2008/12/25

The Chrismas Truce

JULKRÖNIKA Året var 1914, platsen Flandern någonstans utmed västfronten. I den kalla gryningen låg de tyska och engelska soldaterna i respektives leriga skyttegravar och kurade ihop sig. Kriget hade pågått i fyra månader och hoppet om en snabb upplösning höll på att försvinna bland de stridande. Det var julafton och soldaterna låg där och tänkte på sina anhöriga åtskilliga mil från dem. De låg där och tänkte på värmen, på sina barn, på sin käresta, på all julmat, på glädjen, på fröjden och allt det där som hör julen till. Allt det där som de inte hade.

Plötsligt fick några av de tyska soldaterna nog. De reste sig upp och klättrade upp över skyttegravskanten och började gå mot sina motståndare nånstans där borta, sjungandes julsånger. Några skottsalvor hördes från de engelska leden, men snart tystnade gevärens knallar och ersattes av sång även från dem. Engelsmännen reste sig också upp och gick även de upp över skyttegravskanten och mötte sina tyska antagonister. När de möttes hälsade de på varandra med "Merry christmas!" och "Gute Weinnachten!" och man började byta cigaretter, choklad, konserver och andra godsaker med varandra. Man dunkade varandra i ryggen och sjöng julsånger tillsammans mitt i Ingenmansland.

Rätt som det var kom en fotboll fram från en skyttegrav och en spontan fotbollsmatch utbröt, tyskar mot engelsmän. Några mössor fick agera målstolpar och mitt under brinnande kriget spelades en mycket besynnerlig landskamp. Dagen innan hade de försökt döda varandra, nu var de bästa vänner. Hur matchen slutade förtäljer inte historien, men bara att den spelades är mycket anmärkningsvärt i sig. Med bollen som hjälp förenades två dödsfiender för en stund.

Den spontana julvapenvilan varade under endast några dagar tills generalerna i respektive led tyckte att det fick vara nog. Soldaterna beordrades tillbaka till sina skyttegravar och kriget fortsatte som förut.

Stärkt av denna märkliga julhistoria skulle även jag vilja lägga undan alla oegentligheter åt sidan för en dag. Nu kan man inte direkt jämföra allvaret på västfronten 1914 med vår situation i ankdammen Allsvenskan, men låt oss ändå glömma allt som står mellan oss och vara förenade under denna dag - Julafton. Så därför vill jag härmed önska alla gnagare, makrillar, gårdare, gefleiter, bajare, öisare, kvastar, kalmariter, himmelsblå, elfsborgare, örebroare, trelleborgare, helsingborgare, brommapojkar och häckeniter en riktigt god jul! Idag har ni min fulla respekt som medmänniskor. (Men bara idag - imorgon är ni precis samma gamla skitstövlar ni brukar vara.)

God jul alla, oavsett vilka färger ditt hjärta går i!

14 kommentarer:

  1. God Jul alla BaraBenare. Men ingen god jul till Andreas Andersson, Jesper Blomqvist, Saravakos, Afonso osv.

    SvaraRadera
  2. Mycket trevlig läsning, fantastisk historia.

    "Hur matchen slutade förtäljer inte historien".

    Min gissning är att Tyskland vann efter förlängning och straffar;-)

    SvaraRadera
  3. God Jul ALLA! Det finns en del jag kan utesluta från min lista, men idag ska jag vara så snäll att jag inte nämner något.

    SvaraRadera
  4. God Jul Blåvitt!

    SvaraRadera
  5. En sån historia som på julafton är helt rätt att berätta.
    GOD JUL TILL ALLA !!
    Syns på Ullevi 2009, även ni otrogna

    SvaraRadera
  6. Tack Olof!

    Härlig story har läst den tidigare men den är värd att höra om och om igen.

    SvaraRadera
  7. Tror du att de som krigade ville kriga med varandra? De ville ju bara ha fred.
    Jag vill hata AIK och därför kommer jag göra det även en dag som idag... Inga undantag.
    God Jul alla Blåvita!

    SvaraRadera
  8. Jag kan önska de flesta god jul, men jag drar min gräns vid AIKare :P God jul resten!

    SvaraRadera
  9. God Jul alla blåvita!

    Nu hoppas jag bara på ett årskort från tomten :D

    SvaraRadera
  10. Anonym 11:45

    De ville inte ha fred, de ville vinna kriget. Precis som vi vill vinna allsvenskan! :P

    SvaraRadera
  11. Senaste anonym, jag tror inte att de soldater till ungdomar som krigade där var särskilt sugna på att kriga efter att vardag se kamrater stupa i ett ändlöst frontkrig, mer att få allting överstökat och åka hem.
    Det är ju rätt uppenbart att om man hatar någon så mycket att man skulle kunna döda dem för att vinna så går man inte upp och lirar foppol med dem... U get what I mean!

    Storyn är dock riktigt bra asså!

    SvaraRadera
  12. det finns en film som skildrar fenomenet som heter "
    Joyeux Noël", sevärd film.

    god jul

    SvaraRadera
  13. gääääääääsp. varför är ni så tråkiga?

    SvaraRadera

Hos BaraBen.com använder vi sunt förnuft och generell "netikett" i diskussion och debatt. Bete dig inte som en idiot - slipp känna saxens vrede.