2010/12/03

Sånger från Old Trafford

FRAMTIDSTRO. Nu är vi här igen. Är det någon som kommer ihåg oss? Vi fyller hela vår tilldelade sektion, spänningen ligger som ett mummel hos 76 000 åskådare samtidigt som några av oss förbereder det sedan lång tid planerade tifot. Alla är upptagna med sitt, några fotar sig själva nere vid räcket med mobilkameran, någon lägger om knuten på sin halsduk, en annan sitter ensam med en öl och bara tittar stumt ut över den röda färgprakten. Den sistnämnda är nog jag själv.

Vi kan inte se det själva från den plats där vi sitter, men mitt i det röda finns denna klick av blått och vitt som bryter sig ut. Det är det som är vi. Vårt lag, våra färger. Old Trafford är ett skepp, här inne bygger människor med fotboll i hjärtat upp en energi tillräckligt för nya Big bangs, en lätt vibration från högtalarsystemet och vi inleder en ny blåvit tideräkning. Snart. Är här någon som kommer ihåg oss? Så tänker vi.


Och visst är det några där som minns. Mest sitter där turister som inget vet och absolut inget minns, där är de som är för unga för att ha varit med, jag är en av dem, andra har sedan vi sågs senast lämnat sitt älskade skepp i besvikelse över fotbollens kommersialism. Men där sitter också några som åkt omkring på vårt lilla klot trots allt, som varit i Sydney, Peking, Rom och Madrid med sitt monstruösa älsklingslag. Rent av några som säkert var med när vi stod som värdar i Göteborg för vad som verkar en evighet sedan. De minns. De minns Jesper Blomqvist. En liten banderoll hänger vid den motsatta kortsidan, ett kort budskap men fullt tillräckligt för oss – ”Welcome back”. Någon minns oss ändå. Tygstycket piskar i vinden. Jag lyfter en hand till ett tack som ingen kan se. Allt där är för stort och vi för små. Men vi är tillbaks, det är det enda som betyder något.

Jag sätter mig och försöker ta in allt, försöker minnas tillbaka på de mörka åren. Året då vi kvalade oss kvar i Allsvenskan mot Västra Frölunda, åren av ekonomisk ruin och pinsamt ekonomiskt fiffel, minns också Niclas Alexandersson, minns Fredrik Risp, minns Erlingmark och alla andra som stod upp på leriga planer i vindpinade straffområden vid defensiv hörna under en tid då vi behövde dem som mest. Jag sitter där på Old Trafford och tackar dem. Det är deras förtjänst att vi är tillbaks, äntligen tillbaks. Tack.


Vi har också oss själva att tacka. För att vi aldrig gav upp. Trots att vi förbannat det öde som gjort oss till IFK Göteborgs älskare, trots alla gånger vi åkt den långa resan hem från fan vet var med lika få poäng som vi hade när vi kommit dit, alla gånger vi i tyst ilska rivit sönder matchprogrammet i fickan på väg hem från Gamla Ullevi. Att vi trots allt detta i naivt ursinne fortsatt gå på matcher, bara av den anledningen att allt annat varit otänkbart. Försäsongsmatcher med av kylan bortdomnade tår, träningar i regn för att spana in nyförvärvet från Trollhättan, alla de pojkar vi sett i juniorlaget växa upp och dra på sig landslagströjan.

Jag sitter på Old Trafford någon gång i framtiden och tackar oss själva. För det outtröttliga tålamodet. I samma stund går spelarna in på planen. Ur högtalarna hörs vibrationerna av toner, Big bang inträffar på nytt och en ny blåvit tideräkning inleds:

Die Meister
Die besten
Les grandes équipes
The Champions

Hemma i Sverige sitter man och ser oss på teve precis som förr, sändningar med studiouppsnack två timmar innan matchstart, också i teven säger man Äntligen, men vi skiter i allt sådant där vi i sitter mitt i detta gigantiska rödfärgade skepp. Precis på den plats där det sker. Det är vi värda. När hymnen tystnat och vi torkat bort de tårar som grumlat vår sikt fyller vi våra lungor med luft i ett gemensamt andetag, vi förbereder oss för att överrösta Old Traffords tinnitusmummel. Och ur teveapparaterna runt om i Sverige, runt om i världen där ingen förstår innebörden, hör man sången som spontant och utan plan eller vägledning strömmar ur oss, unisont och självklart. Vi sjunger:


KAN NI HÖRA VÅRAN SÅNG –
AIK AIK – KAN NI HÖRA VÅRAN SÅNG?


I Solna byter man kanal, det är synd, för annars hade de därefter från hjärtat av Manchester fått höra en liten grupp blåvitklädda på en tilldelad bortasektion sjunga den låt som nu följt oss så länge. Vi tar sången från början med halsdukarna spända mellan våra knutna händer och fullföljer den utan darr på rösten. Då vi till sist kommit till slutet av sången har det röda skeppet tystnat i respekt, vi sjunger på ett språk de inte begriper men de kan se antydningar av hur mycket det betyder för oss. Själva tänker vi inte, för oss är allt givet, vi har åter nått hit:

FÖR VI GLÖMMER ALDRIG ÄNGLARNA!

