På gång


fredag 31 december 2010

"Jag började ifrågasätta, kritisera och misstro"

NYÅRSKRÖNIKA. Jag är tillbaka igen, och det är ju självklart bara för att få åka med på Blåvitts kommande träningsläger, men det förstår ni väl?

Det är snart ett nytt år och jag sitter hemma och tänker tillbaka på det året som har varit. Var det bara bedrövelse och elände? Finns det ingenting man kan packa ner i bagaget som är positivt och ta med sig på resan in i framtiden? Jag minns matcherna på Valhalla, hur sinnessjukt kallt det var och hur Erling smög omkring i sin blåvittmössa med päls och snackade danska, jag minns hur Frankie mitt under pågående match fick rädda mig från att göra ett ofrivilligt stagedive ner från snödrivan (läktaren som var täckt med snö) och in i publiken nedanför. Jag minns hur vi stod utanför omklädningsrummen med Kanal Glenn-teamet och väntade på att få intervjuer av spelarna, jag minns hur nervös jag var inför min första filmade intervju och det såg och hörde ni kanske på min intervju med Tobbe som kommer att gå till historien som den sämsta intervjun någonsin, men jag bjuder på den, någonstans måste man börja.

Jag minns bloggalan, eller nej förresten det gör jag inte för där var jag ännu mer nervös, eller kanske förväntansfull? Jag vet inte – men det var helt underbart att få ta emot pris för bästa sportblogg - en dröm som gick i uppfyllelse, flera av er anser säkert att jag var en av de skribenterna som förtjänade att ta emot priset allra minst, och jag förstår er, jag kände precis likadant. Jag hade hellre sett Feldgrau kliva upp på scenen, Feldgrau som med sina femmor har varit en av mina favoritbloggare innan och även efter att jag själv fick äran att skriva på denna blåvittblogg. Men vet ni vad? Det spelar ingen roll vem som hämtade det fysiska priset på den scenen, vi är ett. Vi är BaraBen, tillsammans var vi värdiga vinnare. Men jag tackar det ödmjukaste för att jag fick äran att hämta hem priset från Stockholm.

Efter det var det dags att resa till Cypern, Frankie hämtade upp mig i ett snöoväder helt omänskligt tidigt på morgonen, jag minns hur jag däckade av utmattning direkt planet lyfte, också av nerver och pressen som jag visste att jag hade från er läsare. Jag vaknade strax innan vi landade i Österrike(?), min geografi är sämre än sämst men jag är i alla fall fullt medveten om att vi landade i ett annat land. Det första jag ser när jag vaknar är Frankie som sitter och pekar ”Fuck You” åt mig och klagar på att jag är det sämsta resesällskapet någonsin. När vi väl kom fram till Ayia Napa efter vad som kändes som ett helt års resande började jobbet direkt, innan Blåvitt hade anlänt till sommar-ön så planerade vi hela veckan, vilka ska intervjuas? Ska allt göras i text? Film? Vem ska vi fokusera på? Vi lokaliserade träningsanläggningen och spelarhotellet, vi upptäckte Ayia Napas värdelösa internetuppkoppling och laddade för en vecka full av jobb.

Spelarna och alla ledare var helt underbara att jobba med, de tog emot oss väldigt väl och släppte in oss i gänget. Kim (ni minns den Danske målvakten?) var den som överraskade mig mest, han öppnade sitt hjärta och vi hade bra pratstunder på bänken innan träningarna drog igång. Frankie tycker att vi är lika, jag och Kim, att vi klagar lika mycket bägge två, kanske det var därför vi kom bra överens? Tobbe, Sella och Kalle Svensson tillsammans med Råttan hade när som helst platsat i humorprogrammet parlamentet och hade dominerat över alla komiker som sitter där idag. (Tips till er gubbar när ni lägger fotbollsskorna på hyllan!). Så till er som inte har sett Blåvitt under träning, jag råder er att åka upp till Skatås/Kamratgården och uppleva den stämning och kamratskap dem bjuder på.

Efter träningslägret så drog säsongen igång, efter matchen i Kalmar kändes det avgjort, vi spelade så förbaskat bra. Efter den matchen kände jag att ingen kunde nå upp till vår nivå, naiv som jag är. Fram tills det tog slut, jag började ifrågasätta, kritisera och misstro. När det går så pass bra och när det enda man andas är framgång, så tar en förlust hårdare. Är man supporter till Blåvitt så gör en förlust mer ont än vad någon annan kan inbilla sig, vi är så bortskämda med framgång. Det som hände med mig var att jag tog avstånd, jag menade att det som hände nu, det var inte mitt fel och jag kunde inte påverka det, det var inte mig det var fel på, det var Blåvitt. Men hur logiskt är det resonemanget, när jag som så många gånger tidigare har skrivit och menat att jag ÄR Blåvitt, att vi tillsammans är Blåvitt. Tänk på det. Vi ska tillbaka ut i Europa, och vi ska göra det genom att hjälpa varandra. Det här vad dock inte anledningen till att mitt skrivande avtog, visst var det svårare att finna motivationen – jag är ingen proffsbloggare, men anledningen var så pass okomplicerad att jag flyttade och började plugga, där av mindre tid över till detta fantastiska fritidsintresse.

Som studerande på annan ort så har jag både risigt med pengar och långt till matcher, Canal+ PPV borde betala en del av mitt studielån så mycket pengar som jag genererar till dem, så läser ni det här kan ni kontakta mig på ida@baraben.com för information om hur mycket ni är skyldiga. Mitt årskort har legat oanvänt under många matcher på hösten och jag överväger för och nackdelar till om det kommer att inhandlas ett nytt till säsongen 2011, jag kommer att resa väldigt mycket, spendera mycket tid i allt ifrån Norrland till utomlands på grund av skolan. Men de matcher då ni inte ser mig på läktaren, kan ni ge er fan på att jag sitter med PPV och följer mitt kära Blåvitt, tillsammans med er, bara lite längre bort.

Men för att svara på min egen fråga, var säsongen 2010 bara bedrövelse och elände? Nej. Jag kommer att ta med mig och minnas framförallt matchen hemma mot AIK, matchen då vi fullkomligt körde över dem, det kändes som en revansch som vi var i stort behov av och jag njöt länge efter den matchen. Och självklart matchen mot Ellos på hemmaplan, makalöst – västkustderby när det är som bäst. Jag tar endast med mig två matcher i bagaget, men desto fler minnen från erfarenheter jag fått tack vare fotbollen och Blåvitt. Nu väljer jag att stänga säsongen 2010 och istället se fram emot säsongen 2011.

Det här har varit ett av de mest minnesvärda åren i mitt liv, det tackar jag er för.

Och innan ni kommenterar, var vänlig läs nedanstående text.
Nej, jag ska inte med på bevakning utomlands under 2011. Jag har inte tid, och jag får inte, min resa är gjord och nu är det nästa skribents tur.

Gott Nytt År kära läsare - tillsammans är vi Blåvitt.



Yours truely, en inte längre lika nervös Ida M Henriksson.

Egen arena - ett måste på lång sikt

ANALYS. Idag nåddes vi av nyheten att IFK Göteborg inte får etablera så kallad ”clean court” på Gamla Ullevi nästa år. Man vill äga sina egna arrangemang, ta alla intäkter från vad man på modernt sport management-språk kallar ”matchday revenues”.

Man släpper nyheten själva, genom en skrivelse på officiella hemsidan, där ordföranden Kent Olsson står som författare. Texten är välformulerad, skarp och bra men det man främst reagerar på är innehållets sista stycke:

”Samtidigt kommer vi nu att starta ett internt utredningsprojekt om den långsiktiga arenalösningen för IFK Göteborg.”

Man kommer med andra ord börja se över möjligheten till en egen arena. Äntligen, ta mig fan. Detta är något som borde gjorts redan i slutet av 90-talet när kassakistan var som mest välfylld,
men det är alltid lätt att vara efterklok.

Uttalandet är samtidigt nödvändigt för att sätta press på övriga intressenter i arenafrågan, kommunen, Öis & Gais. Man markerar nu för första, skulle jag vilja påstå, att nu är det slut på stödet till kommun och grannklubbar. Nu är det dags för de andra klubbarna att stå på egna ben, ni har levt på vår popularitet allt för länge redan. Det är något som alla vet, som vi alltid vetat. Gamla Ullevi går inte runt utan den publik IFK Göteborg drar, och utan den publiken skulle således inte Öis och Gais heller gå runt, då de inte skulle bli subventionerade på samma sätt som nu.

För kommunen hamnar man nu i ett trängt läge. Utan Blåvitt, en arena som går back. Med ett Blåvitt som har clean court, egentligen samma sak. Drömmen för oss blir mardrömmen för de andra. IFK Göteborg på en egen arena, med ett välskött naturgräs och egna intäkter. Ett Öis sannolikt spelandes på Valhalla och femton matcher med Gais på Gamla Ullevi (med konstgräs) per år med en snittpublik på 4000. Man skulle behöva hitta nya vägar för att få Gamla Ullevi att gå runt.


