedan får vi inte heller glömma hur AIK kommer minnas Råsundas sista spark....

torsdag 22 november 2012

P1 Dokumentär: "Kom igen, gubbar!"

P1 söndag den 25 November klockan 15:03

RADIODOKUMENTÄR. Vi visste alla förutsättningarna inför årets säsong. Efter en ovanlig satsning med ett flertal prestigevärvningar så var framgång det enda som räknades för IFK Göteborg säsongen 2012. En toppstrid, kanske ett guld, vi som följde laget under försäsongen såg ett självsäkert gäng som stundtals spelade bländande fotboll. Det var lätt att vara blåvit. Vad kunde gå fel? Allt visade det sig. IFK Göteborg blev ett rysligt exempel på fotbollens komplexitet och psykologi, vi fick bevittna en mental härdsmälta som nästan slutade med degradering.

Under den här märkliga säsongen följdes laget av Sveriges radios Louise Jacobson. Det som hon först trodde skulle bli en radiodokumentär om segrar och vinnarkultur blev till slut något helt annat. Jag ringde upp henne och frågade varför hon ville göra den här dokumentären.

– Därför att … jag är lite fascinerad över det här med vinnarskallar, och till en början var det ju tänkt att Blåvitt skulle vara med i toppstriden vilken jag ville följa, men nu blev det ju inte så riktigt.

Vad hade du för relation till fotbollen innan?

- Ingen! Jag hade bara sett några matcher på TV då och då. Men absolut inte Allsvenskan. Men jag var ändå fascinerad och förstod ju att det engagerade många och kände att jag ville förstå.

Hur har ditt förhållande till fotbollen förändrats

– Jo, jag har ju blivit mer intresserad. Inte såpass att jag kommer köpa årskort nu, men jag kommer helt klart att se fler matcher, Allsvenskan och andra. Man behöver ju få lite nycklar för att det ska bli kul, så är det ju med all kunskap. Och först då kan man skaffa sig ett eget förhållande till det. Men att bli sådär galet lycklig av fotboll som jag sett andra bli, dit kommer jag nog aldrig. Då måste det till något socialt eller genetiskt.

– Det jag kommer minnas längst är nog den kompakta stämningen som uppstår i ett rum med 30 män med gott självförtroende. De garvas åt saker hela tiden, utan att man fattar poängen. Det är väl del av en kultur. 

Hur var det att komma in i en grupp som drabbades av det här oväntade nederlaget?

– Mm … det var ju spännande att se humörsvängningarna. Mikael Stahre brukade prata om den här känslomässiga hissen som man inte får åka med i, men det var ganska mycket en känslomässig hiss.
– Stahre är väldigt intressant tycker jag. Han är väldigt engagerad som person och tränare. Det jag blev nyfiken på hos honom var hans oerhörda vinnarfokus. Alla elittränare bör ju ha det mer eller mindre tänker jag, men Mikael Stahre var inte rädd att säga att vinnandet betyder allt för honom.

– Och det är ju sjukt spännande att komma in i en grupp, och försöka fånga upp vilken jargong och vilka värderingar som råder där tycker jag. Det speciella med fotbollen är att allt handlar om att vinna, vinnarmentaliteten är norm för nästan alla där, och det var det där svartvita jag ville skildra i den här dokumentären.

Dokumentären sänds i P1 på söndag den 25 november klockan 15:03

Louise Jacobson arbetar för Sveriges radio och har tidigare bland annat gjort dokumentären "Sommar utan män" som nominerades till Tempo Radio Award 2011.

@BengtsonJoakim

Gästkrönika signerad John Alvbåge

GÄSTKRÖNIKA. I dag serverar ingen mindre än John Alvbåge en gästkrönika om sitt liv som fotbollsupporter och spelare. Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Maila oss din text eller din bild på:kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad här - på Fotbollsgöteborgs största och bästa blogg!


Hej Alla Blåvita.

Det är alltid ett litet känsligt ämne när man får frågan att skriva en krönika för fotbollsbloggarnas fotbollsblogg BaraBen. Det är givetvis en ära att få frågan, men det kanske kan uppfattas som fjäsk till fansen att smöra och klappa fansen medhårs. Men jag tänker inte bry mig om det nu. Jag ska helt enkelt försöka skriva ner något som kommer rakt ifrån hjärtat.

Jag har inte här i denna krönika tänkt summera det Blåvita året 2012, eller berätta om mitt första hela år som Blåvit spelare. Jag har valt ett helt annat ämne. Dels för att jag brinner mer för det ämnet jag ska skriva om, och sen så har ju det Blåvita fotbollsåret inte varit så jävla roligt så att det är värt att summeras i en krönika eller liknande. Det bästa med året är att vi nu har mer erfarenhet än förra året och att vi har ett jädrans sug på att göra något bra med fotbollsåret 2013!