Jag hoppas du som läser också kan höra vår sång, även om den bara hörs långt borta från en oberäknelig framtid.

Heja Blåvitt!

43 kommentarer:

  1. Fantastiskt! Snart är vi där!

    Vi börjar med SM-guld 2011!

    SvaraRadera
  2. Förbjud droger.

    SvaraRadera
  3. Fy fan va jag vill att säsongen ska börja nu... Bra skrivet!

    SvaraRadera
  4. "Förbjud droger"

    3/12/10 16:12

    hahaha :P

    SvaraRadera
  5. Som nyss hemkommen från England kan jag säga att jodå, visst minns de Jesper "We thought he'd be the new Ryan Giggs" Blomqvist alla gånger! ;)

    SvaraRadera
  6. Har precis kommit hem, det är fredag, kallt och jävligt, sätter på datorn, kollar vad som hänt i den blåvita världen sen lunchen, och fem minuter senare rinner tårarna längs kinderna. Tack. Kärlek sammanfattad i ett blogginlägg. Vackert så det stänker om det.

    Framåt Blåvitt!

    SvaraRadera
  7. Snackar du om Degerfors här nu eller

    SvaraRadera
  8. Fyfan jag gråter nästan, Riktigt jävla bra Joakim! I mina drömmar är jag där nu, hoppas det hinner hända på riktigt under min livstid bara.

    SvaraRadera
  9. Rysningar. Precis vad man behövde efter den här säsongen, jag är en romantiker (eller kanske bara naiv) men jag tror det är möjligt! Vi kommer komma dit igen och då kommer jag som var för liten förra gången det begav sig äntligen få uppleva bortamatcher i CL, kval räknas inte =*)

    SvaraRadera
  10. Jag vet att det har sagts många gånger innan om andra texter, men jag lovar att det aldrig kommer att skrivas något som är bättre än detta på baraben.com genom bloggens historia.
    Väldigt härligt att få läsa om det, då jag även fått historen berättad av en av dom som var där under denna matchen. Hon berättade att folk runtekring klappade artigt åt de blåvitsa supportrarna och man kunde se respekten för vad de blåvita supportrarnas röstsyrka, då de ändå var så få gemfört med dom själva.

    De ända jag hoppas på är att jag någon gång själv kommer få uppleva denna storhetsera med Blåvitt, så jag kan berätta samma vackra historia med mina egna ord någon gång för barnbarnen!

    SvaraRadera
  11. Grymt bra skrivet, Joakim!
    Var själv på plats bland ett par hundra -94 och vi SKA dit igen!

    SvaraRadera
  12. IFK Göteborg är skyldiga dig en fet check med tanke på hur många årskort du precis fick förnyade Joakim. Bra jobbat.

    SvaraRadera
  13. Grymt bra skrivet :)
    Ryser lite när jag tänker på det!

    SvaraRadera
  14. Till Anonym 17:46

    Inte för att vara sådan men enda stavas som jag just skrev det, annars menar man röv eller rep-avslutning. Jag har sett denna felstavning lite väl mycket under sista halvåret och tänkte börja rätta folk, för att jag börjar tänka på rövar, innan det går överstyr och stavningen accepteras i svenska språket.

    SvaraRadera
  15. Mäktigt!!! :D

    KAN NI HÖRA VÅRAN SÅNG AIK AIK!!!

    SvaraRadera
  16. 16 år gammal satt jag på old trafford och såg blåvitt. Bland det största jag varit med om.

    "always look on the bright side of life"

    //elmaco

    SvaraRadera
  17. Gött o läsa

    SvaraRadera
  18. Så jävla underbart. Framåt blåvitt!

    SvaraRadera
  19. Jag satt framför Tv:n senast det begav sig i Manchester, men jag glömmer det aldrig.
    Jag glömmer heller aldrig Jespers, min stora idol på den tiden, mål på Ullevi, hur han verkade springa och springa, men aldrig komma fram till mål..Men sen, det öronbedövande ljudet..
    Vem fan e Cantona, vem fan e Cantona? För vi har Jesper Blomqvist, för vi har Jesper Blomqvist, för viiii har Jeeesper Blooomqvist... VEM FAN E CANTONA??

    För en liten grabb som växt upp med Blåvitt var det så stort att det var svårt att ta in..

    Så TACK till dig Joakim..
    För att du väckte minnen till liv och för att du gör min försäsong lättare..

    MVH Tobbe Hysén

    SvaraRadera
  20. Helt otroligt underbart skrivet. Fy fan vilka rysningar jag fick.