Gamla Ullevi är egentligen ett sorgekapitel redan från början. Vi supportrar såg det direkt när bygget projekterades för ett par år sedan att det här inte skulle vara en arena för framtiden. Den var inte anpassad redan när den var klar, och sedan dess har det bara blivit värre med den otroliga misskötseln av gräset. Klart det är bra stämning när det är fullt, och när gräset är grönt, men hur ofta har det varit det? Gamla Ullevi har aldrig hjälpt IFK Göteborg att leverera en hundraprocentig produkt, istället har det varit tvärtom. Dessutom är möjligheterna till merförsäljning alldeles för dåliga. Både på lång och kort sikt är det därmed dags att börja tänka på att lämna arenan.

Men ska vi känna någon skuld för det? Jag tycker inte det. Varför ska vi som har det överlägset populäraste varumärket agera som något slags draglok åt de andra? Precis som föreningen nu går ut med så är det hög tid att vi står på egna ben om vi vill fortsätta växa som förening. Eller kanske börja växa igen, om man skall vara helt ärlig.

Vindarna som blåser från Kamratgården nu är väldigt optimistiska. Det finns ett driv, ett entreprenörskap och en vision som inte fanns för bara fyra, fem år sedan. Det finns en kraft som driver allting framåt, och det med bra fart. Man har till slut insett att det är dags att börja jobba NU om man vill se det bli resultat av de fina orden ”den ledande föreningen i Norden”.

Avgörande skiftningar i organisationen har skett de senaste åren som nu gör att man vågar tänka större på Kamratgården. Sedan 2006 har Håkan Mild blivit sportchef, Seppo Vaihela klubbdirektör, Andrej Häggblad marknadschef och Kent Olsson ordförande. Ut med det gamla, in med det nya. Dessutom har vi fått in SEFA bygg, med superentreprenören Ola Serneke i spetsen, som huvudsponsor. Redan i dagarna börjar arbetet med en ny Kamratgård och inom en kort tid även bygget av jättekomplexet på Kviberg. Det är helt klart nya tider och nya vindar som blåser nu.


Var börjar man så när man skall ”starta ett internt utredningsprojekt” kring arenalösningen, det vill säga, en ny arena? Ja, det lär väl inte vara någon större skräll att Göteborgs kommun inte lär vara så villiga att hjälpa till om vi nu hotar med att lämna Gamla redan efter ett par år. Det är inte riktigt samma grej heller sedan Göran Johansson försvann. Med Hultén vid rodret är det inte alls samma sak, och dessutom är beslutsvägarna längre. Måhända att det hade blivit något enklare med Ransgård men det är fortfarande rätt befängt att tro att kommunen skulle ”hjälpa” oss att bygga en egen arena som konkurrerar med deras egen.

Att vända sig till någon av grannkommunerna kan vara ett alternativ, även om jag vet att många är skeptiska till att kanske behöva ta sig till Mölndal för att se Blåvitt spela boll. Ett märkligt argument måste jag säga. Skulle vi ha en egen arena skulle med glädje ta mig dit. Vi har i så många år bara varit bortskämda med att ha en egen arena supercentralt att man kanske har svårt att tänka sig något annat. Detta ”problem” skulle nog inte vara ett problem särskilt länge.

Kanske finns det ytterligare ett alternativ. Kan IFK Göteborg köpa Gamla Ullevi? Egentligen, varför inte? Ponera att vi sätter oss rejält på tvären och har en ny arena projekterad och ”klar” någonstans i en grannkommun, vad gör kommunen då? Alternativet att inte ha oss alls på arenan, eller att sälja den till oss för ett hyggligt pris, vad skulle de välja? Visst, det funkar inte så. Det är inte så enkelt. Men något liknande scenario är inte otänkbart. Ransgård har bland annat tidigare varit inne och flaggat lite för detta.

Vi skulle behöva renovera Gamla Ullevi. En lätt bisarr idé med tanke på att arenan bara är ett par år gammal. Mellanplanet skulle behöva byggas om till foajé och man skulle behöva se över möjligheterna att däri verkligen tjäna pengar. De patetiska kioskerna och toaletterna som finns nu är inte värdiga en arena på 2000-talet. Själv gör jag sällan av med en krona inne på arenan. Att köpa en blaskig folköl för 40 spänn i plastglas eller en Delicato-mazarin för 25 spänn intresserar mig inte. Vad skulle kunna få mig, och många med mig, att spendera mer? Det kan vi återkomma till längre fram. Hur som helst råder inga tvivel om att det faktiskt finns pengar att dra in, och att det finns konsumenter som vill spendera. Hade möjligheterna varit de rätta hade många lagt tusenlappar varje år i kringkonsumtion på arenan. Pengar som nu går till lokala krögare på stan.

Det är inga små frågor det här. Frågor som i många år diskuterats här på bloggen och i diverse forum. Det finns inga enkla lösningar. Men en sak står nu klar. Kamratgården har insett allvaret och börjat agera, inte en dag för sent.

“The unknown future rolls toward us. I face it for the first time with a sense of hope”

onsdag 29 december 2010

En julhälsning från BaraBens flitigaste läsare.

In Memoriam: Bloggaren Mattias Agnesund

REFLEKTION. BaraBen-bloggaren Mattias Agnesund är död. Efter en livslång kamp mot olika sjukdomar - där han alltid kämpade för att följa Blåvitt från rullstolsläktarna på Nya Ullevi och Gamla Ullevi - så tog det oväntat slut i julhelgen. Mattias har recenserat handikappstillgängligheten på Gamla Ullevi här på BaraBen och har varit en omtyckt profil när han bloggat från hjärtat under de senaste åren. Vi minns vår bloggarbroder genom att återpublicera en av hans texter, från sommaren 2009. En text om Robin Söder, om hopp och framtidstro. Njut av läsningen, av kärleken. /Redaktionen.

"Jag ser Robin Söder värma upp lite lätt längs sidlinjen. Det är bara första halvlek, och jag tänker och hoppas att i dag får han kanske chansen. Önsketänkandet skenar i väg och jag börjar fantisera om ett sent avgörande inhopp som i hans genombrottsmatch mot Djurgården i fjol. När solen äntligen lämnat sektion K och man kan andas lite lättare i hettan ser jag Robin börja göra mer intensiva ruscher, och strax kommer bekräftelsen från Sportradion i mobillurarna: Söder ska in. Kommentatorerna konstaterar att hans form i Blåvitt varit lite svajig under våren. Det är sant, men känslan som bara växer och växer hos mig är att han kommer att spela en huvudroll när den här matchen ska avgöras. Att den redan borde varit avgjord i engelsk favör är utraderat i samma ögonblick som Sverige reducerar till 2-3, och när flaggan direkt därefter höjs för byte är ingenting längre utom räckhåll.

Robin får hundra meter vänsterkant att jobba med, och plötsligt är han tillbaka där allt började. Han simmar i ett hav av möjlighet, där motståndarna knappt existerar och alla minnen av skador och svårigheter att finna sin plats i spelsystemet sjunkit till botten. "Sätt mig var ni vill, jag gör mål ändå" tänker han nog inte. För han behöver ingen attityd, ingen kaxighet, bara friska ben, sin snabba tanke och fullkomliga befrielse från allt som kan tala emot de tillfällen som infinner sig.

Så har han smugit sig ända in i straffområdet från sin utgångspunkt som vänsterback, och när han ska ta emot ett överlångt inlägg från höger sker allt med en självklarhet som inte på något sätt går ihop med genialiteten i hur han löser situationen. Robin möter bollen på volley med högern, klackar den snett bakåt ifrån sig och den i detsamma helt bortspelade engelske backen, till en Marcus Berg som girigt slukar bollen med sin vänster som formligen kastar upp bollen bakom en sprattlande men hjälplös Joe Hart.

Robin Söder är bestämd till storhet och därför smärtar det så att sedan se honom reducerad till en tapper tennsoldat när knäet går sönder både en och två gånger. Det får bara inte vara så att hans klättring mot stjärnorna ska stanna här. Korsband, läk!

/Mattias Agnesund"

fredag 24 december 2010

BaraBen.com önskar en God Jul!



Med längtan i bröstet...

torsdag 23 december 2010

Fotbollsskolan: Den mysiga konkurrenten hockey


FOTBOLLSSKOLAN. Dagens lärare: AIK-fansen. Lektion fyra i den här utbildningsserien på BaraBen ger oss en liten men effektiv inblick i den största konkurrenten till svensk fotboll, nämligen ishockeyn. Detta är som alla kan se på bilderna i klippet här ovan en underbar och harmonisk familjesport med mys och popcorn i fokus. Gulligt.

onsdag 22 december 2010

Joel Allansson - Blåvitts Oliver Kahn, på vänsterbacken?

BaraBen.com 19 december 2010.

ifkgoteborg.se ständigt och jämt.

(O)LIKA SOM BÄR. Ok, kärt barn har många namn. Men sedan när spelar Inzaghi på mittfältet? Vad får vi höra härnäst om Allansson - att han liknar Oliver Kahn på vänsterbacken? Med IFK Göteborgs officiella hemsida vet man aldrig...