Saken är den att under ledigheten som är just nu så har jag haft tid till att göra lite saker som jag under året skjutit upp till framtiden.
Dom där hyllorna måste upp  -  Det gör jag när jag får tid...
Jag måste måla färdigt på övervåning  -  Det gör jag när jag är ledig...
Fan jag måste städa i garaget  -  Det gör jag på semestern....
osv osv...

Så när jag var ute i garaget och städade för någon vecka sen så började jag rota i gamla flyttlådor för att se vad som skulle sparas och vad som skulle slängas. Då hittade jag en låda som innehöll en mängd gamla foton, tidningsutklipp och gamla fotbollsalbum ifrån VM 1990 och 1994 osv. Jag började bläddra och på en sekund så kändes det som att jag var en pojke på 7-8 år igen. 
Jag visste inte då vad jag skulle bli, men jag kunde drömma om det. Jag drömde mycket och ofta.
Jag ville bli fotbollsmålvakt och jag ville spela i Champions League med Blåvitt.
Faktum var ju att varje gång jag satt framför TV:n, eller stod i kylan på Ullevi och såg spelarna komma in till Champions League-låten så stannade världen upp för en stund. Man stod och njöt, och gåshuden var total. 
"The Champions Leaaaague, the Chaaaaampionsssss" - Fantastiskt!

Hela den där framgångrika eran på 90-talet med SM-guld efter SM-guld och Champions League-matcher varje höst/vinter på Ullevi gjorde ju att min kärlek till klubben var stor. Jag var ingen medgångsupporter som bara höll på Blåvitt för att dom var Sveriges bästa lag - Jag höll på Blåvitt för att min morfar, pappa och alla andra i släkten gjorde det. Jag fick en Blåvit uppfostran skulle man kunna säga. Vi hade en sån där liten matchdräkt hängandes med en sugpropp i ena fönstret i familjekombin och pappa hade gamla porträttbilder av spelare i byrån hemma som han visade mig ibland. När jag var hemma hos mormor och morfar så kunde morfar berätta om gamla Blåvita storspelare som jag aldrig hört namnet på tidigare. Jag var som liten grabb imponerad och att få spela i Blåvitt var ju den ultimata drömmen om det ens var möjligt att få göra det.


 Lagbild ifrån RekordMagasinet, IFKs lag ifrån 1945. Jag fick Morfars RekordMagasinet utklipp innan han gick bort. Jag har kvar samlingen än idag, den har ett stort värde för mig.


Jag insåg ganska tidigt att det var fotbollsmålvakt jag ville vara. Jag spelade visserligen handboll länge in i tonåren och var inte helt värdelös där, men fotbollsmålvakt var ju grejen, det som var roligast. Man fick ha handskar på sig och det var riktigt skönt att kasta sig på grusplanen kunde jag tycka.
Jag gillade hela grejen med att vara målvakt och intresset var stort.

Jag hade förebilder och idoler och det är just det ämnet som denna krönika handlar om. Att man ska ha drömmar och att man måste ha förebilder!
För mig så har mina drömmar och mina förebilder haft en extrem påverkan på just mitt liv och på vart jag är idag. Mitt pojkrum hade visserligen Batman och Stålmannen på väggarna men annars var det andra superhjältar som gällde - Sebastiano Rossi, Gianluca Pagliuca, Michael Proud Homme, Claudio Taffarel, Peter Schmeichel och såklart Thomas Ravelli.

Ravelli var speciell för han var min Blåvita hjälte. Han var gud för mig när jag växte upp och jag gillade honom långt innan 1994 då resten av Sverige fick upp ögonen för honom.
Jag njöt som 12årig pojk att Ravelli blev hjälten i VM 94. 
"Haha där fick ni alla tvivlare" tänkte jag. För jag minns hur sjukt ifrågasatt Ravelli var just innan den där magiska sommaren 1994.
Jag minns tydligt när jag var 10 år gammal. Året var 1992 och det var EM på hemmaplan och Ravelli skulle stå i Femmans köpcentrum och signera bollar. Jag åkte in med mamma och alla hennes dagbarn för att få en sån där EM 92-boll signerad. Väl framme hos Ravelli så var jag stum, helt förstummad. Jag tror inte ens att jag fick fram ett "hej".
Ravelli ville vara trevlig och kallpratade lite till mig. Han såg att jag hade en Los Angeles Kings-keps på mig och sa "Kings, aha så du spelar ishockey?". 
Jag fick inte fram något svar jag bara mumlade något för jag spelade ju inte alls ishockey. Jag hatade ishockey.
Jag var nog hans största fan och fick inte sagt ett skit till honom.
Det hela var slut och det var mer folk som skulle ha sina bollar signerade och jag gick till min mamma som glatt stod och tittade på sin son som äntligen fått träffa sin idol. Men jag var ledsen och förstörd eftersom att Ravelli nu trodde att jag spelade ishockey. Han hade ju ingen aning hur mycket jag avgudade honom.
Hela dagen var förstörd och på bussresan hem till Torslanda så tittade jag ner i golvet och tänkte hur dum i huvudet jag var som hade på mig min gamla urtvättade Los Angeles Kings keps just denna dagen. Hur kunde jag vara så dum att jag nu hade fått Ravelli att tro att jag gillade ishockey - idiot!
Det tog ett tag att smälta och det är väl inte för inte som att jag minns hela historien än idag.
Sen den dagen som 10åring så har det gnagt mig i bakhuvudet att jag ska fan visa någon gång för Ravelli att jag inte alls spelar ishockey utan det är fotboll som jag spelar och att jag är fotbollsmålvakt, precis som han själv.,


