På gång
tisdagen den 20:e december 2011
Fotbollens sista proletärer - bäst i världen!
FILM. Den svenska dokumentärfilmen Fotbollens Sista Proletärer vann pris för Bästa Fotbollsfilm vid den Internationella Sportfilmfestivalen i Italien. Här tar filmens regissörer Carl Pontus Hjorthén och Martin Jönsson emot sportvärldens egen oscarsstatyett - il Paladino d’Oro, vid prisceremonin på Teatro Politeama i Palermo.
Filmen kan du naturligtvis köpa i Blåvittshopen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 Kommentarer:
Haha, enda nominerade?
Grattis grabbar! Snyggt jobbat!
Underbart....
Nu skall vi bara bli bäst på plan igen också!!!
anonym 16:38/ Nej, det är ju vinnarklippet ditt hövve.
Handlade inte den nästan enbart om politik. Tycker att det var en skitfilm.
Jonas F: Ge gärna lite filmtips. Om du anser att filmen var en skitfilm är jag väldigt nyfiken på vilka fotbollsfilmer du anser vara bra.
Själv har jag låtit mitt exemplar gått varvet runt både på jobbet och bland vänner och alla har gillat den, oavsett klubbtillhörighet.
Kul, men ärligt talat tyckte jag filmens vinkling inte kändes helt 100.
Grattis! Härligt att våra färger får visas upp ytterligare i världen.
Kul som fasen att vi får lite uppmärksamhet där ute! Nu väntar jag bara på uppföljaren om UEFA 87 och 90-talets CL-äventyr.
Jonas F/ Regeringskansliet ringde och vill ha tillbaka sin arbetstid som du surfat iväg på BaraBen.
De var innan kapitalismens tid underbart inga jävla moderater här inte! Detta var hederliga socialdemokratiska arbetare som brilljerade!
Är inte filmen lite revisionistiskt. Det var nämligen inte Roland Nilsson som missade sista straffen, det var en norrman(källa wikipedia). Man anklagar inte svenskar i onödan, man ska klaga på norrmännen
Något som stör mig och som sänker omdömet på dokumentären, är att dom INTE gör det tydligt att Blåvit faktiskt fick revanch året efter, då man vann cupen! Det hade ju varit pricken över i:et, så att säga. Det som inte är inbitna Blåvitare har ju ingen aning om att dom faktiskt var i final året efter, där dokumentären tar slut.. hade varit ett bättre slut, om ni frågar mig. Upprättelse och stolthet!
Skicka en kommentar