Tipstack: Jerker J.

tisdag 21 december 2010

Vad gör Robin Söder i Kina?


DUBBELLIV. Men vad nu då? Aftonbladet avslöjar...Robin Söders dubbelliv på exportrådet i Kina?

Julpyssel kan vara riktigt kul.

måndag 20 december 2010

Fotbollsskolan, del 3: Att vara supporter


FOTBOLLSSKOLAN. Dagens lärare: Lech Poznans klack, under P12-turnering. Lektionens sensmoral: Agera, alltid, i alla lägen.

söndag 19 december 2010

Iniesta-kopian klar för Blåvitt A


"Allansson har fått a-lagskontrakt inför nästa säsong och finns med i P92-landslaget. Enligt Eilert Björkman påminner han om Barcelona-stjärnan Andres Iniesta.
- Han har speciella kvaliteter med sina vändningar och kvicka fötter. Det ska bli spännande att följa honom, säger Björkman."
SILLY SEASON. Blåvitt har alltså gjort klart med Andres Iniesta. Inte dåligt.

Årets bild: Torres torskar


BILDBEVIS. Autentisk bild från i somras tagen av en förbipasserande britt på när polisen skriver ut en fortkörningsbot till alltid vindsnabbe Fernando Torres. En augustimorgon stoppade trafikpolisen honom utanför Liverpool i sin splitter nya Aston Martin DBS. "Jag är på väg till träningen", ska han ha förklarat sig enligt uppgifter från vittnen som återberättat händelsen på Liverpools supporterforum.

lördag 18 december 2010

fredag 17 december 2010

Blåvitt borde satsa på bra och billig reklamfilm!

REKLAM/MARKNAD. Vinterns sportsnackis är väl de svenska skidstjärnor i sin "sexiga", "manliga" och "macho" reklammiljö. Jag vet inte om du blir sugen på att köpa några kläder från den här butiken, men jag blir det då inte. Snarare tvärtom:



Samtidigt i Norge:


Och så frågar sig folk varför Northug vinner? Come on, till och med i reklamen åker han skidor, tränar och hetsar. Det kallas mentalitet! Dessutom har de tid att kosta på sig lite självdistans och humor - medan de hetsar runt i armytraining:



"Stolt sponsor av Northug - icke Hjelmeseth!", haha. Jävligt bra och dessutom ett klockrent exempel på att man inte behöver ha särskilt påkostad budget för att göra roliga reklamfilmer (de spelade in en hel serie klipp på samma dag) - bara man har en bra idé.

Här har Blåvitt en möjlighet att utvecklas framöver. Sedan ett par år tillbaka kör de nämligen en del tv-reklam för matcher och årskort, på regional basis. Med det menas att IFK Göteborg köper in reklamspots som visas enbart i Västsverige - men i de stora nationella kanalerna. Första steget i detta var reklam i flera av TV4:s regionala reklamblock. Nästa steg kan bli att ta det till fler kanaler och fler regioner, då den regionala reklamförsäljningen ständigt växer hos de kommersiella reklamkanalerna. Detta för att det finns ett till stor del outnyttjat behov hos företag som vänder sig mot ett specifikt område av landet och inte har budgeten för en nationell tv-reklamkampanj.

Men så här långt har Blåvitts tv-reklamklipp varit väldigt statiska. Det handlar om stillbilder, en berättarröst som säger något om produkten och lite priser och i bästa fall viftande flaggor. Men så behöver det inte vara och det krävs ingen miljonbudget för att ändra på den saken. Vi minns väl alla Svenskafans fejkade klipp på när Håkan Mild spelade "vägg" med ribban (en drift med Ronaldinhos liknande reklam) för ett gäng år sedan. Där snackar vi en enkel ambitionsnivå som skulle bli en snackis inte bara på "det blåvita internet", utan i fikarum och runt middagsbord i hela regionen. Att fortsätta med broadcasting-reklam är en smart väg, för kostnaden är förhållandevis låg sett till den utväxling företagen får i form av respons från tittarna.

Min favorit på det här temat, billigt men roligt med snackispotential, är följande klipp med NFL-spelare:


Men det behöver inte vara på samma tema, bara det blir lite mer framåtrörelse och tidsenligt tänkande kring reklamklipp av den här typen. En smart tv-kampanj, som dessutom kan viralspridas på nätet (via bloggar och sociala medier), är en framgångsrik väg för fotbollslag med större ambitioner än att låta dem som känner för det dyka upp på hemmamatcherna. I kampen för att fylla Gamla Ullevi efter den miserabla säsongen 2010 behövs inte bara lite intressanta försäsongsresultat och nyförvärv, utan medveten och smart marknadsföring av produkten IFK Göteborg.

Då kan en reklamfilm med lite humor sätta fart på grejer:


När de drygt 10 000-12 000 som lockats till Gamla Ullevi av passion, kärlek och historiska faktorer är räknade och intjänade - återstår fortfarande tiotusentals ytterligare göteborgare som anser sig vara blåvita. Dessa fans, som har en lite mer avlägsen och mindre hängiven relation till Blåvitt, behöver dock behandlas mer som "vilka kunder som helst". Här skulle en smart videokampanj kunna vara precis rätt medicin. Ge oss lite humor, en twist och snackispotential - så lär succén vara given.

BaraBen Avslöjar: Dulee gömmer sig i Göteborg



TILLBAKA. Dulee Johnson gömmer sig i Landala. Foto: BARABEN.COM

LANDALA TORG.
BaraBen har kommit över exklusivt bildbevis på att Dulee Johnson för tillfället har Göteborg som tillflyktsort. Johnson som nyligen blev utköpt och utlyft från AIK:s spelartrupp, trots att han blev frikänd i våldtäktsrättegången, håller alltså just nu till i Göteborg.

Runt lunchtid under fredagen sågs Dulee handla mat och lämna in tipset på Coop Konsum på Landala torg. Anmärkningsvärt är att han sen INTE gick till systembolaget bredvid utan hem mot den lägenhet han förskansat sig i.

BaraBen ringde därför precis upp Gais och Häcken för att stämma av om det kan vara så att han är aktuell för någon av dessa klubbar.

BaraBen har bildbevis och uppgifter på att Dulee är i stan, är en comeback till Häcken aktuell?
– Nej absolut inte. Hans fru är väl härifrån stan och det kan väl vara det troligaste anledningen till att han är här, sen har han väl säkert gamla bekanta här svarar Häckens sportchef Sonny Karlsson.

BaraBen ringde vidare till Gaisgårdens där receptionisten återkom efter hört sig för en minut och svarade:– Nej han är inte aktuell för Gais.


BILDBEVISET. Dulee Johnson smyger omkring i Landala. Foto: BARABEN.COM

onsdag 15 december 2010

Här är 2000-talets mest patetiska grupp "fans"



LYTESKOMIK. Det här kan vara 2000-talets mest bisarra och patetiska video. Linköpings ishockeyfans står på Vasagatan i Göteborg och "skanderar": "Göteborg ska försvinna, kasta sten börja brinna" och "Alla luktar fisk i Göteborg" och "Vi ska supa, vi ska slåss" och inte minst "Hata, hata, hata Göteborg".

Förlåt mig, men: Hahahahahahahaha. Vad i helvete är det frågan om?

Det här måste vara det största "Vi har inget fotbollslag i vår stad"-komplex som någonsin har existerat. Att de dessutom försöker tyka sig med diverse "Hata, hata, hata Göteborg"-trams gör bara hela grejen än mer bisarr. Vem i helvete tror de att de är? Alltså jag kan förstå när en mobb AIK- eller Djurgårdsfans spelar allan i motståndarnas stad, men Linköpings hockeyfans? Alltså vilka är det som de försöker hetsa mot? Goa Gubbar?!? Jag är inte den som gillar våld, men polisen, Wismen eller bägge två i en ohelig allians hade valt att ge dessa hockeydårar en omgång som de sent hade glömt, well, det hade varit rätt åt dem.

Secka jävla clowner. "Vi ska supa, vi ska slåss"? Checka in paret av shoppande göteborgare (snubben bär på röda kassar till vänster i bild) som ställer sig mitt i deras "vi ska slåss"-klunga och glor häpet på uppståndelsen:


Alltså finns det ingen hos Göteborgspolisen som kan ta tag i detta med uppenbar hets mot folkgruppen göteborgare? Nehe, "göteborgare" kan inte räknas som folkgrupp? Då tycker jag det är värt att se över om inte "Göteborg ska försvinna, kasta sten börja brinna" kan anses som uppvigling till våldsamt upplopp eller i alla fall förberedelse till terrorbrott?

Skall vi inte sätta stopp för det här med våld så är det väl fan inte många andra beteenden som bör stoppas heller? Det här är inhemsk terrorism om något, så skicka FRA och Säpo på det här hockeypacket och ge oss lite valuta för skattepengarna, tack! Hata hockey.

Bojkotta Gais:aren som stal "Glennones"-motivet!