En del av EM92-laget. Ni kan se flera Blåvita hjältar som Kennet, Rehn, Micke Nilsson, Ravelli och min personliga favorit Micke Martinsson

Att ha förebilder är ett utav dom bästa tipsen jag kan ge till en ung fotbollspelare. Titta på din idol och försök göra likadant. Se och lär!
Jag missade inte många av hemmamatcherna när jag kom upp i tonåren och allt som oftast så åkte jag buss och spårvagn in till Gamla Ullevi med mina andra Blåvita kompisar från Torslanda.Det var stämning redan på bussen. Ofta hoppade vi av på Backaplan och tog spårvagnen över Götaälvbron för på spårvagnen var det alltid så bra drag. 
Väl inne på Gamla Ullevi så sa jag ofta till kompisarna att "Gå ni bort till klacken så kommer jag sen", för jag stod allt som oftast precis bakom Ravellis mål och tittade på hans uppvärmning. Jag såg på honom och försökte suga i mig av varje intryck jag kunde få. Jag tog hundratals "mentala bilder" som jag sen försökte göra till mina hemma på TorslandaVallen. När uppvärmningen sen var klar så trängde jag mig in borta hos klacken med kompisarna för att lyssna och sjunga med i Andreas Tolls allsång.
Ibland var det för packat med folk på Gamla Ullevis långsida så vi var tvungna att stå på kortsidan där Micke Nilsson minst en gång per match sköt en boll över till Stampgatan på andra sidan vattnet. 
"-Micke Nilsson skjuter för o döda, Micke Nilsson skjuter för o döda!"

Jag och min kompis Mats Johanesson innan avresa till ännu en Blåvitt match.
            Ni ser också hur sjukt modern jag va på den tiden! Lusekoftan! =)

Idag så är det givetvis en viss Malmöpåg som heter Zlatan som är alla kidsens förebild och det är han som till 90% gör att vår Svenska fotbollsframtid kommer att bestå av sulfinter, klacksparkar och bicicletas. 
Zlatan är tokviktig just därför men jag är i grund och botten en kille som njöt mer åt Jonas Thern och Stefan Schwartz tacklingar än åt finliret som ung.
Jag minns väl den gången som den övernaturligt snabbe Andrei Kanchelskis blev så enkelt ikappsprungen av Jocke Björklund på Nya Ullevi 1994, och när Jocke tog bollen ifrån Kanchelskis så jublade jag så högt jag kunde. Det var vacker fotboll för mig.
Annars var Roberto Baggio min allra största idol om jag nu inte skulle välja en målvakt. Roberto Baggio var liraren jag alltid var när jag skulle spela ute och skjuta straff när vi lekte "VM-final" på gräsmattan hemma vid radhusområdet i Torslanda. Det var det enda tillfället, annars så var jag målvakt och då var det Schmeichel, Ravelli och grabbarna som gällde.


Lagbild på mitt gamla Torslanda IK lag. Bilden tagen efter segern i Lion Cup 1992. Good old Times!

Just det att få vara en del av IFK Göteborg idag är stort för mig, otroligt stort. Jag kan väldigt enkelt relatera till alla unga supportrar för jag är ju en av dom liksom. När det står en liten kille och vill ha sin keps eller tröja signerad efter träningen så ler jag bara, för jag har precis gjort som han en gång i tiden. Det känns inte som att det var så längesen, trots att jag numera är 30 år fyllda och har hår på pungen.
Hela idén till denna krönikan fick jag som sagt när jag rotade i den där flyttlådan ute i garaget och kände mig som en ung pojke igen. Innehållet i lådan påminde mig om min uppväxt som gjort att jag är där jag är idag. Jag drömde och ville bli som mina idoler......och en bit på vägen har jag kommit för jag drömmer fortfarande om det där Champions League låten som jag återigen vill höra på Ullevi....
"The Chaaaampioooons Leaaague, the Chaaaaampionssss!"



Bild tagen i Svanesund 1997 då jag var med på IFKs Sommarproffs. Hittar ni mig på bilden? Andra lirare på bilden är bland annat Johan Elmander, Stefan Ishizaki, Daniel Niklasson mfl. Som ledare ser ni bland annat Bullen, Ola Svensson och legenden Leif Nilsson.


Fortsätt drömma gott folk, det är sjukt viktigt och Heja Blåvitt !

//

Eder burväktare John Alvbåge


Samtliga bilder är ifrån John Alvbåges privata samling.