    Tobbe/ Se till så att alla i IFK läser detta. Tillsammans ska vi dit igen. 2012 får jag stå på Old Trafford och jubla mig hes till "...number 7, Tobias Hysén(eller, Toabayas Hajsen)".

    Med längtan i bröstet...

    SvaraRadera
  21. Så jävla fint.
    Det är när man läst sånt här man verkligen fattar hur stor kärleken är till blåvitt.

    SvaraRadera
  22. Fan att man var lite för ung så att man inte riktigt minns det hela.. Men nästa gång då ska jag fan vara där!

    SvaraRadera
  23. Wooooord! Hatten av för dig, Joakim.

    SvaraRadera
  24. Fick gåshud när jag läste detta de va precis som man skulle till old trafford t våren o se blåvitt i CL slutspel. När den kommer kommer jag va me iaf =)

    SvaraRadera
  25. Sitter här tårögd på lördagsmorgonen. Detta är väl det enda forum man vågar erkänna det; men min absolut största dröm är att se Blåvitt spela CL på någon av de största arenorna. Ett bra jobb, barn och pengar kan slänga sig i väggen. Jag vill bara sjunga "Kan ni höra våran sång" på Old Trafford, San Siro, Camp Nou etc! CL 2012 eller någon gång...

    SvaraRadera
  26. Jag fick tårar i ögonen o darrningar i halsen när jag läste den. Fy fan vilken skön känsla du gav oss där....

    Längtar till premiären nu, känns som hela förra säsongen slås in i en enda stor parentes, det är i april det börjar igen, det är då vi skall ta revansch för 2009. 2010räknas inte...

    SvaraRadera
  27. Vackert skrivet.

    SvaraRadera
  28. Tack Joakim, magnifikt!




    Hur kan det vara så fruktansvärt lång tid kvar till försäsongen?




    Hur kan man välja bort Blåvitt? Hur kan man låta bli att gå på varje match nästa år, hur kan man låta bli att sjunga varenda sekund? Vi ÄR IFK Göteborg, hur kan ni, som väljer att inte gå nästa år, inte vilja vara med varenda sekund? Jag förstår det inte.


    Innan jag hade Blåvitt förstod jag inte, nu kan jag inte förstå hur man inte kan älska IFK Göteborg.


    Trevlig helg på er, snart intar vi Old Trafford.

    SvaraRadera
  29. Bra text, och man minns allt som igår. Har en ganska klar bild av i stort sett samtliga matcher som vi spelade under 93-96 i CL.
    Magiskt när man tänker på det =)

    Ett litet fel har dock smugit sig in. Staden i Australien heter Sydney, och inte Sidney (som är ett personnamn).

    SvaraRadera
  30. Texten är kort och gott FANTASTISK! Mitt årskort är förvisso förnyat men jag övverväger att köpa ett till.
    Vi är Blåvitt!

    SvaraRadera
  31. 1994IFK-Man U 2-1, en ljusglimt i det annars så mörka Sverige där Estonia sjönk mindre än 24 timmar innan matchstart

    SvaraRadera
  32. Härligt! Hoppas alla i laget, föreningen och på läktaren jobbar för att komma dit igen. Jag längtar.

    SvaraRadera
  33. 1 IFK Göteborg 6 4 1 1 10 7 9 +3
    2 Barcelona 6 2 2 2 11 8 6 +3
    3 Manchester U 6 2 2 2 11 11 6 0
    4 Galatasaray 6 1 1 4 3 9 3 -6

    Så var det då, lite blåst man blev på OT när det lovades drick där och vi var på arenan i god tid. CL = alkoholförbud hehe, yeye Ryan Giggs is a puff du da du da.

    SvaraRadera
  34. S V O F GM(Gjorda mål) IM P MSK

    SvaraRadera
  35. 23:49>> Den matchen var mot Barcelona, mot scum vann i med 3-1 hemma.

    YNWA!

    SvaraRadera
  36. Fantastiskt skrivet, Joakim! Nästa gång åker vi ner i tusental.

    SvaraRadera
  37. ah drömma går ju, vi kommer aldrig dit igen.. storlagen är för långt före nu tyvärr

    SvaraRadera
  38. hahaha

    okej big dave ska försöka ändra på det för din skull så du slipper traumatiska tankar om ändor (syftade alltså denna gång på rövar om du inte fattade de)

    SvaraRadera
  39. riktigt bra skrivet!!

    SvaraRadera
  40. Studieuppsnack, är det gymnasiet vi snackar då eller?

    Förresten, det här med att "vi glömmer aldrig Änglarna", är inte det en ganska skum och olämplig fras i refrängen på inmarschlåten? Finns det någon anledning att glömma dem? Har klubben just gått i konkurs, tvångsförflyttats till division sex, eller vad?

    SvaraRadera

Hos BaraBen.com använder vi sunt förnuft och generell "netikett" i diskussion och debatt. Bete dig inte som en idiot - slipp känna saxens vrede.