Originalet.
ALTERNATIVA SHOPEN. Alternativa Shopen har fått in tre nya motiv i början av den här veckan: "RUN GBG", "Sana #22" och "Angels of Gothenburg" - alla väl värda att kika in! Jag väljer att puffa för fortsättningen av vår musikserie dock, först kom ju succén "Glennones", vår "Ramones-inspirerade Glenn-tröja av designern Olof.

Ett tröjmotiv som blev stulet av ägaren tillika Gaisaren till CD Specialisten Rock-House AB på Kungsgatan. En man som helt skrupelfritt fortsätter att sälja motivet trots att han är väl medveten om att det är en direkt stöld och har fått flera påbackningar om att ge procent på försäljningen till BaraBen.com. Det är en sak om man inspireras av andra och tar sig konstnärliga friheter, men den här snubben stal alltså exakt samma bild som BaraBen designat och säljer sedan tröjor med det trycket i sin skitaffär.

I våra efterforskningar i ämnet har det dessutom framkommit att den här luffaren stulit ett stort antal band-/turnémotiv som han säljer helt utan att ge några cash tillbaka till dem som förtjänat det, genom att tillverka de motiv som gör stöldmakarens affärer möjliga.

Tvärt emot vad andra som är skötsamma gör - som BaraBen - som ständigt betalar för bilder och motiv från andra personer som sedan använts i vår verksamhet. Men när vi påtalade att Rock-House-Gaisaren (som omsätter över fem miljoner kronor om året) tagit vår idé rakt av och tjänar pengar på den så skickade han sina advokater på oss som påstod att det han gjort minsann inte var lagvidrigt.

Nej, men det är ett riktigt äckelbeteende lik förbannat.

Sedan så dök även en rippoff upp på Göteborg & Co:s turistbyrå på Kungsportsplatsen och i Nordstaden - vilket bara är störtskönt. Det är en sak om Göteborgs kommun gör en hacka och kan bredda sin marknadsföring på/med hjälp av våra idéer, men Gaisaren på Kungsgatan får gärna våra läsare bojkotta.

Inte för att han är Gaisare, utan för att han är ett äkta svin.

BaraBen.com lägger sig dock inte ner och dör, i stället breddar vi och har nya motiv i shopen. Och ja, som alltid - ett hundra procent av de pengar vi får in via vår shop går tillbaka in i BaraBens verksamhet för total hets kring IFK Göteborg. Hajpen från 2007 och 2009 skall och måste få en motsvarighet under 2011. Allt annat är otänkbart. Bland annat planerar BaraBen.com att återinföra våra populära bortaresor som legat nere under den senaste säsongen. På en av dessa väntar en episk överraskning som inte har någon motsvarighet i den blåvita supporterhistorien...

Tills dess: "RUN GBG" som vektoriserat motiv, vilket innebär att ni kan anpassa färgerna på plagget precis som ni vill - och trycka det på samtliga av våra dam, herr, barn och övriga produkter!

Köp "RUN GBG" hos Alternativa Shopen.

Ett måste för alla kategori A, B, och C supportrar

BOKRECENSION. Härom månaden släpptes boken "Va för jävla pack e ni? -Berättelsen om Stockholms fotbollsklackar" som alltså handlar om de tre stora Stockholmslagens klackars framväxt från dess att organiserat brötande på läktarna drog igång på tidigt 70-tal fram till nu 2010.

"Det här är berättelsen om Stockholms fotbollsklackar. Vi berättar om kärlek, gemenskap, humor, arrogans och våld. Om människor som ägnar en stor del av sin tillvaro åt att följa en idrottsförening i med- och motgång. Människor vars passion för AIK, Djurgården eller Hammarby blivit en del av deras identitet. Det är historien om en subkultur vars frön såddes i början av sjuttiotalet. Och om hur och varför det blev som det blev. 375 bilder från 70-talet fram till våren 2010". Så lyder förlagets säljtext som även återfinns på bokens baksida och som väldigt väl beskriver vad det rör sig om.

Boken är skriven och framtagen av de tre författarna Magnus Hagström, Peter Johansson & Carl Jurell som även håller på och följt vart och ett av lagen sedan barnsben. Resultatet är väldans intressant även fast man inte är supporter till ett Stockholmslag. På 300 sidor kommer man de olika klackarna och deras historia under skinnet och bjuds på en historisk resa med episoder och historier som slutligen ligger till grund för hur de respektive klackarna och supporterföljena uppfattas av utomstående. Liksom de mer eller mindre positiva myterna kring de olika supportrarna.

Trots att boken på sätt och vis handlar om pest, kolera och gonorré bjuds riktigt underhållande läsning för alla intresserade av svensk läktar- och supporterkultur. Jag slås av tanken av att bara vilja veta mera och inser att jag liksom blir tvungen att sträckläsa en bok om AIK, DIF och Bajens supportrar och den plöjs nonstop på en kväll. De närmare 400 bilderna inklusive en hel del riktigt sköna artikelurklipp från fanzines och dagspress är en stor behållning. Den extremt rikliga mängd bilder och illustrationer gör att sidorna rinner iväg fort .

Det konstateras bland annat att en av de viktigaste förändringarna klackarna och supporterleden upplevt är internets framväxt med allt vad det innebär i underlättande av organisering, information men även dess baksidor. En utveckling som viss mån gjort att de förut så stora och starka supporterklubbarna tappat kraftigt i medlemsantal till förmån för en massa olika Ultrasgrupperingar.

Man får ta del av hur Bajen Fansen med sitt tydliga underdogperspektiv fick svårt att relatera till den plötsliga och oväntade framgången av sitt enda SM-guld 2001. Men även om hur stolta Hammarbyarna är över att de, enligt egen utsago i boken, skall ha varit först med att börja sjunga och ha en livlig och organiserad läktarkultur. Man får även veta hur Ullevis arenachef inför den första SM-finalen 1982 såg till att Bajen fansen fick ström till sin sektion så att ett rockband kunde spela på läktaren under hela matchen som Hammarby vann över Blåvitt med 1-2. En match som enligt boken därmed framställs som ett extremt viktigt ögonblick i svensk läktarkulturs historia. Blåvitt vann ju tack och lov sen i returen på Söderstadion med 3-1 och tog guldet i matchen som fullbordade den makalösa säsongen.


Lyssna noga så visst hörs ett band i bakgrunden...


Blåvitt vände borta och tog 1982 års sista guld på Söderstadion...


Vart AIK-supportrarnas sportsliga storhetsvansinne kommer ifrån förstår jag efter att ha läst boken fortfarande inte. Deras klubb har ju i modern tid tagit väldigt få guld. I avsaknad av större sportsliga framgångar målar boken snarare upp bilden om hur gnagarna istället framgångsrikt skapat, odlat och vårdat myten "Må de hata oss, blott de frukta oss". -Då laget inte alltid direkt varit bäst kan ju alltid supportrarna bli bäst på att vara värst.

"Djurgårdsfamiljen" är visst annars ett känt begrepp som används i boken och nämns då det verkar råda stort samförstånd och homogenitet i deras led. Boken tar även upp en del kring kring huruvida Djurgårdarna skulle vara de fansen som försöker vara mest brittiska i sin livsstil. En ny lärdom om DIF är annars "Sektion F" som enligt hur den läktarsektionens klientel i viss utsträckning påminner om Blåvitts levande Sittplats. Man får även lite intrycket av att hockeyn stundtals är lika stor och viktig för Djurgårdarna.

Avsnitten om Djurgårdsfansen lämnar ett avtryck om större harmoni i supporterleden jämfört med gnagarna och bajarna där oenighet och olika krafter och röster ständigt skapar mer eller mindre öppet kaos kring klubbarna.

När det i Göteborg sedan länge aldrig varit några tvivel om vilka fans eller framförallt vilket lag som är störst, bäst och vackrast har Stockholmsklubbarna ständigt turats om att åka upp och ner från Allsvenskan. Tyvärr har ju även som bekant alla Stockholmslagen i modern tid även turats om att ta hem pokalen. En stor skillnad mellan Göteborg och Stockholmslagens fans är föga oväntat även den tydliga geografiska uppdelningen varifrån klubbarna är baserade och härstammar från.

Det förmedlas en mycket bra känsla för den kraftfulla och stora rivalitet som råder mellan de tre klubbarna och dess supporterföljen i huvudstaden. Supportrarnas stora våta dröm är ta SM-guld samtidigt som en av konkurrenterna helst åker ur. Ett scenario som också hänt med jämna mellanrum.

En annan intressant och jämförande reflektion man slås av är hur de stora Göteborgslagen i modern tid helt saknat framgångsrika lag i andra sporter. Det är liksom inte samma sak att ÖIS alltid haft framgångsrika brottare och friidrottare, att Blåvitts orienterare och bowlare har tagit skalper samt att Gais skaffat ett bandylag. För Stockholmsklubbarna har framförallt haft hyfsat framgångsrika hockeylag men även inom handboll, bandy, innebandy har de tagit medaljer de sista åren. Elitlag inom alla de största svenska idrotterna.

Moderföreningarna eller numera snarare de olika idrottsaktiebolagen i Stockholm har framförallt varit större med fler idrotter i paraplyorganisationen och därmed involverat och engagerat mycket mera aktiva utövare än Göteborgs stora fotbollsklubbar. Författarna nödgas därmed ägna en hel del utrymme åt klackarnas insatser och framväxt i samband med framförallt lagens hockeymatcher. Det konstateras även att det är i mycket tack vara hockeymatcherna som klackarna kom igång. Liksom mycket av hetsen, bråken och stöken.

Ett par av Stockholm supporterpoliser ges även ett eget litet kapitel som också är mycket läsvärt och intressant. Konstaplarna är oväntat frispråkiga och inte helt okritiska till den egna kårens agerande och (o)förmåga historiskt sett. Det är ett mycket bra drag av författarna att även ge polisen en röst i boken. Poliser i samband med fotbollsmatcher är ändå något som alla fotbollssupportrar som vart med ett tag har eller mindre starka upplevelser av.

Boken tar även upp kopplingar till olika ungdomskulturers påverkan på läktarna såsom tex punk på 70- och skinheads på 90-talet berörs. Tyvärr kan jag tycka att de högerextrema strömningarna slätas över en aning.

I huvudstaden baseras rivaliteten mellan de olika klackarna först och främst på grund av att det gäller att vara bäst i stan. Samtliga klubbar och fans vill och tror sig vara bäst på plan och läktarna men turas hela tiden om att trilla av pallen.

Det är ett smart drag av förlaget och författarna att baka ihop och bjuda på de tre stora lagens supporterhistoria i en och samma bok. Främst givetvis för att nå en potentiellt mycket större köpgrupp men sekundärt så bjuds ju därmed även de olika grupperna på lite historik om sina rivaler. För sanning att säga så får man vara väldigt fotbollsnördig för att frivilligt köpa en bok som handlar om bara ett rivaliserande lags supportrar som man ju egentligen är fullkomligt ointresserad av eller rent av skyr som pesten. När nu de olika supportrarnas historia ställs emot varandra känns upplägget som boken även blev hyfsat objektiv.

Framförallt är boken ett stort måste för alla kategori A, B och C supportrar till Stockholmslagen.
Men boken är till för alla som är intresserade av supporterjournalistik eller rättare sagt definitivt för alla som är intresserade av passionerat supporterskap och tycker att fotboll utan klackar vore dötrist!

En liknande bok om Göteborgsklackarnas historia hade definitivt varit väldigt intressant.


---------------------------------------------------------------------------------------------

INTERVJU. BaraBen
fick även tag i en av författarna, Peter Johansson, så vi bjuder avslutningsvis på en liten intervju kring boken.

Hej och tack för en grymt intressant bok!
- Tack, kul ni gillar den!

Hur har mottagande varit i Stockholm och runtomkring i landet?
-Mottagandet har varit överväldigande, speciellt i Stockholm. Vi har fått väldigt positiv respons från ”vårt” klackfolk, både de unga och de gamla rävarna. Även på kultursidorna har den ju fått ett bra mottagande med generellt positiva recensioner med en del få undantag. Henrik Rydström gillade den ju så han får väl representera ”övriga landet”.
Det finns ett intresse runt om i landet för boken men man kan väl krasst konstatera att det hittills har varit en Stockholms angelägenhet. Det finns ett stort intresse i övriga Norden, vi ska bland annat till Norge och prata om boken på Norska Supporter Unionens årsmöte. Där säljer den på riktigt bra. Vi skulle vilja göra en engelsk upplaga, så är det nån som känner en ”publisher” som är intresserad så hör av er.

Hur långt tid tog arbetet med boken?
-Magnus och Calle drog igång det hela för ett antal år sedan, sen kom jag in i bilden något senare. Det gick några år på sparlåga, som med alla hobbyprojekt, men effektiv jobbade vi nog lite mer än ett år men då hade vi en bra grund redan.

Bilder, utklipp och allt det grafiska materialet är oerhört imponerande. Hur gick detta researcharbete gick till?
-Många klackmänniskor är samlare, så det är med deras hjälp vi har lyckats få fram allt. Alla har ställt upp på ett fantastiskt sätt och stöttat och hjälpt till. Men det finns mer där ute, bara någon orkar och kan ta tag i det. Sen blev det lite snöbollseffekt när vi väl hade börjat, hörde folk av sig med tips om material, folk och arkiv vi borde söka i.

Försäljningen verkar gå hyfsat, just nu är boken slut i lager på nätets största bokhandel adlibris inför julhandeln... (Red. anm: Den finns på CDON fortfarande för 139:-)
-Försäljningen går kanonbra, vi sålde slut första trycket på 5000 ex på en månad ungefär. Så nu är det nytrycket som går. Sist jag hörde (i början av veckan) var det 6 500 ex sålda totalt. Typ 50-60 % av alla böcker är faktiskt sålda kring matcher och utanför derbyt på Råsunda när vi tog med oss en massa lådor. Do It Yourself - punkstyle.

Är det något ni i efterhand kom på att ni borde eller glömt belysa mera, förutom att ni väl fick steka massvis av historier?
-Självklart finns det en hel del som kan göras bättre. Det saknas en del viktiga personer som av olika anledningar inte kom med. Vi hade en hel del fristående kapitel som vi brottades med för att sen stryka helt. Vi kanske plockar upp dem igen om det blir en uppdaterad version om X antal år. Musik och kläder var två kapitel som vi bollade runt med men till slut strök helt.

Tifofoto på Djurgårdsklacken från 2009: Hamid Shokatyan

tisdag 14 december 2010

Homosex och öl förbjuds under VM 2022

SMÅTT & GÔTT. Kommer ni ihåg förra vintern, när ett par tennishallar hade imploderat till följd av de stora snömassor som samlats på taken? Då kunde BaraBen.com även avslöja de exklusiva bilderna på hur IFK Göteborgs träningshall på Kamratgården gått samma öde till mötes. Mitt på dagen 19 februari rasade hela hallen ihop.

Hade spelare tränat i hallen vid det berörda tillfället kunde det hela ha slutat i en katastrof, nu blev det "enbart" en hård ekonomisk smäll för Blåvitt som tvingats bygga upp en ny hall under det senaste året.

Men nu har det hänt igen, den här gången i USA. Och som brukligt i USA fanns det bevakningsvideo inne på arenan, så nu kan vi se hur det går när taket rasar in på en snötäckt arena - medan det händer.



Visst, stålkonstruktionerna på Kamratgården är farligare än den här typen av skjutbart bubbeltak, men att få ett par hundra kilo snö på skallen är knappast att rekommendera för någon. Så åter igen var det tur att ingen befann sig inne på planen när det här raset skedde. Eller än värre, att läktarna hade varit fyllda med folk. Då hade inte snön, utan snarare paniken på läktarna, utgjort den riktiga faran...

@@BaraBen.com@@BaraBen.com@@BaraBen.com@@

Nu har då Kamratgården (äntligen) vaknat till liv. Inte en minut för sent, om man frågar mig. I en tolv minuter lång intervju på officiella förklarar Håkan Mild sin syn på varför tränarna får fortsatt förtroende, vad ambitionen är inför 2011 och hur föreningen ser på den gångna säsongen.
"2011 smäller det - då är det revansch", säger sportchef Mild.
Det är väldigt synd bara att marknadsavdelningen och ”pressavdelningen” hos Blåvitt inte insett att den här typen av kommunikation borde ha varit den naturliga reaktionen - precis efter den rent ut sagt pissiga säsongen 2010 tog slut.

På det sättet skulle alla vågor av spekulationer och vild intern kritik bland supportergrupper ha mattats av i sin linda. Nu har hela november och halva december i stället innehållit krav på tränarnas avgång, folk som hotat med bojkott mot årskorten på grund av bristande ambitioner och allmänt missnöje. Se så mycket lite smart och väl planerad kommunikation kan göra.

Jag har sammanställt de viktigaste citaten från Mild och mina egna små kommentarer till intervjun på Frankies GBG.

@@BaraBen.com@@BaraBen.com@@BaraBen.com@@

Blackburn Rovers manager Sam Allardyce fick sparken samma dag som BaraBen postade en video på honom för första gången. Hade jag trott på vodoo så...kanske jag skulle ha postat en video på Lars Lagerbäck, redan inför VM 2006...

@@BaraBen.com@@BaraBen.com@@BaraBen.com@@

Fotbollsvärldens überpamp och dårpippi Sepp Blatter är i farten igen. Efter det att folk uppmärksammat honom på problemet med att homosexualitet är olagligt i det nyblivna VM-värdlandet Quatar gjorde president Blatter ett litet utspel:

"Jag skulle säga att de bör hålla sig ifrån sexuella aktiviteter under VM",
sa han enligt brittisk press.
Jag vet inte om Blatter är medveten om detta, men i det muslimska värdlandet Quatar är det även olagligt att dricka alkohol på samtliga allmänna platser - som uteserveringar, torg, gator och utanför (de kommande) arenorna. Om exempelvis England, Tyskland och Ryssland kvalificerar sig till mästerskapet väntar jag med nöje på Blatters framtida analys i stil med "Jag skulle säga att de bör hålla sig borta från stout, lager och vodka under VM".


Men om 12 år är Blatter förmodligen död. Så vi får se vilken dårpippi som har hand om VM i korkade uttalanden lagom till det mästerskapet. Eller så kanske vi får se något så spännande som en europeisk bojkott mot VM? Vore det inte kaxigt om UEFA lade in ett extra EM den sommaren och konkurrerade ut Blatters lilla projekt i öknen?

@@BaraBen.com@@BaraBen.com@@BaraBen.com@@

Tema: Fotbollsskolan, lektion 3.

Nattens lärare: Zlatan. Lektion: Konsten att få det att se så jävla enkelt ut.

@@BaraBen.com@@BaraBen.com@@BaraBen.com@@

Medan Barcelona mest fått kritik i veckan - för att de slutligen kapitulerat och säljer ut tröjreklam till något märkligt företag från Mellanöstern (prislappen låg på en miljard kronor!) - så har vi missat att uppmärksamma deras verkliga bragd.

I följande match (läs: slakt) mot Real Sociedad vann de inte bara med 5-0, de slog rekordet för antal passningar inom laget under en och samma match. Skåda spektaklet här:




Men det räcker inte att de slog rekordet i antal passningar (som mätts i systemet Opta i Spanien sedan 2006), de massakrerade det. Den här gången blev det imponerande 938 passningar inom laget, vilket slog det tidigare rekordet med hela 108 passningar. Tänk på det nästa gång Hjalmar Jonsson drar på en tjong från egen straffområdeskant...

@@BaraBen.com@@BaraBen.com@@BaraBen.com@@

I går kväll spelade Manchester United mot Arsenal i Premier League. United vann, men det är skitsamma. Det jag tycker vi bör fokusera på är att matchen började med Berbatov på bänken hos hemmalaget och med Fabregas på bänken i bortalaget. Håkan, dags att slå en pling till engelska övärlden? Helt sjukt att två spelare av den kalibern får nöta bänk, visst, de lirar i "storlag" - men ändå!

@@BaraBen.com@@BaraBen.com@@BaraBen.com@@

Men veckans bästa humorinslag kommer ändå från ishockeyvärlden. Nisse Ekman (Djurgården) versus Leif Boork (GT/Expressen och Canal+), där den förstnämnde bjöd på en störtskön reaktion till att han blev totalsågad av Boork för sin "yxattack" i både tidningar och tv:

måndag 13 december 2010

Fotbollsskolan: Att testa mattan

FOTBOLLSSKOLAN. 10 sekunder in kommer den, kvällens lektion. Aftonens lärare: Kenny Swain, coach Englands U16-landslag.

När vinnarskallen...gick sönder.

Fotbollsskolan: Att byta spelsystem


Dagens lärare: Sam Allardyce, Blackburn Rovers.

söndag 12 december 2010

Här är Wikileaks-dokumentet om IFK Göteborg

WIKILEAKS. I kväll kan BaraBen chockavslöja att det i den senaste vågen av läckt diplomatpost från det internationella journalistnätverket Wikileaks framkommer information om ett hemligt möte mellan representanter för IFK Göteborgs organisation och en norsk konsult.

För att vi inte på egen hand skall lägga in allt för stora värderingar presenterar vi i kväll den läckta texten i sin helhet här på BaraBen. Korrespondensen har sitt ursprung i USA:s ambassad i Oslo, där personalen med noggrannhet har följt diverse element som sysslar med "anti-amerikanska" aktiviteter, däribland fotbollsprofiler i Sverige och Norge som anses arbeta mot spridningen av amerikanska sporter som baseboll och amerikansk fotboll.

Här är dokumentet i sin urspungsform, en chockerande läsning om krisarbetet efter säsongen 2010 som pågått bakom kulisserna på Kamratgården. Ett dokument värt att studera för alla blåvita själar.
Faksimil: Wikileaks.org.

Teaser: Filmen om Blåvitt - bröderna Holmgren

lördag 11 december 2010

Kanal 1904: Highlights från Danmark (Odense, 1-3)

Spårvagnsturken (Fyllon på spårvagnar)


VIDEOKLIPP. Två fyllon, "Karatebritten" och "Spårvagnsturken" hamnar i slagsmål på vagnen. "Spårvagnsturken" är så väck att han planterar sig mellan dörrarna, men då får "Engelsmannen" nog och ska pushkicka ut honom. Men det går inte riktigt som "Karatebritten" har tänkt sig...

3-1 mot Odense

TRÄNINGSMATCH Se video från matchen här.


Läs officiella hemsidans propagandarapport från direktrapporteringen här och matchrapport här.

torsdag 9 december 2010

Tack och välkommen tillbaka!

REFLEKTION. Jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk på de europeiska storklubbarnas supportrar. När klubben signar en stjärna välkomnas fansen till arenan med fritt inträde, 50 000 personer säger ”Välkommen!” till den nye spelaren. Ett jippo? Javisst, men jag skulle personligen inte ha något emot att kunna gå in gratis på GU och skapa lite stämning under ett sådant här event.

Men vad jag saknar ännu mer är att få säga ”tack och hej då” till spelare som lämnar klubben. Jag får fortfarande gåshud när jag tänker tillbaka på Alex två sista matcher 2008 (ok, han gjorde comeback nästa höst, men ändå). Eller Wernblooms match mot BP förra sommaren. Här var det inte speciellt svårt för IFK Göteborg, matcherna skulle spelas och det var bara att köpa in en bukett blommor och säga tack. Men när Bjärsa lämnade? Eller Kim? Eller Gurra? En del kanske tycker att de var svikare, men detta är ändå spelare som gjorde ett jättejobb i Blåvitt och som förtjänade en riktig avtackning från suppportrarna. Troligen gäller även vice versa, att spelarna skulle velat tacka fansen.

Vad som föranleder detta inlägg är naturligtvis den troliga försäljningen av Ragge, och kanske även av Adam. Det skulle kännas riktigt surt om de lämnar utan att få den hyllning de förtjänar. Om IFK Göteborg inte anser sig ha råd att genomföra sådana här hyllningar på GU, så kan man väl göra det på Kamratgården. Meddela bara plats och tid på hemsidan så kommer vi. Vi vill få en möjlighet att säga ”Tack och välkommen tillbaka!”. Jag tror både spelaren och supportrarna skulle uppskatta det mer än vad klubben förstår.

onsdag 8 december 2010

Här är Blåvitts allsvenska spelschema för 2011

ALLVENSKAN 2010. Svenska fotbollsförbundet har lagt sitt preliminära spelschema för säsongen 2011. Därmed får fansen en första indikation på när deras lag kommer att spela under den kommande säsongen. Här bjuder vi på Blåvitts allsvenska matcher - omgång för omgång.

IFK GÖTEBORG I ALLSVENSKAN 2011:
Omgång 1- (2-5 april)  IFK Göteborg  –  Örebro
Omgång 2- (8-11 april)  BK Häcken  - IFK Göteborg
Omgång 3- (mån. 18 april kl. 19.00) IFK Göteborg – Helsingborgs IF
Omgång 4- (to 21 april  kl. 19.00) AIK – IFK Göteborg
Omgång 5- (sö 24 april)  IFK Göteborg – Kalmar FF
Omgång 6- (må 2 maj kl. 19.00) Malmö FF – IFK Göteborg  
Omgång 7- (sö 8 maj kl. 16.30) IFK Göteborg – Gais
Omgång 8- (sö 15 maj kl. 16.30) IFK Norrköping FK – IFK Göteborg  (Canal+)
Omgång 9- (sö 22 maj kl. 19.00) IFK Göteborg – Trelleborgs FF
Omgång 10- (on 25 maj kl. 19.00 Halmstads BK – IFK Göteborg 
Omgång 11- (må 13 juni kl. 19.00) IFK Göteborg – Djurgården
Omgång 12- (18-20 juni) Mjällby AIF – IFK Göteborg
Omgång 13- (on 22 juni kl. 19.00) IFK Göteborg – IF Elfsborg
Omgång 14- (sö 26 juni kl. 19.00) Gefle IF FF – IFK Göteborg
Omgång 15- (lö 2 juli)  Syrianska FC – IFK Göteborg
Omgång 16- (sö 10 juli kl. 16.30) IFK Göteborg – Syrianska FC
Omgång 17- (må 18 juli kl. 19.00) Trelleborgs FF – IFK Göteborg
Omgång 18- (må 25 juli kl. 19.00) IFK Göteborg – Halmstads BK
Omgång 19- (sö 31 juli kl. 16.30) Helsingborgs IF – IFK Göteborg
Omgång 20-  (7 augusti) IFK Göteborg - AIK
Omgång 21- (14 augusti) IF Elfsborg – IFK Göteborg
Omgång 22-  (21 augusti) IFK Göteborg – Gefle IF FF
Omgång 23- (28 augusti)  Gais – IFK Göteborg
Omgång 24- (11 september) IFK Göteborg – IFK Norrköping FK
Omgång 25- (18 september) Örebro – IFK Göteborg
Omgång 26- (on 21 september) IFK Göteborg – BK Häcken
Omgång 27- (25 september) Djurgården – IFK Göteborg
Omgång 28- (2 oktober) IFK Göteborg – Mjällby AIF
Omgång 29- (16 oktober) Kalmar FF – IFK Göteborg
Omgång 30- (23 oktober) IFK Göteborg – Malmö FF

Dessutom: Finalen i Svenska Cupen den 29 oktober alternativt den 5/6 november.
Hela det preliminära spelschemat finns att läsa som PDF på SvFF:s hemsida.

När gör Blåvitt reklam för Absolut Vodka?

PENGAR & REKLAM. Vissa gör vad som helst för pengar. Men den typen av personer gör sällan konsekvensanalyser, alltså ge dem en tusenlapp och en utmaning så hoppar de från Angeredsbron.
Nu har Manchester United börjat göra vad som helst för pengar. Låt oss kika på deras senaste - rejält blöta - reklamfilm, för det amerikanska spritföretaget Smirnoff Vodka:



Jag tycker att det mesta bör vara tillåtet och att det därmed är människors egna ansvar att agera med smartness och finess. Men jag har väldigt svårt att förlika mig med vad Manchester United - eller någon annan fotbollsklubb i världen - har att tjäna på spritreklam. Förutom en fet bunt pengar då.

Att vara full är så diametralt motsatt det som fotbollen som sport går ut på att det saknas all logik eller balans i att låta ens stjärnor göra reklam för spritbolag. Men logik och balanserat förstånd verkar inte vara faktorer när dollarbuntarna rullar in från Smirnoff. Speciellt i dessa tider av "sämre ekonomiska förutsättningar" för Man United. Jag förstår att en del fotbollsklubbar och stjärnor förknippar sig själva med öl, eftersom supporterbasen är en jättelik inkomstkälla för dessa ölbolag. Öl är dessutom en dryck som finns i olika alkoholhalt, från lättöl till starköl. En dryck som på många sätt är förknippad med tröstsläckning och som måltidsdryck, vilket är mildrande omständigheter för fotbollsklubbarna.

Men även det är en ohelig allians. Bryggerierna har stort inflytande över fotbollsklubbarna. När jag försökte få med en av IFK Göteborgs största stjärnor för att testa Supporterklubben Änglarnas och Oceanbryggeriets nya supporteröl "Glenn no 5" i GT, så sa IFK Göteborg nej. Orsaken? Dels att spelare inte skall förekomma i alkoholreklam, men framför allt för att föreningens ölsponsor inte hade fått godkänna det hela på förhand. Alkoholbranschen säkrar steg för steg sitt reklam- och plånboksgrepp om vissa fotbollslag. Ett av de värsta exemplen är Manchester Uniteds rätt märkliga spritdopparreklam - som ska visas i Asien i vinter - som ni kunnat se här ovanför.

Fast till och med hos de mer tveksamma sponsorerna finns det små ljus av klarhet. Som när Åbro pressat AIK till att göra sig av med Dulee Johnson. Detta då storsponsorn Åbro inte vill att deras varumärke skall förknippas med den typen av brottslighet som Dulee ständigt anklagas för. Rattfylleri, misshandel, våldtäkt - ironiskt nog just den typen av brott som ökar lavinartat så fort människor är fulla. Ölsponsorn vill bara ge befolkningen verktyg att supa ner sig med - inte ta ansvar för konsekvenserna.

Därför borde inte fotbollen ta emot deras pengar. Alkoholens pengar är smutsiga pengar och skall vi ha sådana finns det ingen som helst moralisk skillnad mot att låta vapenindustrin, spelbolag, tobaksjättar eller porrindustrin pryda sponsorplatserna på våra tröjor och arenor. Allt för att dryga ut kassan lite ytterligare. Eller förresten, porrens konung tog ju sitt livtag om svensk fotboll redan för tre år sedan. Alltid detta AIK.

Är Gais-Mårtensson på väg till Blåvitt?

SILLY SEASON. Det blir en intensiv period fram till jul för Blåvitt. Sportchefen Håkan Mild försöker för närvarande att pussla ihop truppen inför 2011 och det är framför allt på de defensiva positionerna som förändringar kan väntas.

De mest intressanta kommentarerna just nu hittar vi hos Sportsday.se:
IFK visat intresse för gaisaren Johan Mårtensson har en och annan undrat: är Sebastian på väg bort?
Mild säger:
- Inte den här vintern, det tror jag inte.

Men han och Johan är väl rätt likartade som spelare?
- Vet inte om jag tycker det, finns nog plats för båda.
Säger Håkan Mild. Vilket väl verkar som en bekräftelse på att Blåvitt har ett fortsatt aktivt intresse för Mårtensson? Normalt brukar ju Mild svara "inga kommentarer" eller "han är en intressant spelare" på frågor rörande spelare som kan vara aktuella för föreningen.

Samtidigt hos Gais, kommenterar "Fotbojan" detta så här:
- Ja...vi har ju inte ens fått ett bud. Det var väl en gång när jag talade med Håkan (Mild., IFK:s sportchef) och han sa att Mårtensson var en intressant spelare, men det är allt.
Så du kan dementera att Johan Mårtensson säljs till IFK Göteborg den här veckan?
- De (IFK) kan ju ringa i eftermiddag... Sådant vet man aldrig, det kan gå fort.

Men just nu förhandlar ni inte?
- Absolut inte. Jag svär på det.
Undrar om Henrik Leman på Sportsday fick sanningsvittnet att svära på detta under ed?

Vart tog Hammarby vägen?

SUPPORTERKULTUR. En polare frågade mig vad fansen till publiklag gör när deras fotbollsklubb är på dekis. "Bajens fans syns ju ingenting i de lägre serierna - så går de ens på matcherna längre?", undrade han.

Jag hittade dem. På en oväntad plats.

Fotbollens genuina brutalitet



BRUTALITET. Fy fan. Fy, fan. Aj, aj, aj.

Jag vet 1: Detta är ett par dagar gammalt, men ändå.
Jag vet 2: Detta är rent ut sagt vidrigt, men ändå.

Så här har man sex med sig själv



MÅLGESTER.
Kolla in Christiano Lucarelli, då i Livorno, 1:10 in i den här målfirarkavalkaden. Det är möjligt att "alla" har sett den - men jag ser den för första gången - och allt jag kan säga är: vilket geni.

Här är den hemliga videon från Änglagården

tisdag 7 december 2010

”Dyrestam är överskattad”

BACKPROBLEMATIK. Snacka om att man känner en viss abstinens just nu, personligen har jag grävt ner mig själv i arbete för att inte känna av tomheten utan blåvitt. Men nu tänkte jag istället gräva ner mig i den situation som uppstått på backfronten. Mycket riktigt blev Råttan ”såld” tillbaka till Stockholm och BP som jag spekulerade i tidigare i höst. Situationen har därför inte förändrats särskilt mycket sedan mitt senaste inlägg som berörde ämnet. Men problemen hur vår backlinje ska se ut kvarstår ju alltså med andra ord. Låt oss beta av en position i taget.

Högerbacksalternativen: Adam Johansson, Erik Lund

Detta har varit långt ifrån Adam Johanssons bästa säsong i dem blåvita ränderna, ändå har ryktena kring en eventuell flytt börjar poppa upp nu i december. Både Fiorentina så väl som Sunderland ryktas vara intresserade av vår högerback. En övergång som Daily Mail värderar upp emot 20-25(!) miljoner trakten. Sköna pengar som kan stoppas i och fylla många hål. När vi dessutom har en fullgod ersättare i Erik Lund så tror jag inte Mild ställer sig allt för negativ till en sådan försäljning. Lund har tidigare gjort det mycket bra i Adams frånvaro så någon katastrof skulle det absolut inte vara om Johansson såldes. Självklart är Adam Adam, precis som Lund alltid kommer vara Lund, givetvis kommer det bli annorlunda men inte nödvändigtvis sämre. Frågan är dock hur Mild resonerar: Adam Johansson och en bra back-up i Erik Lund, eller Erik Lund och 20 miljoner på kontot?

Mittbackspositionerna: Ragnar Sigurdsson, Kalle Svensson, Tuomo Turunen, Mikael Dyrestam, Hjalmar Jonsson

Ragnar Sigurdsson vill ta nästa steg, och vem kan neka honom? Han är för bra för allsvenskan, det har närmast varit en privilegie att haft honom i laget så länge som det nu varit. Men nu har vi kommit till en punkt då vi nog måste släppa honom, dels för att han vill ha större utmaningar och dels ifall vi vill ha några pengar för honom. Hans ses väl som så gott som förlorad och jag räknar inte med att han spelar i den blåvita dressen till våren, nu återstår det bara att utse honom till årets ärkeängel så att han får en godkänd avtackning för sin utomordentliga tjänstgöring i blåvitt.

Så har vi ju Kalle Svensson. Oj vilka förväntningar man hade, vilka förväntningar JAG hade. Kanske var dem för höga. Han har skickat ut signaler om att han vill få mer speltid, vill inte JO satsa på honom, då vill han pröva lyckan någon annanstans. Liknande signaler har väl sänts i motsatt håll, att Kalle behöver en ”nytändning”. Turunen som under hösten varit utlånad till TFF trivs där och skåningarna i sin tur är nöjda med finnens insatser. Det känns därför inte allt för långsökt att då dra slutsatsen att ”Muki” lär fortsätta på Vångavallen även nästa år. Men vad det gäller båda dessa herrar är allt väldigt osäkert, Mild lär inte vilja släppa iväg någon utan att veta att det finns alternativ på väg in, så att ens försöka spekulera känns meningslöst.

I a-lags sammanhang är Dyrestam tämligen oprövad på sin naturliga position, det vill säga mittbacksplatsen. Något man knappast kan klandra honom själv för, på en position där en finsk U21-stjärna och 2 tidigare stöttespelare i den blåvita backlinjen inte lyckats ta en plats kan man knappast kräva att en 18-årig talang ska göra det. Men ”Dyres” tid kommer, och det är på mittbackspositionen han ska hålla till, men ska han göra det redan nästa säsong? Kommer han kunna ta så stora kliv framåt att han etablerar sig i mittförsvaret redan nu? Det tror jag inte.

Jag läser på många forum; ”Köp ingen ny vänsterback, nästa år är Dyrestam tillbaka, låt han göra det han gör bäst”. Jaha tänker jag, nog för att han skötte sig med bravur när han under hösten förra året klev in och spelade vänsterbacksspel som om han aldrig gjort något annat tidigare. För att tidigare ha varit helt oprövad skötte Dyre sig utmärkt, men med det sagt; många höjer Dyrestam till skyarna, men han gjorde bara det han skulle, i mina ögon inte särskilt mycket mer. Så att säga att han är lösningen på våra vänsterbacksproblem som funnits ända sedan Wendt tog färjan över sundet skulle jag säga är rent nonsens. Med risk för att bli hatad skulle jag nog vilja sträcka mig så långt som att säga att jag tycker Dyrestam är överskattad. Överskattad som vänsterback. Oprövad som mittback.

Ena stunden hör jag folk ropa om att Bjarnason ska placeras centralt på mittfältet eftersom där får han ut mest av sin potential och samtidigt är det där han vill spela. Nästa sekund hör jag samma personer ropa ”sätt Dyrestam på vänsterbackspositionen”. En liten fågel har viskat i mitt öra att Dyrestam inte direkt jublar över att se sitt namn på vänsterbacksplatsen, istället föredrar han, föga oväntat, mittbackspositionen eftersom han där inte måste följa med upp i varje anfall. Så med andra ord, att placera Dyre på vänsterbacken är som att sätta Bjarnason på vänsteryttern, man går mot spelarens egen vilja och då är man inte mycket bättre än Jonas Olsson. Är det samtidigt rättvist gentemot Dyrestam att lägga så mycket press på honom? Killen har varit allvarligt skadad och har heller inte varit med på den här nivån särskilt länge. Att se honom som en nyckelspelare eller på något vis en frälsare är bara befängt!

Än så länge är det knappast någon ko på isen, Dyrestam bör vara glad om han får spela, han är fortfarande ung och har en lång karriär framför sig, så all rutin han kan samla på sig lär han vara glad över, och det ska han vara. Jag säger inte att vi absolut måste signa en ny vänsterback redan imorgon, i så desperat behov är vi verkligen inte. Det finns andra positioner som bör prioriteras, även om vänsterbacken kommer högt på den listan. Det jag efterfrågar är bygge av något så när som på långsiktigt, och varken Hjalmar eller Dyre kan ses som långsiktiga alternativ på vänsterbacksplatsen, inte nödvändigtvis av samma anledning dock.

Övriga kandidater på vänsterbacksplatsen: Erik Lund, Hjalmar Jonsson, Tuomo Turunen.

Precis som Dyre så är vänstarbacksplatsen inte idealisk för varken Lund eller Turunen. I dagsläget är det Hjalmar Jonsson som ska spela om man ska gå efter vem som är den mest naturlige vänsterbacken. Å andra sidan har han mer eller mindre fått stå åt sidan nu under hösten vilket får en att fundera kring JO’s förtroende för ”Hjalle”. Men säga vad man vill om Hjalles kvaliteter (vissa kanske föredrar ”bristen på dem samma”), Hjalmar lär hänga med ett tag till, han känns åtminstone inte som någon som är i farozonen för att skeppas bort. I vilket fall som helst känns vänsterbacksplatsen mer oviss än på länge.

Bubblare:

Elfar Freyr Helgason (mittback) och Hjörtur Logi Valgarsson (vänsterback) kommer den här veckan träna med övriga laget och provspelet avslutas med träningsmatchen mot Odense på fredag. Huruvida någon av dessa herrar kommer finnas med i spekulationerna kring backlinjens utformning återstår att se. Håkan Mild uttalade sig nyligen om att det skulle bli svårt att ta in en mittback om Ragnar blir kvar, däremot avfärdade han inte möjligheten att en vänsterback fortfarande kan plockas in.

Summa summarum: Vår backlinje nästa år kan se hur fan ut som helst!

BaraBen presenterar: Fotbollens Mike Tyson

Blåvitt tar kamp mot arbetslösheten

Är du arbetslös? Drömjobbet är "ett klick bort"...

"Den tyska fotbollskulturen är ett föredöme"

"Oh, tjejer, oh tjejer ni måste..."



VINTERMODE. Jag har aldrig uppskattat fotbollsfans som får för sig att näcka på läktaren. Tills nu. I morse upptäckte jag mexikansk fotboll och dess supportrar.

Livet som fotbollspamp - den totala förvirringen


Clean what needs to be cleaned? Är det hans glansiga huvud det talas om? Kockooooo.

Vasquez hemliga comeback i Blåvitt?

Faksimil: Svenskafans.com, december 2010.

"Ser du stjärnan i det blå..."

Vad ser han där uppe?

måndag 6 december 2010

Bassombeng kommer klippa tung

SILLY SEASON. Säsongen är över. Gais är (i vanlig ordning) i det närmaste bankrutt. Men den här gången är tidigare Blåvitt-gangstern Mats Persson boss på Gaisgården. Ja, alltså snubben som än i dag har nära relationer med mängder av aktiva och anställda på Kamratgården.

Men som utåt sett är paria. Ingen verkar vilja synas med "MP".

Så vad gör outsidern Mats och hans "stackars" Gais? Jo, de utformar en kravbild på vad för slags spelare de vill - och framför allt kan - värva till grönsvart i nuläget. För det är inte enkelt att ha den absoluta underdogstämpeln på sig när uppdraget är att projicera en positiv bild av sin omgivning. Tydligen ingår följande på deras lista för tänkbara nyförvärv:
  • Spelaren skall vara gratis.
  • Spelaren skall ha disciplinära problem.
  • Spelaren skall dyka upp till träning lite när han behagar.
  • Spelaren skall gärna fly utomlands, utan att säga till klubben.
  • Spelaren skall ha tvingats bort från sin förra klubb.
Vem passar in på den här mallen? Jo, Örebros, numer Gais "stjärna" Eric Bassombeng, naturligtvis. Gais har alltså gjort det totalt motsatta till vad Håkan Mild brukar lägga fram som kravprofil för att spela i Blåvitt. Sedan Mats Persson lämnade Kamratgården har det enbart talats om "rätt karaktär" hos spelarna. Det är alltså essentiellt att personen, typen, attityden och drivkraften passar in i gruppen och omgivningen. Om det inte är så att stökighet, taskig attityd, disciplinära problem och nonchalans är norm i Gais spelartrupp så har Mats Persson här visat att han kör den absoluta motsatsen till vad Håkan Mild gör i Blåvitt.

Naturligtvis är Gais läge väldigt tufft. De har inte många kronor att röra sig med och långsiktigt så finns det ingen säkerhet eller större framtidstro, i alla fall för ögonblicket. Så de måste tänka på ett lite annorlunda sätt än vad exempelvis Blåvitt gör. Tiden får visa om deras beslut i nuet kan bli framgångsrika, men tillåt mig att vara skeptisk.

Ni kanske undrar varför jag ens skriver det här lite travesterande blogginlägget? Det ska jag förklara för er. Detta inlägg skrivs enbart i syftet att vi under våren, sommaren och hösten 2011 kan återkoppla hit och säga läsa följande fem magiska ord:
"Vad var det jag sa."
För Bassombeng kommer innebära problem för Gais.
Han kommer flippa ur, han kommer klippa tung. Sanna mina ord.

Och tänk ett fiktivt steg längre. Om det nu vore så att Dulee Johnson åter blev aktuell för en flytt från AIK, vilken sportchef i Sverige tror ni skulle välkomna honom till sin verksamhet? Jag kan bara komma att tänka på en man. Han som kommer skapa rubrikerna i fotbollsallsvenskan 2011 - vare sig han vill eller ej. Outsiders-Mats är tillbaka i branschen, och nu blir det åka av...